timbuktu_664_250.jpg\

JASON DIAKITÉ, Timbuktu
Foto: Martin Adolfsson

Jag försöker praktisera en sorts färgblindhet

FÖR ETT PAR veckor sedan på en nattklubb i Lund, kom det fram en afrikansk herre i fyrtioårsåldern till mej. Han tittade på mej uppifrån och ner och nickade sedan tyst och lite kritiskt. Efter dessa tysta sekunder frågade han något upprört: "du säjer att du för svartskallarnas talan?"
"Nä", säjer jag, "Jag för ingen annans talan än min egen".
"Jo, när du använder termer som "vi" utlänningar etc, buntar du ihop alla de olika invandrargrupperna i Sverige i en, och sedan talar du om den gruppen".
"Ja, det gör jag kanske", svarar jag.
"Vet du inte att de flesta så kallade utlänningar tycker mer illa om svarta människor än vad svenskar gör?", säger han.

JAG DYKER DIREKT in i en defensiv hållning och börjar genast förklara mina tankar om hur vi någonsin ska uppnå något i detta landet som etniska minoriteter om vi inte samarbetar, att rädsla för rasism drar till sej lika mycket rasism som den rädsla som får en människa att agera rasistiskt. Mannen himlar med ögonen, kallar mej för idealist och säjer att jag kommer lära mej när jag blir äldre.

Jag inser att jag är kvar i mina sista formbara år, sedan kommer jag att bli som denne äldre man, fast i mina egna värderingar. Som de flesta vuxna jag känner och har mött är och som nästan alla makthavare jag kan komma på är. Jag bävar för att bli en sådan människa. Därför var detta möte ännu en påminnelse om att man måste vårda sina ideal, det är så lätt att fördomarna smyger sej på en och sedan är man fast i dom.

I MÅNGA SITUATIONER i mitt liv har jag undrat om utgången hade varit annorlunda om jag vore vit. Men med tiden har jag insett att det är en för farlig väg att vandra. Ålderdom leder så lätt till bitterhet och för att minimera denna, försöker jag "idealistiskt" nog intala mej själv att jag är den enda som kan bestämma hur jag bemöts.

Så jag försöker praktisera en sorts färgblindhet. Typ, jag känner mej inte ett dugg annorlunda för att min hy är av en annorlunda nyans, därför kan jag inte utgå från att någon annan gör det heller och det är dessutom inte en ursäkt för någonting, såsom: "ja men jag är ju brun det är därför jag inte fick...blablabla".

DET ENDA RAKA är: folks etnicitet, religion, kultur etc, spelar absolut ingen roll, vem som helst som är vad som helst kan vara en snäll, skön och trevlig människa eller tvärtom. Jag måste bara komma ihåg att påminna mej själv om det lite då och då, annars är det så lätt att halka dit.
Jason Diakité

Organisationer och begrepp i artikeln

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/3 Kampen om rampljuset

2017/3 Kampen om rampljuset

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA