Frusna trumslagare.
© David Lageröf

Slaget om uppmärksamheten

Publicerad 2003-12-07

Årets manifestation till minnet av den mördade Daniel Wretström samlade drygt 2000 deltagare. En genomgång av hur media har valt att skildra det som hände i Salem under lördagen visar tydligt att medierna i huvudsak fokuserade på motdemonstrationen och de bråk som uppstod mellan poliser och motdemonstranter.

Söndagens rubriker i de stora Stockholmstidningarna talar sitt tydliga språk. "Blodig demonstration", skrev Dagens Nyheter, Aftonbladet satte rubriken "Slaget om Salem" och Svenska Dagbladet hade som största rubrik "Flera skadade i kravaller." Expressen var den tidning som bröt mot mönstret. I en kort artikel summerade de händelserna i Salem med rubriken "Nazistledaren hotar Persson." Rubriken hänvisade till ett av de tal som hölls under manifestationen. Frågan är om det inte är där fokus till slut måste hamna. Visst, självklart ska man rapportera från motdemonstrationen.
Polis avlägsnar en rökfackla. Foto: David Lagerlöf
Polis avlägsnar en rökfackla.
Foto: David Lagerlöf/Expo



Demonstrationsvakter har sköldar med texten Stoppa det svenskfientliga våldet.
Foto: David Lagerlöf/Expo



Manifestationen närmar sig minnesplatsen
Foto: David Lagerlöf/Expo



Kransnedläggning vid minnesplatsen
Foto: David Lagerlöf/Expo
När en liten del av motdemonstranterna dessutom tänder rökgranater, beväpnar sig med påkar och klär sig i hjälmar är det en journalists plikt att rapportera om det. När också motdemonstranter och polis drabbar samman och flera av dem skadas så är det ännu viktigare.
Detta får dock inte leda till att en nazimarsch med 2000 personer smyger förbi reportrarnas uppmärksamhet. 2000 personer. Det är många, fler än i någon av de tidigare manifestationerna i Salem, fler än vad som någonsin deltagit i någon svensk nazistisk manifestation i efterkrigstid.

SJÄLV FRAMSTÄLLER organisatörerna manifestationen som en minnesstund. Men i verkligheten är den något helt annat. Minnesmarschen kar utvecklats till en de viktigaste mötena för högerextrema grupper i Europa. Det finns en tendens att beskriva nazister som förvirrade unga män. Det är en enkel förklaring. För enkel. Visst finns dessa förvirrade unga män, visst gick de med i marschen men det var inte de som organiserade den.
De som låg bakom manifestationen är erfarna propagandister och organisatörer, personer som funnits inom den högerextrema rörelsen under en lång tid. Dessa personer har på ett skickligt sätt utnyttjat det tragiska mordet på Daniel Wretström för sina egna politiska syften. År efter år har de politiska inslagen blivit allt mer påtagliga. Inför årets marsch hade Svenska Motståndsrörelsen och Nationalsocialistisk Front lovat att ha en mer antidemokratisk prägel, så blev det också.

Magnus Söderman, representant för Svenska Motståndsrörelsen sa bland annat: "En dag ska vi visa dessa kosmopoliter, liberaler, humanister eller vad helst detta förrädarpack kallar sig för. En dag ska de få svara för sina brott inför folket." Tor Paulsson, representant för Nationaldemokraterna – ett parti med fyra kommunala mandat sa: "En dag kommer alla de som har medverkat till förtryck, skändningar och förnedringar få sitt rättmätiga straff. Då ska Gudrun Schyman, Göran Persson och alla andra landsförrädare få stå till svars för det de har gjort mot oss. Jag lovar er alla: Det straffet kommer att kännas".

ATT 2000 PERSONER samlas framför talare som hotar folkvalda politiker och som tydligt förkastar demokratin måste uppmärksammas. Den lilla del av motdemonstrationen som slogs mot polis och som tände rökgranater ska uppmärksammas, men inte bara dem. I slutändan är det trots allt så att den största nazimanifestationen i Sverige i efterkrigstid har större betydelse än en motdemonstration som till slut urartar.

ÅRETS SALEMMARSCH var en fjäder i hatten för den högerextrema rörelsen. Trots interna strider inför manifestationen lyckades man samla alltifrån den mest råbarkade delen av rörelsen bestående av paranoida antisemiter, rånare och anabolastinna slagskämpar till äldre män i välstrukna kostymer och prydliga rockar. Manifestationen i Salem har blivit ett tillfälle för den högerextrema rörelsen att utlysa eldupphör i de interna stridigheter som hela tiden pågår. Under det gångna året har svenska nazistiska organisationer genomfört ovanligt många demonstrationer.

EGENTLIGEN HANDLAR DET INTE om att rörelsen har växt utan snarare om att de under den senaste tiden blivit mer utåtriktade. Det är i ljuset av den nya utåtriktade taktiken man måste se det stora antalet deltagare i årets Salemmarsch. Fler vågar sig ut på gatan och det ingjuter utan tvekan självförtroende i den högerextrema rörelsen.

Politiker ur alla lägen har beklagat sig över nazimarschen och fördömt det som sades i talen. De har också konstaterat att personerna bakom nazimarschen faktiskt har rätt att genomföra sin samling. Det är det priset vi får betala i en demokrati.

DE STORA FÖRLORARNA är Salemborna. Under en dag ockuperades deras samhälle av deltagare i en nazimarsch och av en motdemonstration som i stället för att mobilisera det folkliga motstånd som finns emot de idéer som Salemmarschens deltagare torgför, lät några bråkmakare ta kommandot. Några dagar senare är lugnet tillbaka i Salem. Samhället har än en gång uppmärksammats och kopplats ihop med nazisternas marsch. Nästa gång de uppmärksammas lär bli om ett år.
Daniel Poohl

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/3 Kampen om rampljuset

2017/3 Kampen om rampljuset

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA