Ju mindre utbildning desto mer intolerans

Publicerad 2004-10-26
1997 publicerade professor Anders Lange på CEIFO, Stockholms universitet, den stora kartläggningen av elevers och ungdomars attityder till politiskt våld demokrati, rasism och antisemitism. Många elever kunde inte besluta sig om demokrati var ett bra sätt att styra Sverige och trodde inte att Förintelsen av judar ägt rum under andra världskriget. Den gången sände siffrorna chockvågor genom det politiska etablissemanget. Det alla misstänkt kunde beläggas i siffror och statistik. Resultatet blev en intensiv debatt och indirekt tillkomsten av Levande historia.


DET SKA DÄRFÖR bli intressant att se hur politikerna kommer att reagera då Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och Levande historia i dag, åtta år senare, publicerar den sedan länge emotsedda så kallade Intoleransrapporten som kartlägger attityder bland Sveriges skolungdomar i dag. Jan Ahlberg (BRÅ) och Helene Lööw (Levande historia) har enkätintervjuat hela 10 500 elever från årskurs 8 till tredje ring på gymnasiet, vilket alltså utgör ett statistiskt mycket stort underlag.

Rapporten är en uppföljning av Anders Langes undersökning, men det ska på en gång sägas att de två undersökningarna inte är jämförbara med varandra. Medan rapporten 1997 till stor del fokuserade på attityder till demokrati och kunskap om antisemitism fokuserar den 2004 på huvudrubrikerna antisemitism, islamofobi, homofobi och generell intolerans. 1997 var islamofobin ett högst perifiärt område och homofobin kringgicks med någon enstaka fråga. Det går därför inte omedelbart att avgöra om vi ser en "ökning" eller en "minskning" i olika attityder. Syftet med kartläggningen har istället varit att avgöra hur läget ser ut i dag. Det råder ingen tvekan om att detta kommer att bli en omtalad och omdiskuterad kartläggning.


DEN BILD SOM framträder är komplicerad och motsägelsefull. Både Lööw och Ahlberg är överens om att ytterligare studier måste till och att dessa måste upprepas under en längre tid för att slutsatser om trender ska kunna dras. Däremot framkommer en hel del tydliga slutsatser redan i detta material.

Den kanske mest överraskande slutsatsen är frågan om elevers attityd till svenskt flyktingmottagande. Efter Sverigedemokraternas framgångar och den debatt som rasat det senaste decenniet kunde det förväntas att attityden mot flyktingar skulle vara betydligt mindre generös. I undersökningen uppger hela 60 procent av eleverna att de är positiva till flyktingmottagning medan endast 20 procent är negativa. (20 procent har ingen åsikt.) Likaså överraskande är att 50 procent av de tillfrågade eleverna är positiva till möjligheten för homosexuella att adoptera barn medan 30 procent är motståndare. Hade den frågan ställts för tjugo år sedan skulle svaren förmodligen ha blivit dramatiskt annorlunda.


SVAREN PÅ enkätfrågorna har omvandlats till ett "toleransindex" som också tar hänsyn elevernas kön, socioekonomiska bakgrund samt etnisk och religiös grupptillhörighet. Ur detta kan slutsatsen dras att intoleransen finns ganska unisont spridd hos olika elevgrupper, vare sig de kommer från "svenska", "mixade" eller "invandrarfamiljer". Däremot kan måltavlan för intoleransen inte oväntat variera kraftigt.

Vad gäller elevernas utsatthet uppger 6,7 procent av elever med utländsk härkomst att de blivit slagna eller misshandlade på grund av sitt ursprung. Hela 1 500 elever i varje årskull uppger samtidigt att de själva "har slagit." Mobbing på skolorna är alltså en fortsatt aktuell fråga. Här kan även en tydlig (och möjligen självklar) trend urskiljas: de elever som mobbar och slår är de elever som i index framstår som mest intoleranta, medan elever som kan beskrivas som toleranta mer sällan deltar i mobbing och slagsmål.


DEN KANSKE MEST kontroversiella slutsatsen i undersökningen är en mycket tydlig koppling mellan tolerans och partisympatier, där det finns en uppdelning på den traditionella vänster-högerskalan. De mest "toleranta attityderna" finns hos ungdomar som betecknar sig själva som vänster, syndikalister etc. Så har till exempel (v) och (mp) 0,6 i toleransindex medan elever som betecknar sig som (m) har 1,2.

I jämförelsen ska noteras att samtliga demokratiska partier ligger avsevärt lägre än antidemokratiska partier som Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, och Nationalsocialistisk Front där intolerans mot personer med annan bakgrund inte oväntat är högre.

Ytterligare en slutsats är att tolerans också är tydligt kopplad till socioekonomisk bakgrund. Elever med låga betyg, sociala problem eller kriminell belastning är genomgående mer intoleranta än skötsamma elever med bakgrund i en akademisk medelklass. En annan tydlig slutsats som dras är att tjejer rent generellt är mer toleranta än jämnåriga pojkar, särskilt vad gäller attityd till homosexuella.

Om någon första generell slutsats kan dras ur detta material så är det möjligen att intolerans i mångt och mycket är en utbildningsfråga. Ju mer utbildning och bättre kunskap om omvärlden en elev har, desto större tolerans och klokskap. Ju mindre utbildning, desto större chans att eleven faller för lockropen från Sverigedemokraterna eller Nationalsocialistisk Front.
Stieg Larsson

Verktyg: