Nationalismens ärthjärnor

Publicerad 2004-01-26

Nationaldemokraterna är i många avseenden den svenska nationalismens ärthjärnor. Partiet grundades som en utbrytning ur Sverigedemokraterna (SD) 2001. SD:s strategi sedan mitten av 1990-talet hade då handlat om att fjärma sig från den uniformerade nazismen eftersom ett alltför stort inslag av uniformer leder till minskad trovärdighet vid valurnorna.

Nationaldemokraterna grundades som en protest mot att SD därmed blivit alltför "liberaliserat". Utbrytarna plockade med sig ett antal aktivister från framför allt SD:s undgomsförbund. I formell partipropaganda och pressreleaser uppträder alltså ND som ett "demokratiskt" parti. I verkligheten är det ett konspirationsteoretiskt och antidemokratiskt nationellt stolleparti med nära anknytning till nazismen. Bakom fasaden diskuterar partimedlemmarna antijudiska konspirationsteorier och officiellt driver de vulgära hatkampanjer mot homosexuella och muslimer. Politiker som inte tycker som Nationaldemokraterna stämplas rutinmässigt som vänsterextremister eller landsförrädare – oavsett vilket parti de tillhör.

En stor del av ND:s medlemmar de senaste två åren har hämtats från nazistiska sekter som Nationell Ungdom. Partiet är följaktligen väl integrerat i de nazistiska leden, från vilka de hämtar sin ideologiska stomme.

ND är följaktligen det parti som som strör ordet demokrati omkring sig i offentliga sammanhang och som samtidigt bedriver klassisk nazistisk propaganda vid medlemsmöten – med andra ord nazister med en pseudodemokratisk fasad.

ATT HITTA EXEMPEL är inte svårt. ND var en av huvudarrangörerna av den nazistiska Salemmarschen i december, med den informelle partiledaren Tor Paulsson som talare. Han fick där sällskap av bland andra Anders Ärleskog, ledare för Nationalsocialistisk Front, "pastor" Magnus Söderman, en av ledarna för Svenska Motståndsrörelsen, och Thomas Ölund från Blood & Honour. Det är i det sällskapet som Nationaldemokraterna hör hemma.

I sitt tal lovade Tor Paulsson att demokratiska politiker "skulle straffas".
– En dag kommer alla de som har medverkat till förtryck, skändningar och förnedringar få sitt rättmätiga straff. Då ska Gudrun Schyman, Göran Persson och alla andra landsförrädare få stå till svars för det de har gjort mot oss. Jag lovar er alla: Det straffet kommer att kännas, sa Tor Paulsson.

Det är nationaldemokratisk retorik, alltså inget som ska förväxlas med ett demokratiskt synsätt på verkligheten.

DET VAR NATIONALDEMOKRATERNAS Ungdomsförbund (NDU), dess ledare Marc Abramsson och ett urval aktivister från nazileden som i somras gick till attack mot Pridefestivalen och grovt misshandlade Facundo Unia.

Även där framträdde partiaktivisterna som oskuldsfulla änglar i den efterföljande retoriken. Ni kommer ihåg händelsen.

Då Pridetåget pågick samlades ett hundratal nazister och NDU-aktivister på Slottsbacken för att hålla en motdemonstration under banderollen "krossa gaylobbyn". Först på behörigt avstånd, därefter allt närmare paraden nere på Skeppsbron. Därefter började inte oväntat flaskor kastas och folk misshandlas. Ett barn i en barnvagn träffas av glassplitter.

Att det var nazisterna som anföll Pride behöver vi inte närmare diskutera. Det finns nämligen inget annat sätt att förklara det faktum att NDU-gänget samlas uppe på Slottsbacken och därefter rycker fram i samlad tropp ned till gayparaden där deltagare misshandlas framför kameror och vittnen. Den person som drabbas värst var Facundo Unia. Han försökte fly men snubblade och omringades av upp till ett tiotal nazister som överöste honom med sparkar och slag från knytnävar och en käpp. Han fördes blödande och sönderslagen med ambulans till Södersjukhuset. 39 medlemmar från partiet och partiets ungdomsförbund tillsammans med kända nazister greps för attacken.

I den efterföljande retoriken gick ND ut med påståendet att det i själva verket var Pridetåget som anföll NDU. Påståendet är så korkat att knappt ens de mest rättrogna nationaldemokraterna torde sätta sin tilltro till det.

EFTERSOM DEN RETORISKA lögnen är Nationaldemokraternas främsta vapen i propagandaarsenalen kommer vi säkerligen att få ta del av ett antal krumbukter under den närmaste tiden.

Nationalismens ärthjärnor har alltså gett sig på två journalister, Expomedarbetarna Daniel Poohl och Daniel Olsson, som befann sig på plats för att göra sitt jobb genom att bevaka ett offentligt möte som ND arrangerade i Göteborg i lördags.

Poohl och Ohlsson är relativt vana vid att utsättas för hotelser, knuffar och spottloskor. Det ingår så att säga i arbetsbeskrivningen. Denna gång lämnade de dock polisanmälan mot en namngiven lokal ND-ledare. Expos redaktion står fullständigt bakom detta beslut.

Nationaldemokraterna beskriver själva sitt torgmöte som "lyckat" på sin hemsida. De hävdar att under tillbakamarschen från torget dök en handfull "vänsterextremister" och "illa organiserade anarkistiska antidemokrater" upp i syfte att provocera fram bråk. Nationaldemokraternas mötesvakter kunde dock utan problem mota bort dem, skriver ND:s hemsida.

"Utan problem" för Nationaldemokraterna betyder alltså med facit i hand; en misshandlad ung tjej, två gripna partiaktivister varav en knivbeväpnad, en kandidat till Mölndals kommunfullmäktige anmäld för misshandel, två misshandlade journalister och dessutom uppskrämda göteborgsbor. För ett demokratiskt parti skulle ett sådant facit utan tvekan ses som ett problem.

NATIONALDEMOKRATERNA HÖLL sitt möte på Harry Hjörnes plats. De skriver själva att platsen inte valdes av en slump, utan av symboliska skäl som en del av deras protest mot massmedia.

Journalisten Harry Hjörne blev 1926 redaktör för Göteborgs-Posten och förvandlade den till en av landets viktigaste tidningar. I Nationaldemokraternas universum är Göteborgs-Posten en landsförrädisk tidning – "en tidning som inte försitter ett tillfälle att motarbeta det svenska folkets intressen och har framfört flera rent lögnaktiga anklagelser mot Nationaldemokraterna".

Nationaldemokraterna gillar inte demokratisk massmedia. Den har nämligen en tendens att inte skriva ND-propaganda.

Att journalister ses som ett landsförrädiskt hot är en attityd som går igen i ND:s agerade från den dag partiet grundades i augusti 2001. Det skedde på Brygghuset i Stockholm.

Tre journalister befann sig på plats. Det var Mikael Ekman på Expo och Johan Ander och Henrik Hansson från Expressen. De stoppades i entrén. När de bad att få tala med någon ansvarig kom Tor Paulsson utrusandes och skrek att journalisterna var "djävla terrorister" och att om de inte avlägsnade sig från platsen inom tio sekunder så skulle han "hjälpa" dem därifrån.

Nationaldemokraternas "säkerhetsstyrka" eskorterade journalisterna i drygt 400 meter. Så agerar inte demokrater.
Stieg Larsson

Verktyg: