Dubbelliv som livsstil

Publicerad 2003-08-01
Varför hatar nazister homosexuella? Eller för att spetsa till frågeställningen, hur kommer det sig att ledande nazister ertappas på gaybarer? Det kanske mest bisarra med nazismens hat mot homosexuella är att flera ledande personer inom rörelsen, såväl i Sverige som utomlands, är homosexuella.

Det historiskt mest kända exemplet på en homosexuell nazist är Ernst Röhm, ledare för nazitysklands SA-trupper, som inte dolde sin homosexualitet. Ernst Röhm, Michael Kühnen
Röhm blev offer för Hitlers utrensning av SA-ledarna i "De långa knivarnas natt" 1934.

Under 1980-talet fick Röhm en sentida arvtagare i Michael Kühnen, som troligen var den viktigaste ledaren för den tyska nynazismen, vars gatuaktivister bland annat ägnade sig åt besinningslösa attacker mot homosexuella. Samtidigt var Kühnen själv homosexuell och avled i aids 1991. Hans sexuella läggning doldes in i det sista av partiledningen, men var en mycket offentlig hemlighet.

I mitten av 1990-talet ertappades Bela Ewald Althans på en gaybar i München. Han var en av Kühnens arvtagare och centralfigur i den nya antisemitiska historierevisionismen.

Den engelska nazismen är inte mindre homofobisk än den tyska. Där har enskilda personers sexuella läggning använts som slagträ i interna maktstrider. Martin Webster, i flera år partiledare för National Front på 1980-talet, sparkades på grund av sin homosexualitet ut ur partiet när de så kallade politiska soldaterna tog makten 1983.

Den som höll i den homofobiska yxan var Nick Griffin, idag partiledare för British National Party. Ett decennium senare tog Martin Webster hämnd och tipsade den engelska gayrörelsen om att även Griffin hade ett gayförflutet.

Bland skinnskallarna som drogs till British National Party under 1990-talet fanns Nicky Crane som till utseendet var urtypen för en skinnskalle. Nicky Crane var inblandad i en rad våldsamheter, bland annat misshandel av homosexuella. Det ingen visste var att han samtidigt hade ett förhållande med en äldre judisk man. I en TV-intervju 1992 förklarade han till slut offentligt att han hade accepterat sin egen sexualitet.

Sverige

Homosexuella nazister finns även i Sverige. Rykten cirkulerar ofta om ledande nazister bland medlemmarna i olika organisationer. Ofta är ryktena ett utslag av nazisternas egen homofobi. I andra fall är naziströrelsen medveten om enskilda nazisters sexuella läggning men väljer av olika skäl att inte låtsas om den.

Analys

JON VOSS, JOURNALIST på tidningen QX, nöjesmagasin för homosexuella, känner till fenomenet och är inte förvånad över att en och annan homosexuell dras till naziströrelsen.

- Jag tror att man måste släppa idéerna om att det i första hand skulle handla om ett politiskt ställningstagande.

Homorörelsen är snarare en av flera homosociala miljöer - miljöer där män ständigt omger sig med och relaterar till andra män. Men till skillnad från homorörelsen är homofobin stark i flera homosociala miljöer, menar Jon Voss.

Det gäller bland annat typiskt manliga yrken som polis och militär. Naziströrelsen utgör ett extremt fall. I propagandan porträtteras rakryggade, muskulösa och beslutsamma män. Motiven har flera likheter med kommunistisk propaganda där idealarbetaren är manligheten personifierad - stolt och välbyggd.

Samma slags estetik finns även inom homorörelsen, menar Jon Voss. Det är inte särskilt konstigt att både personer som är heterosexuella och homosexuella attraheras av naiva fantasier om det rena och goda samhället. Ett samhälle där alla är vackra och stiliga.

DEN SOM bevittnat en vit makt-konsert finner ofta unga och vältränade män med bara överkroppar som stångas mot varandra. Det handlar om män som ser upp till andra män. I utkanterna av konsertlokalen står det fåtal kvinnor som naziströrelsen lyckats locka till sig.

- Steget från att studsa omkring halvnaken på en vit makt-konsert till att uttrycka sin sexualitet mer handfast är inte stor.

- I en homosocial rörelse som klassar homosexualitet som onaturlig behövs ett strikt regelsystem för hur man förhåller sig till varandra.

- Ju mer homofobisk miljön är, desto större behov finns av kontroll över sina egna känslor gentemot omgivningen, både på ett socialt och känslomässigt plan. Icke accepterade känslor skambeläggs vilket kan förklara varför flera av morden på homosexuella har varit så brutala. Det har ofta handlat om ett okontrollerat hat där mördaren gett utlopp för enorma känslostormar.

Den motsägelsefulla paradoxen nazist och homosexuell är egentligen inte konstigare än att homosexuella finns bland en del frireligiösa kristna grupper som anser sig kunna bota homosexuella, eller tolkar homosexualitet som tecken på jordens undergång, menar Jon Voss. Homorörelsen drar en gräns gentemot båda dessa ytterligheter. Samtidigt pryder sig delar av läderrörelsen med symboler som vanligtvis förknippas med auktoritära ideologier.

- Det gäller till exempel läderrörelsen som leker med attribut från 1930-talet, som järnkors och höga stövlar - något de har plockat från andra mansdominerade rörelser. Samtidigt finns en gräns för vad som accepteras. Samma gränsdragning finns inom gayskinrörelsen, alltså homosexuella skinheads, säger Jon Voss.

(Texten är tidigare publicerad i Expo nr 1-2003).

Länkar

SEARCHLIGHT MAGAZINE: Gay nazi - A contradiction in terms?
"Homosexuality and the Nazi Party" by Scott Lively
David Lagerlöf

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA