Blood & Honours nätverk - Brevbombare och terrorister

Publicerad 2003-04-18

(Expo/Monitor nr 2 - 1998) Erik Blücher har länge hållt en låg profil och har inte agerat offentligt på många år. Hans image har varit att framträda som en småhandlare i postorderbranschen som numera struntar i politiken. Han har ofta, även inom nazirörelsen, klassats som en ren profitör på nazimusik. När Niclas Löfdahl häktades misstänkt bland annat för att ha skickat en brevbomb till justitieminister Laila Freivalds startade en utredning som kom att visa på motsatsen.

Blücher tillsammans med sin danska affärskollega Marcel Schilf tycks snarast vara den korsväg där bombterrorister möts och kontakter knyts.

Från Blücher och Schilf går trådarna ut till danska, österrikiska och svenska nynazister med bomber som specialitet. Polisutredningen visar att Blücher kände till att brevbomben till Freivalds skulle skickas.

Ariska brödraskapet

Brevbomben till Sveriges justitieminister skickades av Niclas Löfdahl, ledare för fängelseorganisationen Ariska Brödraskapet.

Ariska Brödraskapet bildades av Löfdahl tillsammans med Daniel Hansson, Sonny Brandt och Björn Nord. Grundarna bestod av några av Sveriges värsta nazibrottslingar, däribland en av John Hrons mördare.

Den engelska terroristgruppen Combat 18 har varit brödraskapets naturliga allierade eftersom huvudkonkurrenten Nordland tog avstånd från mordet på John Hron. Niclas Löfdahl har brevväxlade med C18s förra ledare, Charlie Sargent, redan 1995.

Ariska Brödraskapet har flera målsättningar. En är att fungera som fängelseorganisation för så kallade »krigsfångar«, det vill säga nazister som blivit fängslade för brott. I Ariska Brödraskapets fall handlar det om aktivister som ofta dömts för grov misshandel, mordbrand och mord.

I praktiken behöver brottet inte har en klar politiskt eller rasistisk prägel för att organisationen ska acceptera en fånge som medlem. När polisens förhörsledare frågar hur Ariska Brödraskapet kan ta på sig att man har en medlem som utfört två grova rån får han som svar att »det är ju allting som är mot samhället, emot alla andra, det är ju mot ZOG«.

Det är dock inte bara fångar som kan bli medlemmar i AB. Även »pålitliga« bundsförvanter utanför murarna kan rekommenderas av en medlem och på så sätt tas upp i organisationen.

Ett annat mål med Ariska Brödraskapet, uppger Löfdahl, är att helt enkelt begå brott. Hans egen målsättning är att organisationen ska utföra politiska attentat. Kontakterna leder därför till terrorister i den internationella nazirörelsen.

Blücher, Anderle och Tomsits

Erik Blücher med Ragnarock Records och Marcel Schilf med NS88 och NS-Records har sedan länge arbetat tillsammans i det numera nerlagda Club Valhalla. Valhalla fungerade som inspelningsstudio, konsertlokal och gömställe för efterlysta terrorister, däribland österrikarna Wolgang Tomsits och Christian Anderle. Tomsits och Anderle efterlystes 1995 av Interpol för delaktighet i en serie brevbombsattentat där bland andra Wiens borgmästare Helmuth Zilk skadades. Vid ett annat uppmärksammat bombdåd i samma serie dödades fyra zigenare.

Under flykten sökte sig Anderle och Tomsits till Sverige och Club Valhalla.

De båda österrikiska terroristerna arbetade där med att bland annat designa omslag till CD-skivor för Ragnarock Records. De återvände till Österrike 1996 där Tomsits greps (och dömdes till fyra års fängelse). Anderle lyckades undgå polisen och efterlystes av Interpol. Han återvände då till Sverige där han gömdes i kretsarna kring Ragnarock Records.

Fram till slutet av 1996 var han bosatt i Landskrona. Han hyrde en lägenhet av Per Jönsson, en av Blüchers kompanjoner på Ragnarock Records.

Löfdahl, Freivaldsbomben och Blücher

I trapphuset bredvid Anderle bodde Niclas Löfdahls flickvän »Maria M«. Hon arbetade med att packa CD-skivor åt Ragnarock Records. Arbetet utförde hon i sin lägenhet i Landskrona. Hon påstår att hon har lämnat nazirörelsen sedan dess.

När Anderle skaffade mobiltelefon förbjöd Jönsson honom att ta emot telefonräkningarna i hans lägenhet. Istället vände sig Anderle till Maria, som gick med på att ta emot telefonräkningarna på sin adress.

Det var i Marias lägenhet som Löfdahl tillverkade brevbomben till Laila Freivalds under en permission den 19 mars 1997. Det var en dag med fulltecknat schema för Löfdahl.

Tidigare på dagen intervjuades han av bl a Marcel Schilf och Marko Järvinen för en propagandavideo - Kriegsberichter - från NS88. Inspelningen ägde rum i Marias lägenhet. Vid inspelningen deltog även Hans Himmler Pettersson från Ragnarock och Johan Billing från Ariska Brödraskapet. Den sistnämnde är en av de fyra skinnskallar som som var närvarande vid mordet på John Hron.

Senare under dagen kom även Erik Blücher på besök till lägenheten för att hälsa på Löfdahl. Under samtalet med Blücher visade Löfdahl kuvertet med brevbomben. Blücher - som troligen kunnat läsa adressen - skriker att han »inte vill veta något«.

Blüchers attityd att han »inte vill veta« något om den terrorism som hans politiska vänner är inblandade i, är ett mönster som går tillbaka till 1970-talet då han ledde partiet Norsk Front.

När partimedlemmen Petter Kristian Kyvik kastade en bomb mot ett första maj-tåg var Blücher en av de personer som greps som misstänktt för inblandning i attentatet. Två dagar före attentatet hade Blücher och Kyvik träffats för att planera aktionerna på 1 maj. Kyvik erkände senare för polisen att han vid detta möte hade nämnt att han hade dynamit och att Blücher inte kommenterat detta på något sätt. Blücher hävdade å sin sida att det som diskuterades var »vanligt bråk«.

Nakaba, Schilf och Löfdahl

I polisförhören uppger Löfdahl att hans inspirationskälla vid bombtillverkningen var den bombkampanj Christian Anderle deltog i.

Löfdahl uppger att han fått sin kunskap om brevbombstillverkning från tre håll:

Från en utbildning som ägde rum på skinnskallelokalen i Göteborg, från en medlem i en MC-klubb – troligen Brödraskapet MC, där Löfdahl en tid var prospect – och från Marchel Schilfs kumpan Thomas Derry Nakaba i Danmark.

I polisförhören erkänner Löfdahl att han känner den danske brevbombaren Thomas Derry Nakaba. Kontakten etablerades genom Blüchers kompanjon, Marcel Schilf, som var mycket angelägen att Löfdahl under en permission från fängelset skulle följa med till Danmark och träffa Nakaba.

Löfdahl och Nakaba träffades i januari 1997. Under mötet visade Nakaba bland annat hur man konstruerar brevbomber kamouflerade till videokasetter. Nakaba ville att Löfdahl skulle posta ett antal brevbomber från Sverige, men Löfdahl avböjde eftersom han hade »egna planer«, d v s brevbomben till Laila Freivalds.

Några dagar efter mötet med Löfdahl åkte Nakaba till Sverige och postade tre brevbomber adresserade till England. Ett dygn senare greps Nakaba, och skjuter då en polisman i höften.

Vid rättegången mot Nakaba erkänner han att bombkampanjerna beordrats av ledningen för engelska Combat 18.

Ariska Brödraskapet och Viking Order

Blücher stöder Ariska Brödraskapet på flera sätt:

Hans företag Ragnarock trycker Ariska Brödraskapets tiding gratis. Löfdahl levererade sidorna, Marchel Schilf ordnade kopieringen, och Maria häftade ihop sidorna hemma i lägenheten i Landskrona.

Ragnarock ger också ett ekonomiskt stöd till Ariska Brödraskapets »krigsfångar«; däribland gratis CD-skivor med vit makt-musik och pengar. Bland annat har företaget skickat mindre summor på 200-500 kronor till Sonny Brandt, Björn Nord och Johan Billing, samtliga grova våldsbrottslingar. Löfdahl själv har fått 100 CD-skivor från Ragnarock. Gåvan var värd ca 5 000 kr i försäljningvärde i fängelset.

Ragnarock ger ut tidningen Viking Order, vars ideologiska retorik sammanfaller med C18. Det senaste numret av Viking Order innehåller ett långt angrepp på Laila Freivalds. Bitvis upprepar Viking Order samma saker som Niclas Löfdahl säger i polisförhören om motivet till att sända brevbomben till henne.

Artikeln är en blandning av antisemitiska konspirationsteorier och angrepp på demokratiska samhället. Laila Freivalds beskrivs som ledaren för svenska »STASI«

NS88, Ragnarock och C18

Att ett flertal bombterrorister har kopplingar till Blücher och Schilf ska sättas i relation till att de båda har starka kopplingar till C18.

C18 har som bekant planer på att flytta sin verksamhet till någon av de skandinaviska länderna. En orsak är att C18 fruktar att de engelska myndigheterna, sedan Labour vann valet, på allvar ska ta i tu med rasismen, bland annat C18s musikföretag ISD-Records.

Under sommaren 1997 hade C18 en aktivist, Derek »Del« O'Conner bosatt i Sverige för att sondera terrängen. I England är O'Conner dömd till två års fängelse för inbrott och planerad misshandel. I Sverige gjorde han sig skyldig till en misshandel i Helsingborg och dömdes i december till åtta månaders fängelse.

Med vid misshandeln var den finländske medborgaren Marko Järvinen, som vid samma rättegång dömdes till dagsböter för brott mot vapenlagen. Järvinen är nära kopplad till Schilf och Blücher, bland annat som producent av videoserien Kreigsberichter. Samma dag som Löfdahl tillverkade brevbomben till Freivalds intervjuades han av Järvinen.

David Lagerlöf/Expo
© Expo 1998



Fakta Brevbomber



Brevbombningar har blivit ett allt vanligare fenomen bland nynazister. Detta får antas hänga samman dels med den ideologiska utvecklingen, dels med det enkla faktum att det sedan 1980-talet fullkomligt vimlat av bombmanualer och praktiska terroristhandböcker i kretsarna. Sverige är ingen undantag.

  • I januari 1994 fick en medlem i vänstergruppen Offensiv en brevbomb kamouflerad till en videokasset.
  • Kort därefter fick en medlem i en antifascistisk anarkistgrupp en liknande bomb.
  • I5 januari 1996 fick en kvinna i Hofors ett paket från »Ängelholms kommun«. Paketet innehöll en brevbomb som detonerade och skadade henne i armen. Kvinnan var ej känd i antirasistiska kretsar men arbetade som invandrarlärare.
  • I6 januari 1996 detonerade en liknande bomb med avsändaren »Liber förlag« hos en irakisk invandrare i Boden. Han fick lättare skador.


Gemensamt för dessa och andra exempel är att bomberna poststämplats i Malmöregionen och kopplas till nynazistiska grupper. Belägg för detta framkom först i januari 1997 då dansk och svensk polis kunde följa den danske nynazisten Thomas Derry Nakaba, då han åkte över till Limhamn och postade tre brevbomber till England. Förhör med Nakaba, liksom med den svenske brevbombaren Niclas Löfdahl, har gett polisen en betydligt bättre bild av vilka som ligger bakom bombterrorn.

Niclas Löfdahl uppger i polisförhör att han känner till vilka som sänt flera av dessa bomber; de ingår alltså i samma krets.

© Expo 1998
Expo

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA