Europas nya extremhöger

Publicerad 2003-04-16

1979 fick Jean-Marie Le Pen 0,7 procent av rösterna i det franska valet. På den tiden – för 20 år sedan – uppfattades Le Pen som en av många halvstolliga sekterister i politikens utmarker. Han hade då tillbringat större delen av sin politiska karriär i partier som i stort sett inte var större eller mer betydelsefulla än våra Sverigedemokrater. Ingen framkastade en sån befängd tanke att en källarpolitiker som Le Pen någonsin skulle vinna framgång.

Sedan dess har mycket hänt. Extremhögern, exakt de partier som för 20 år sedan betraktades som helt betydelselösa, dominerar till stor del den politiska bilden i sina respektive länder.

Idag får Le Pen regelbundet omkring 15 procent i valen. Extremhögern i Italien, som på 1970-talet hade drygt fem procent av rösterna, fick 48 procent i valet 1995. I Österrike fick Jörg Haiders FPÖ 28 procent i senaste valet. För några veckor sedan fick han 44 procent i delstaten Kärnten, där han kunde bilda regering.

Vad Front National och Le Pen betyder i praktiken på de orter där de kommit till makten behöver ingen tvivla om.

I Frankrike finns en uppsjö av böcker och analyser att tillgå. I Sverige finns mindre urval, men i dagarna utkommer Bim Clinell, Pariskorrespondent för Sveriges Radio, med boken De hunsades uppror som i detalj granskar den franska extremhögern. Bim är väl förtrogen med detaljerna. Hon har följt Front National på nära håll i tio år är och beskriver hur partiet infiltrerat det etablerade samhället och steg för steg tvingat fram eftergifter som format utvecklingen. Hennes bok borde bli grundkurs för den samlade politikerkåren.

I Sverige har vi ännu inte upplevt den sortens högerextrema tillväxt, men det parti som idag dominerar extremhögern är Sverigedemokraterna. Partiet är nära lierat med Front National, som i förra valet bekostade merparten av SD:s valpropaganda. Det gav 20 000 röster och åtta kommunala mandat. SD är därmed Sveriges tredje största parti utanför riksdagen och hoppas nu på ett genombrott i EU-valet.

SD är ett litet parti, men att ignorera dem – som Le Pen avfärdades i Frankrike – är ett misstag.

Sverigedemokraterna har fått sin skolning på Le Pens kursgård och dramatiskt ändrat sin profil på senare år. Det är inte längre ett parti för fulla skinnskallar på gatorna. De gör allt för att framstå som ett – deras egna ord – »nationellt mittenparti med ekologisk grundsyn«.

I sitt valprogram till EU-valet lånar de paroller från både höger och vänster. SD är idag mer liberala än Folkpartiet, mer sossar än Socialdemokraterna och mer miljövänliga än Miljöpartiet. De kräver ökat kommunalt självstyre, bättre villkor för pensionärer och mer resurser till skolor och sjukvård.

Detta är ett parti som är falskt som vatten, och som börjar bli mästare i konsten att låtsas som om de inte har några kopplingar till antisemitiska och nynazistiska grupper. Det är därför Expo tagit fram informationshäftet om SD och Euro-Nat. Läs det.

Stieg Larsson/Expo
© Expo 1999
(Expo/Svartvitt nr 1 - 1999)
Expo

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA