Nazismens teoretiker

Publicerad 2003-04-17

(Expo 4/5 - 1996) Det största svenska nazistpartiet på 1930-talet var Nationalsocialistiska Arbetarepartiet (NSAP), som leddes av Sven Olov Lindholm. Än idag spelar NSAP en central roll som inspirationskälla för svenska nazister. I Storms nätverk organiseras både en Kristina Gyllenstierna-ordern och lokala sa-avdelningar efter förebilder inom nsap. Liksom dagens nynazister odlade partiets teoretiker en extrem antisemitism och hat mot demokratin.

NSAP har sin förhistoria inom Svenska Nationalsocialistiska Partiet (SNSP), som bildades 1930 genom en sammanslagning av en rad smågrupper. Partiledare i SNSP var veterinären Birger Furugård från Deje. En av de grupper som ingick var Sveriges Fascistiska Kamporganisation (SFKO), där furir Sven Olov Lindholm från Mjölby var en av ledarna.

Lindholm blev chefredaktör för SNSP:s tidning Vår Kamp. Under 1931–1932 byggde SNSP upp ett riksomfattande parti med ett 50-tal lokalavdelningar och 3 000 medlemmar. I andrakammarvalet 1932 fick partiet 0,61 procent motsvarande 15 170 röster.

En stor del av 1930-talsnazismen präglades av motsättningar mellan »Furugårdare« och »Lindholmare«. Under 1932 blev schismen allt tydligare. På ytan handlade bråken om ideologi och organisationsstruktur, men i verkligheten rörde det sig om en ren maktkamp. I januari 1933 uteslöts Lindholmarna på ett möte med SNSP:s styrelse.

Den 15 januari svarade Lindholm med att bilda Nationalsocialistiska Arbetarepartiet (NSAP) på ett möte i Göteborg. Redan samma år bildades ungdomsorganisationen, Nordisk Ungdom (NU), och partiorganet Den Svenske Nationalsocialisten (DSN) började utkomma.

Åren 1933–1936 konkurrerade Lindholms NSAP sakta men säkert ut Furugårds SNSP. I andrakammarvalet 1936 fick Lindholmarna 0,6 procent motsvarande 17 483 röster. Furugårdarna samlade bara 3 025 röster. NSAP hade vid denna tid 10 000 medlemmar.

Partiet var huvudsakligen orienterat mot arbetar- och medelklassen. Organisationen var militärt uppbyggd med underavdelningar i form av ungdomsrörelsen NU, kvinnoorganisationen Kristina Gyllenstierna, SA-organisationen (Stormavdelning), universitetsorganisationen Nationalsocialistiska Studentförbundet (NSSF) och fackföreningen Nationalsocialistiska Industriarbetareförbundet (NSIAF). Lindholmarna hade en tid vind i seglen.

Efter krigsutbrottet 1939 förändrades situationen radikalt. Redan 1938 hade partiet försökt markera sitt oberoende från den tyska nazismen genom att byta namn till Svensk Socialistisk Samling (SSS). Att det var en kosmetisk förändring undgick få.

Efter den tyska ockupationen av Danmark och Norge blev situationen alltmer besvärande för partiet, och när krigslyckan vände 1942 hade partiets medlemsantal sjunkit betydligt. I andrakammarvalet 1944 fick NSAP inte mer än 0,14 procent (4 204 röster). Vid krigsslutet gick partiet mer eller mindre under jorden för att slutligen upplösas 1950.

1935–1938 gav partiet ut det teoretiska organet Nationell Socialism, med artiklar som handlade om »Judarnas rassammansättning«, »Socialhygienens utveckling till rashygien«, »Den nordiska rassjälen« och »Huvudsak och bisak i judefrågan«.

Av det 30-tal skribenter som förekom genom åren gjorde många lysande karriärer i efterkrigstidens Sverige. Här fanns unga fanatiska studenter som senare kunde titulera sig direktörer, lektorer, advokater eller läkare. De nationalsocialistiska teoretikerna var inga dumskallar, men vilka var de egentligen?

Per Dahlberg

NSAP:s viktigaste ideolog under 1930-talet var pol mag Per Dahlberg från Göteborg. Dahlberg var ledamot i partiledningen, ledare för studentföreningen i Göteborg, redaktör för partiorganet Den Svenske Nationalsocialisten, föreläsare och flitig skribent av pamfletter. Dahlberg var även redaktör för Nationell Socialism. I första numret 1935 skrev han:

»Det är väl även riktigt att själva den yttre naturen kan påverka en nations lynne, men vi veta samtidigt att det är andra faktorer som i främsta rummet konstituera vad vi kallar ett folk, ärftlighetssubstansen, rasen.«

1940 lämnade Dahlberg NSAP och övergick till Sveriges Nationella Förbund (SNF). Genom sin fästmö som var anställd på NSAP:s expedition gjorde han en avskrift av medlemsförteckningen som överlämnades till SNF. Efter kriget lämnade Dahlberg även SNF och arbetade från 1956 och fram till pensionen 1979 som kanslichef för riksdagens revisorer.

Hilma Hansegård

Hilma Hansegård var en av NSAP:s få kvinnliga medlemmar och en av partiets viktigaste ideologer. Hansegård representerade en märklig dubbelhet. Hon var advokat med inriktning på civilrätt och verksam yrkeskvinna, vilket inte hindrade henne att livligt förespråka tesen att kvinnorna skulle tillbaka till hemmet. I NSAP verkade hon som debattör, skribent, studiecirkelledare och föredragshållare. I valet 1936 var hon partiets enda kvinnliga kandidat.

För Hansegård var kvinnans viktigaste uppgifter barnafödande och hemmets arbete. Hon motsatte sig preventivmedel, och som svar på »skilsmässoeländet« förespråkade hon »rasbiologiska hänsyn vid äktenskapets ingående«. (1)

Sten Carlsson

1939 drev NSAP den antisemitiska kampanjen »Mota Moses i grind« mot att tio judiska läkare på flykt från Tyskland skulle få asyl i Sverige. Vid ett möte på Akademiska Föreningen i Lund, där nazisterna hade ett starkt fäste, röstade endast 342 av 1 066 för flyktingmottagande. En av de som drev Mota Moses-kampanjen hårdast var ordföranden för NSAP:s studentförening i Lund från 1938 (då den bytte namn till Svensksocialistiska Studentföreningen), fil mag Sten Carlsson från Uppsala. Han var aktiv inom Smålands nation och blev 1943 dess kurator. 1938 skrev han i Nationell Socialism:

»Hur litet rasbiologiskt orienterad vår nuvarande släktforskning är, visar en blick på vår enda periodiskt utkommande släktbok, Elgenstiernas inom sin ram mycket förtjänstfulla svenska släktkalender. Att den trots sitt namn lämnar rum även för judiska släkter kan man eventuellt ha överseende med, då den ju därmed ger åtskilliga värdefulla upplysningar om judarnas förbindelser med svenska släkter. Men fullkomligt förkastligt är det, att den i regel inte med ett ord antyder ifrågavarande släkters judiska ursprung.« (2)

Efter kriget lämnade Carlsson NSAP och verkade från 1956 och fram till sin död 1989 som professor i historia vid Uppsala universitet.

Åke Berglund

NSAP:s expert i medicinala frågor, för partiet i allmänhet detsamma som rasbiologiska, var med lic Åke Berglund, sedan 1930 praktiserande läkare i Stockholm. Han var flitig skribent i partipressen, författare och föreläsare, och gav bland annat ut skriften Den skandalösa Katzutnämningen: bidrag till historien om den svenska kulturens judaisering. 1937 deltog han i bildandet av Riksföreningen Sverige-Tyskland, och från 1941 var han ledamot i partiledningen. Under Mota Moses i grind-kampanjen var han aktiv på Stockholms högskola och den 6 februari 1939 deltog han i ett fackeltåg med 450 studenter som sammankallats av partiets studentförening. Vid en omröstning i Medicinska Föreningen på Karolinska Institutet vann den flyktingfientliga linjen med 263 röster mot 18.

Som läkare hade han en praktisk inställning till sjukdomar:

»Klemandet med andlig och kroppslig svaghet skall efterträdas av en sund och human stridsställning mot all sjuklighet och mindervärdighet inom folkstammen.« (3)

Berglund var också starkt antisemitisk:

»Vi må också betänka, att vägen från dessa delvis judegifta, i stor utsträckning judevänliga och i sitt handlande judeberoende herrar, direkt till det centrala judeväldet icke är långt.« (4)

Gunnar Prawitz

Jur dr Gunnar Prawitz från Gävle var Lindholms högra hand och chef för partiets politiska kommission, där han var en av de som drev antisemitismen hårdast. Under några år skrev han ledarna i DSN, och gav även ut boken Ras och historia.

1934 skrev han artikeln Judarnas rassammansättning i Nationell Socialism, där han presenterade en historik över judarnas historia utifrån ett rasperspektiv. Prawitz drog följande slutsats:

»Insikten om judefolkets rassammansättning visar oss, hur omöjligt det måste vara att söka assimilera judarna.« (5)

I ytterligare en artikel konstaterade Prawitz att:

»...den pågående blandningen mellan svenskt och judiskt blod kan befaras komma att resultera i uppkomsten av en ny tattarbefolkning.« (6)

Prawitz var till yrket jurist och tjänstgjorde under 1930-talet som sekreterare vid kammarkollegiet och som fiskal i Svea hovrätt. Från 1937 och fram till 1954 var han byrådirektör i lantmäteristyrelsen. Efter kriget gjorde han karriär inom svenska kyrkan och fungerade bland annat som ombudsman för pastoratens riksförbund.

Erik Walles

Fil lic Erik Walles från Uppsala tillhörde NSAP:s toppskikt. Från 1938 ingick han i partiledningen och 1941 blev han ställföreträdande partiledare.

Walles huvudämne var befolkningsfrågan och den minskade befolkningstillväxten av svenskar. Redan 1935 gick han i polemik med Gunnar och Alva Myrdal, som just publicerat den uppmärksammade utredningen Kris i befolkningsfrågan. Han menade att socialpolitiken måste bidra till:

»...ett förbättrat rasmaterial. Annars kan det lätt bli så, att det svaga och sjukliga gynnas på bekostnad av livsdugliga, något som redan i allt för hög grad sker.« (7)

1936 gav han ut skriften Befolkningsfrågan – ett mörkt kapitel i svensk politik, som var en replik till makarna Myrdal. Han krävde bland annat ekonomiskt stöd och skattelättnader för »barnrika, rasdugliga familjer«, men förkastade befolkningskommissionens förslag om skattelättnader för samtliga barnrika familjer:

»Förslaget har ett allvarligt fel. Det åsidosätter alldeles de rashygieniska synpunkterna. Nordiska arbetarefamiljer, tattare och judiskt patrask få samma förmåner.«

Efter kriget blev Walles adjunkt vid läroverket i Falun, och lektor där från 1951 och fram till pensionen på 60-talet. Walles avled 1991, och delar av hans personarkiv finns idag deponerat på riksarkivet.

I väntan på det nazistiska maktövertagande som aldrig kom, drog NSAP:s teoretiker entusiastiskt upp de politiska riktlinjerna för aktiva åtgärder mot »oönskade folkgrupper« i Sverige.

© Expo 1996
-----
(1) NS (Nationell Socialism) 2/1935
(2) NS 4/1938
(3) NS 7-8/1937
(4) NS 2/1938)
(5) NS 11/1934
(6) NS 1/1938
(7) NS 7/1935
Expo

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA