Återbesök i Klippan

Publicerad 2003-04-17

(Expo/Svartvitt nr 1 - 1999) Under en gråmelerad himmel river en vind ilsket i allt som inte är fastspikat. Det är i början av mars mellan vinter och vår i Klippan i norra Skåne, det lilla samhället som för några år sedan blev riksbekant – till och med ökänt – för rasistiskt våld. På grund av ett kålhuvud hamnade Klippan på kvällstidningarnas förstasidor.

Den 9 september 1995 hittades asylsökanden Gerard Gbeyo i ett buskage mitt inne i centrala Klippan, ungefär en meter från ett av de livligast trafikerade stråken i staden.

Han hade förblött med ett djupt knivhugg i bröstkorgen och legat där i åtskilliga timmar innan någon slog larm. Just detta faktum väckte förstämning och obehag. Några lämnade blommor, men när någon två dagar senare placerade ett kålhuvud på mordplatsen väcktes ilska.

Kålhuvudet var svartmålat med en stor röd mun och vita ögon. Där fanns också en handskriven lapp med texten »En knarkhandlare mindre som vi slipper klä och föda«. Lappen var signerad »Klippans kommun«.

Mördarna greps efter en ganska kort tid. Det var två lokala ungdomar, 16 och 18 år, i ett gäng som var löst organiserat i den nynazistiska gruppen Riksfronten, och som sympatiserade med Vitt Ariskt Motstånd (VAM).

»Avliva en neger«

De tillbringade dagarna i skinnskalleuniform och skrävlade om raskrig och »etnisk rensning« - ett uttryck som blivit något av mode efter kriget i Jugoslavien. De pratade ofta om att »avliva en neger«.

Det mesta var nog bara prat, men den här septemberkvällen blev pratet verklighet. Offret blev Gerard Gbeyo från Elfenbenskusten. Han hade sökt politisk asyl i Sverige, men var bara på tillfälligt besök i Klippan. Han hade oturen att vara svart i en vit stad. Han hade oturen att vara den som passerade torget just då de unga nynazisterna lämnade krogen efter att ha suttit och odlat hat mot en annan invandrare i Klippan som de ville »göra upp med«. Gerard Gbeyo kunde inte språket. Han förstod aldrig vad de två ungdomarna ville när de sprang ikapp honom, och han uppfattade troligen aldrig något hot. I rättegången berättade en av de unga mördarna att Gbeyo log och hälsade artigt just när de stack kniven i honom.

Advokat Henning Sjöström försvarade 16-åringen. Han vädjade om ett milt straff med hänsyn till pojkens låga ålder och med hänvisning till att mordet var en olyckshändelse eftersom Gbeyo själv »sprang på kniven«.

Rätten köpte inte argumenten. 16-åringen, som höll i kniven, dömdes till sex års fängelse för mord. 18-åringen fick fem år för grov misshandel och vållande till annans död.

Reaktion bland Klippanbor

Mordet på Gbeyo placerade Klippan i rubrikerna, inte bara i svenska tidningar utan även utomlands. Klippan blev synonymt med rasistiskt våld och drömmar om ett vitt Sverige.

När stormen rasade som värst kände många i Klippan bara skam, men när chocken hade lagt sig växte också ilskan. Normala anständiga Klippanbor började organisera sig mot rasismen. Manifestationer hölls och en rad gräsrotsprojekt drogs igång.

Ett tag tycktes kampanjerna få effekt. Riksfronten försvann från orten och på det hela taget blev organiserade rasistgrupper allt mer osynliga.

1997 var ett lugnt år, men 1998 brakade det loss igen. Då dök Nationalsocialistisk Front (NSF) upp och startade en aktiv lokalgrupp på orten. NSF/Klippan drog igång en egen hemsida på internet och började ge ut en tidning, Vit Offensiv, som är fylld av hatpropaganda mot invandrare. Omslaget till nummer två pryddes av en teckning där svarta hängs i en lyktstolpe samtidigt som en grupp vita raskrigare skjuter nackskott och knivhugger svarta till döds i en gatustrid.

Det dröjde inte länge innan Klippan skakades av nya våldsdåd. Jesper, 24 år och en av ortsledarna för NSF, knivhögg en invandrare. Det kunde ha blivit en parallell till mordet på Gerard Gbeyo. Jesper dömdes först till 3,5 års fängelse i tingsrätten, men blev överraskande helt friad av hovrätten.
Det firade Jesper genom att hämta ett hagelgevär och avlossa två skott genom fönstret hos den invandrare han tidigare knivhuggit. Denna gång var hovrätten inte lika överseende och nu slog fängelseportarna igen för tre år framöver.

Alla är överens att det har blivit betydligt lugnare i Klippan sedan Jesper försvann.

Förälder på stan

–Men jag fruktar att det nuvarande lugnet bara är tillfälligt, säger Anette Magnusson, en av de Klippanbor som aktivt kämpar mot rasism. Anette driver en restaurang på Folkets Hus där hon gärna låter invandrare få arbetspraktik. Hon är också medlem i »Föräldrar på stan«, en av de grupper som aktivt motarbetar rasism och nazism på orten.

Det är tydligt att medvetenheten om problemen med rasism och nazism har ökat i Klippan och ett flertal antirasistiska grupper har vuxit fram sedan mordet på Gerard Gbeyo. En av dessa är Föreningen Dynamit som försöker skapa förståelse mellan svenskar och invandrare. Dynamit har ett 15-tal medlemmar som går ut i skolorna och informerar. En annan organisation, Valentingruppen, har bildats av gymnasie-ungdom och bekämpar mobbning och rasism. Anettes son var aktiv i denna grupp.

–På en liten ort märks rasismen mer tydligt, så motståndet växer också, säger hon.

Att rasisterna blivit osynliga betyder inte att de har försvunnit. Däremot har de organiserat sig bättre. De flesta har lagt undan bomberjackorna och kängorna och låtit håret växa.

–De är prydliga och snygga nu, säger Anette. Numera både syns de mindre och märks mindre. Men ändå finns dom där.

Pastorn predikar antirasism

Skolpastor Arne Engström menar att nazisterna inte längre håller till på Klippans pubar som förr, utan hellre åker till städerna runtomkring, bland annat till Helsingborg. Där finns också högkvarter för nazigruppen Blood & Honour/Scandinavia, som trycker deras tidning, Vit offensiv.

Pastor Arne påminner lite om Karl Malden i 1960-talsserien Streets of San Francisco. Han åker motorcykel till kontoret i källaren på Klippans gymnasium. Han är stor och varmhjärtad, men håller sig också med mycket bestämda åsikter och agerar stenhårt mot alla rasistiska yttringar. På skolan plockar han snabbt ner rasistiska klistermärken och går direkt på alla som öppet visar rasism.

–Jag diskuterar ofta med dem och försöker riva isär deras argument. Några av rasisterna plockar lösryckta citat ur Bibeln för att ge tyngd åt sina åsikter, berättar Arne Engström.

Han och andra på skolan jobbar aktivt mot rasism med antirasistiska grupper, i samtal, genom att försöka skapa gemenskap över gränserna och att framför allt motverka gängbildning.

–Vi erkänner faktiskt att rasismen finns här och därför kan vi jobba mot den, säger Arne Engström med eftertryck.

Vuxna beskyddare

Föräldrar, skolmyndigheter och andra arbetar för att hindra organiserade NSF-medlemmar att hyra offentliga lokaler till partimöten. Genom lokala nätverk kollas personnummer på de som försöker hyra lokal, och därefter larmas polis och sociala myndigheter.

Samtidigt finns några enstaka vuxna som uppträder som »beskyddare« för nazisterna. En av dem är en 50-årig före detta socialdemokrat som ofta upplåtit sitt hem till NSF-ungdomarna. Hans kontakter med nynazisterna var en av anledningarna till att han blev utesluten ur socialdemokraterna, men bakgrunden är också tragisk.

50-åringens äldste son var aktiv i NSF då han plötsligt omkom i en trafikolycka. När hans andra son, som var 14 år, skulle fotograferas för skolkatalogen satte han på sig en t-tröja med svenska flaggan och texten Made of swedish steel som han fått av den döde brodern.

Rektorn förbjöd honom att vara med på klassfotot, vilket visar hur känslig frågan är i dagens Klippan.

Beslutet spelade delvis rasisterna i händerna och gav NSF nya martyrer. Pappan gjorde polisanmälan och Klippan orsakade på nytt rubriker i pressen.

»Bad idea«

Efter allt som hänt med rasistmord och aggressiva nazistpartier som fått Klippan att valsa omkring i media i allt annat än smickrande sammanhang upplever många Klippanbor en stor trötthet. Många önskar bara att rasismen ska försvinna från orten och att det nuvarande lugnet ska hålla i sig.

Anette Magnusson ger ytterligare ett skäl till varför nynazisterna legat lågt den senaste tiden – något som liknar jeansreklamen »Bad Idea«, där någon gör bort sig ordentligt.

–För en tid sedan muckade några nynazister gräl med en kille utanför en krog i Klippan. En av dom slog en flaska i huvudet på honom. Det var ingen bra idé. Han var en lokal medlem av Hell’s Angels.

–Om inget annat så visar det hur korkade de egentligen är, skrattar Anette Magnusson.

Kerstin Zachrisson/Expo
© Expo 1999

---
Bakgrund

Nationalsocialistisk Front i Klippan

Det är ingen tvekan om att folket i Klippan, kanske mer än i någon annan kommun på senare år, gjort stora ansträngningar att komma tillrätta med rasismen sedan mordet på Gerard Gbeyo. Men trots alla manifestationer och trots all aktivitet bland olika gräsrotsorganisationer är nazismen starkare i Klippan idag än för fyra år sedan. Den viktigaste gruppen är lokalavdelningen av Nationalsocialistisk Front (NSF).

NSF/Klippan har en historisk förebild. 1936, då Klippan tillhörde valdistriktet Gråmanstorp, fick den nazistiska Lindholm-rörelsen 2,34 procent av rösterna i valet till andra kammaren. Jäm-fört med många andra orter var det en imponerande procentsiffra, men i antal röster – 54 stycken – var framgången blygsam. Orten dominerades helt av socialdemokraterna som hade 1 500 röster.

NSF säger sig förespråka den nationalsocialistiska idelogin »i sin helhet«, vilket innebär extrem rasism och öppen anti-semitism.

Partiet kämpar för att avskaffa demokratin. NSF är den idag snabbast växande naziströrelsen i landet. Partiet har på några år överflyglat och tagit över en rad mindre lokala nazigrupper i södra och mellersta Sverige

Partiet bildades i Karlskrona våren 1994. Avsikten från början var inte att skapa en rikstäckande organisation, utan att fungera som samlingspunkt för lokala nazister. Grundarna bestod av skinheads och sympatisörer till det då aktuella Vitt Ariskt Motstånd (VAM). Grundare och partiledare är Anders Högström. Andra viktiga aktivister är Björn Björkqvist, NSF:s propaganadachef, och Anders Ärleskog.

Under våren 1995 började NSF sprida flygblad, främst på högstadieskolorna i Karlskro-na. Ett av flygbladen hade den något missvisande texten Kärlek-Moral-Omtanke = Natio-nalsocialism.
Eko från Lindholmarna

NSF:s program, »politiska grundstenar«, påminner i mångt och mycket om Lindholmsrörelsens partiprogram från 1930-talet. En av punkterna i programmet kräver »rasbiologiska skyddsåtgärder för att säkra den nordiska rasens andliga och biologiska sundhet, upprättande av en statlig raskontroll och obligatorisk skolundervisning i rashygien«.

NSF slog igenom på allvar vid Hessmarchen i Trollhättan 1996, där de disciplinerade och uniformerade NSF:arna med Högström i spetsen väckte mest uppmärksamhet. Efter Hessmarschen började NSF agera som riksorganisation och expandera i övriga landet. Riksorga-nisationen har en struktur som påminner om Lindholmrörelsen och består av Ortsgrupper, Lokalavdelningar och Kontaktombud.

Det första numret av partiorganet Den Sanne Nationalsocialisten (DSNS) gavs ut hösten 1996. Till skillnad från andra nazitidningar som på senare år mest handlat om vit makt-musik och skinheadrörelsen, är DSNS betydligt mer ideologisk och politisk.

Hitlerfirande som tradition

Sedan 1995 högtidlighåller NSF Hitlers födelsedag den 20 april. Mötet har blivit en viktig tradition som lockar besökare från både Sverige och utlandet. Där träffas aktivister från hela Skandinavien.

Samarbete över gränserna är ett annat viktigt inslag. Sedan något år är NSF en av parterna i en nordisk allians med nazigrupper i Norge och Danmark. En viktig samarbetspartner är Blood & Honour/Scandinavia och Ragnarock Records i Helsingborg, som är nära lierat med den engelska terroristgruppen C18. Erik Blücher, som leder Ragnarock, har börjat dyka upp som talare på NSF:s möten.

1997 utmärkte sig NSF som en av organisatörerna av den antijudiska demonstrationen på Kristallnatten i Stockholm. I fjol skapade de rubriker för 1 majdemonstrationen i Nora, där 80 personer greps.

NSF/Klippan

Lokalgruppen NSF/Klippan bildades våren 1998 och fick senare under året status som Ortsgrupp. Gruppen har växt snabbt och främst lockat ungdomar i 20-årsåldern. NSF/Klippan har varit flitiga att ge ut propaganda, däribland lokaltidningen Vit offensiv som innehåller grova rasistiska inslag.

© Expo 1999
Expo

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA