"Kämpa och le"

Publicerad 2005-01-04

2004 avslutades på ett fruktansvärt grymt sätt, semestrande familjer som samlade krafter för ett nytt år och lokala bybor som slet för att dra in pengar till hushållet mötte på samma villkor en Tsunami som än så länge krävt 150 000 människoliv, enligt FN.

Redaktionen på Expo beslöt sig direkt efter katastrofen för att låta hemsidan vila, ingen nyhet i världen var intressant att berätta under den kommande veckan efter annandagen.

Ingen på redaktionen var dock på resande fot i det olycksdrabbade området, många mailskrivare har oroat sig över det. Men precis som svenska folket så berörs vi av katastrofen på ett eller annat sätt. Det tog lång tid innan jag somnade på annandagen - som hann gå över i vardag - beskedet om två vänner på Phi Phi Islands lät vänta på sig. De klarade sig och det är nästan så att man får skuldkänslor enbart av att veta att jag var så lyckosam som inte förlorat någon nära mig och min familj. Jag satt där framför varenda extrasändning för att se förödelsen, men kanske framför allt för att se den kraft som växte fram mitt i helvetet på jorden. Svenska turister som, så fort de fick en chans, tackade lokalbefolkningen för sitt oreserverade sätt att ta emot de som inte hade mat eller tak över huvudet. Hur de, som hade drabbats värst, hade ork att ta hand om turister har jag ingen aning om. I ett inslag kanske en kvinna från Khao Lak kom nära sanningen. Hon hade förlorat halva familjen men stod och hängde tvätt som om det bara var en ny dag och dags att gå vidare. Hon berättade att hon trodde på reinkarnation och att livet skulle bli bättre i nästa liv. Sedan konstaterade hon krasst:

"Man måste kämpa och le, annars förtvinar hjärtat..."

Försöken att återgälda all den generositeten som visades upp för oss alla framför tv-apparaterna blev massiva. Aldrig någonsin har det samlats in så mycket pengar till behövande som efter katastrofen. Pengarna betyder förhoppningsvis att arbetet med att åter bygga upp de drabbade områdena får ta tid, det är ofta en lyx man inte har i hjälparbete - det är katastrofhjälp men sedan blir det svårt att jobba vidare när medlen sinar.

Under tiden som allt detta har skett har som sagt all annan nyhetsförmedling verkat meningslös. I jämförelse har alla nyhetstips som kommit oss till dels kännts fjuttiga. Det har alla förutom extremistpartierna förstått som försökt att plocka politiska poänger på en kris som drabbat hela samhället.

Under tiden som Expo vilat på hemsidan så har det dock hänt en del saker som vi kan ta så här lite i efterhand, även om verkningarna från katastrofen kommer att leva kvar för evigt.

Sista numret för året distribuerades i julen och ska ha kommit hem till alla prenumeranter innan nyåret klämtade. Som vanligt har vi valt att lägga upp förstanyheten på hemsidan som handlar om det ultimatum som förnyarfraktionen inom Sverigedemokraterna har ställt till Mikael Jansson. Sedan artikeln skrivits så har det hänt ytterligare i den härvan. Den "Jansson-fientliga" artikeln har publicerats i partiorganet efter att det stått klart för SD att Expo kände till historien och nu är det mer eller mindre öppet krig, ett krig som kommer att pågå till 2005 års riksårsmöte mot början av sommaren. Det får vi säkert återkomma till ett tjog med gånger innan sommaren.

Redaktionen på Expo hoppas att det nya året blir bättre än förra för oss alla. I år är det dessutom kyrkoval, ska bli intressant att se hur Sverigedemokraterna ska förvränga kristendomen till att det egentligen var de själva som uppfann den. Själv sjunger jag på den gamla låten som jag lärde mig i söndagsskolan.

"Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord. Röd och vit och gul och svart gör detsamma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord."
Richard Slätt

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/3 Kampen om rampljuset

2017/3 Kampen om rampljuset

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA