gk_hanna_zetterberg.jpg\

Hanna Zetterberg, riksdagsledamot för vänsterpartiet

Fördomar

(Expo nr 3 - 1997)

Jodå, fördomar har vi allihop!

Det blev jag varse om för ett tag sedan då jag var på besök i Dalsland. Som riksdagsledamot skulle jag hålla ett öppet möte i Bengtsfors om vänsterpartiets politik. Inget konstigt i sig. En sisådär tio minuter innan mötet skulle börja så stegade fem raggare i dryga 20-årsåldern fram till mig. De går i bredd vilket jag känner är hotfullt, de är coola, de har alla attiraljer som en raggare bör ha; Elvis-frilla, lädervästar, urtvättad t-tröja med tryck, cowboykängor och slitna jeans med tydligt märke efter snusdosan.

En kort sekund tror jag att min sista stund är kommen. Jag är helt övertygad om att dessa fem kommer att slå ihjäl mig på fläcken. Jag kryper ihop lite i ett försök att se obetydlig ut. Man vill ju inte provocera i onödan och för tillfället kan ingen komma till undsättning om det skulle hända något.

Men det mest dramatiska som händer är att en av killarna, med händerna djupt nedstoppade i sina fickor, istället frågar mig om »det var här det skulle vara möte«.

Puh, tänker jag och svarar att visst är det möte här om tio minuter – alla är hjärtligt välkomna att vara med. Men i mitt stilla sinne vet jag fortfarande att de här killarna är här för att nita mig. Jodå, så måste det vara. Men så fort mötet har börjat så kan jag känna mig trygg, då är det ju folk i närheten som om inte annat kan ringa polisen eller ambulansen i värsta fall. Hjärtat dunkar fortfarande när jag ser dem gå iväg, tysta och i bredd, mot salen där mötet ska hållas.

Tio minuter senare går jag in i salen och finner de fem sittandes längst fram, men salen är full så det ska nog gå bra. Jag inleder i några minuter och släpper sen ordet fritt för frågor eller påståenden. Vips så räcker den ledande av de fem upp handen. Jag ger honom ordet och tänker att, jaså, det var det där med kommunismen han vill prata om. Istället blir jag förbluffad när den första frågan handlar om bensinskatten.

Antagligen har även jag sett för många amerikanska skräpfilmer och läst för många undersökningar som säger att det inte finns något mer ointressant för Sveriges befolkning under 40 år än politik. Och nu skäms jag lite, men nu har jag erkänt att även jag har fördomar. Det är en befriande känsla att få en knäpp på näsan när mina fördomar framträder. Och den här kvällen fick jag mig en rejäl knäpp på näsan; de fem stannade kvar i tre och en halv timme och pratade politik, de var sist på plan när vi släckte och stängde.

Utanför lokalen såg jag deras bil – en gammal amerikansk polisbil med röda saftblandare på taket. Fräckt även för en sån som jag, som i vanliga fall aldrig blir imponerad av bilar. Och faktum är att de bjöd mig med till sin lokal, men jag var tvungen att tacka nej, inte för att jag inte hade velat utan för att vi pratat politik så länge att jag var tvungen att gå och lägga mig för att orka upp tidigt nästa morgon.

Men jag har en stående inbjudan nästa gång jag kommer till Bengtsfors och det är jag mycket glad för.
Hanna Zetterberg

Organisationer och begrepp i artikeln

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA