Fredrik Reinfeldt\

Samtalet är det bästa vapnet mot rasismen

Av Fredrik Reinfeldt

I samarbete med Ann Hellströmer och hennes arbete inom ramen för stödcentrum för unga brottsoffer i Stockholm kom jag i våras i kontakt med en ung nazistsympatisör. Vi enades om att läsa våra respektive partiers partiprogram och sedan inleda en förutsättningslös diskussion. Han var aktiv i den mest öppet rasistiska partibildningen, NSF, Nationalsocialistisk Front. Vi talade också om de närliggande Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna, som av honom och partikamrater uppfattades som mesiga.

Vi pratade också om hans erfarenheter som brottsoffer. Hur det känns att vara rädd och otrygg i sin egen hemmiljö och hur det då känns skönt att gå i grupp med de sina för att känna sig skyddad. Vi talade om att få stryk, men också om att själv utsätta andra för hot och våld.

DET KÄNNS LITE overkligt att sitta och lyssna på en ung kille som pratar om judekonspirationer, utan att han egentligen kan påvisa vare sig några egna erfarenheter av kontakt med judar eller på något sätt underbygga sina påståenden. Mer begriplig blir rädslan, om än inte föraktet, för människor som kommer från andra länder. Han var mycket rädd för en kille med invandrarbakgrund i sin skola som terroriserat många i sin omgivning och som han upplevde att ingen gjorde något åt för att stoppa hans våldsanvändning.

Det var svårare att få honom att förstå varför det faktum att han och andra rakade extremister som rörde sig i grupp kunde uppfattas provocerande eller skrämmande för andra med utländsk bakgrund. Det som är menat till skydd för den egna gruppen förstärker snabbt otrygghetskänslan hos den som känner annan tillhörighet eller utanförskap. När lagar och regler inte upprätthålls och gäller lika för alla ersätts det snabbt med ett gänguppdelat system som lika mycket skapar en falsk känsla av trygghet som att det underbygger ny otrygghet.

HAN VAR ÖVERTYGAD om att vårt demokratiska system var korrupt, att moderaterna var skräp och att ett öppet och mångkulturellt samhälle inte fungerar. Det var hans utgångspunkt. När vi träffades en andra gång och jag mer tydligt prövade en del av hans grundvärderingar vacklade han betänkligt. Egentligen är det visst ok att vara annorlunda, demokrati är rätt och ett öppet samhälle eftersträvansvärt. Det får bara inte komma för nära inpå honom. Han vill vara trygg.

Det finns hopp om den här killen, men det kan också gå väldigt snett. Han kan lika gärna bli en trygg familjefar som ser sina barn växa upp sida vid sida med barn från andra kulturer som kåkfarare till följd av att ha misshandlat någon som kommit i hans väg. Vad avgör det? Under våra samtal får jag inte vid ett enda tillfälle en känsla av att det politiker ofta använder som favoritlösningar, fritidsgårdar och andra åtgärder för att sysselsätta ungdomar, är svaret här. Det är i vårt samtal, där hans värderingar samtidigt ges utrymme som de ifrågasätts, och en fungerande rättsstat som skulle betyda mest för att den här killen ska landa rätt i tillvaron. Tror jag.

Nästa gång skulle man kanske prata med en kommunist.

Fredrik Reinfeldt
Riksdagsledamot (m) för Stockholms län
Fredrik Reinfeldt

Organisationer och begrepp i artikeln

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/3 Kampen om rampljuset

2017/3 Kampen om rampljuset

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA