Sandberg uppsagd från Invandrarverket

Publicerad 2003-04-17

(Expo nr 4/5 - 1997) Att en ordförande i en invandrarfientlig organisation där kända nazister ingår samtidigt arbetar som handläggare av asylärenden på Invandrarverket, måste betecknas som anmärkningsvärt. Kenneth Sandberg varslades följdaktligen om uppsägning, varvid ett spel utbröt där beskyllningar och motbeskyllningar slungades fram och tillbaka.

Sandberg anklagade Invandrarverket för »mobbing och politisk förföljelse«. Invandrarverket förklarade att Sandberg inte ville »kompromissa« och att han varslades på grund av samarbetsproblem, inte för sina åsikter.

En källa berättade för tidningen Arbetet att rasism är vanligt bland anställda vid Invandraverket i Malmö:

»Stämningen från Ny demokratis storhetstid lever kvar på Invandarverket. Jag känner till flera personer med viktiga befattningar som har betydligt mer rasistiska åsikter än Kenneth Sandberg«.

Enligt uppgiftslämnaren har också Sandberg låtit sina privata åsikter prägla hanteringen av asylsökande.

»Han utgår från att de asylsökande är ekonomiska flyktingar och nyanserar sina utlåtanden så att den officielle beslutsfattaren ska fatta avvisningsbeslut.«

Under asylförhören sägs Kenneth Sandberg ha ställt ledande frågor och gjort yttranden i stil med »Vet du att vi har 15 procents arbetslöshet i Sverige?«, »Har du kommit hit för att njuta av vår välfärd?« och liknande. Sandberg själv förnekade anklagelserna och beskyllde istället sin arbetsgivare för åsiktsförtryck och mobbing, samt för att använda sig av yrkesförbud. Sandbergs fall skall tas upp i arbetsdomstolen.

Började på vänsterkanten

Sandberg startade sin politiska karriär i dåvarande vpk i Kävlinge i Skåne, där han representerade partiet i kommunfullmäktige. 1992 uteslöts han på grund av sina åsikter om invandringen. Vänsterpartiet motiverade beslutet med att han framförde »argument som underblåser främlingsfientlighet«.

Efter uteslutningen bildade han lokalpartiet Kommunens Väl, som fick åtta mandat i Kävlinge med ett program där det viktigaste kravet var en restrektivare invandringspolitik. 1995 var han en av initiativtagarna till Nätverk-Syd, som idag ingår i Folkviljan. Han är också en av initiativtagarna till partiet Skånes väl som ska ställa upp i valet 1998 och som samlar flera lokala missnöjespartier.

Under 1997 har Kenneth Sandberg blivit något av en idol i invandrarfientliga kretsar. Det augustinumret av tidskriften Blågula frågor profileras han som sanningssägare i en lång intervju som är värd att citeras utförligt.

I BGF-intervjuen sammanfattar Sandberg Folkviljans krav: att invandrare endast ges tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta, att kraven för medborgarskap skärps, att program för återvandring skapas (se Expo 2/97), samt restrektivare bidragsregler och socialbidragsnormer. En utgångspunkt för Sandbergs resonemang är att beskriva invandrare som ett hot mot svenska pensionärer och svensk välfärd.

Folkviljan markerar en förändrad attityd bland missnöjespolitiker och invandrarfientliga grupper. Under 1980-talet vinnlade sig extremistgrupperna om att medvetet ställa sig utanför det etablerade samhället. Riksdagspartierna från höger till vänster kallades föraktfullt »gammelpartierna« och deras politik stämplades som »landsförrädisk«.

Under 1990-talet märks en tydlig vilja bland främlingsfientliga grupper att vinna respektabilitet genom att istället integrera sig i de etablerade partierna. Folkviljan uppger att man har medlemmar från samtliga riksdagspartier i sina led, men tycks i första hand ha lyckats rekrytera enstaka sympatisörer bland främst moderaterna. Att man lyckats värva en moderat riksdagsman och ett kommunalråd som talare har gett nätverket en viss prestige.

I BGF-intervjuen passar den forne kommunisten Sandberg följdaktligen på att flirta ytterligare med moderaterna, som han säger sig inte ha några »samarbetssvårigheter« med:

–Jag känner att det finns konservativa värden som också jag kan ansluta mig till.

Det finns en gemensam ådra som förenar?

–Ja. Heder och ärlighet, ett värnande om svenska intressen. Man ska vilja göra rätt för sig, inte se samhället som en mjölkkossa.

–Det gäller också uppskattning av det som gjorts av generationer tillbaka, inte minst kulturellt.

De som bygde landet ska tillmätas betydelse?

–Precis!

Här kommer vi in på något centralt, när det gäller Kenneths värderingar och rättsuppfattning: Kenneths gamle far behövde färdtjänst, och övertalades av barnen att söka denna hjälp. Det handlade inte om mycket pengar, men det blev nej.

–Han propsade inte, de gamla har ju den mentaliteten. De vill inte ligga till last. Handläggarna på det sociala förstår inte äldre, de saknar inlevelseförmåga.

Samtidigt kan det, menar Kenneth, formligen vräkas pengar på människor som inte bidragit till vår välfärd, som just kommit till Sverige. Människor som ofta har en rakt motsatt mentalitet än den hos svenska åldringar.

Det låter som om du ställer grupp mot grupp. Får man göra det?

–Resurserna är begränsade, då måste man prioritera.

Men då säger Röda Korsets företrädare att det är flyktingarna som ska prioriteras. Det är alltid de som har det värst. Är det inte så?

–Både och. Globalt – ja. men det är ju inte dom som kommer hit. Det är därför fullt rimligt att vi tar hand om vår egna i första hand.

Det låter som om du sitter fast i ett vi-och-dom-tänkande.

–Ja. Vi är en grupp människor här och nu, som måste hjälpas åt. Vi har ett land tillsammans. Det är inget konstigare än att det finns hushållsgemenskaper och familjer.«

Återstoden av artikeln använder Sandberg till olika beskyllningar, bland annat påståendet att Invandrarverket är allt för invandrarvänligt på grund av att personalen är gift med invandrare, själva är invandrare, eller är intresserade av att jobba med flyktingar.

© Expo 1997
Andreas Rosenlund

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/3 Kampen om rampljuset

2017/3 Kampen om rampljuset

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA