Olle Palmlöf är gästkrönikör i senaste numret av Expo.
© Martin Adolfsson
Våga fråga varifrån fördomarna kommer
Är 98 procent av somalierna i Sverige arbetslösa och ligger på en madrass och slötuggar kat hela dagarna? Självklart inte. Men om det vore så, skulle Sveriges Television då våga rapportera om det?
Frågan kom upp nyligen, då jag ansåg att det var ungefär ett reportage av det här politiskt inkorrekta slaget som skulle behövas för att väga upp ett programs i övrigt förutsägbara och "svt-vänsterhärliga" innehåll.
En kollega hoppade i taket och rasistanklagelsen mot mig kom förstås som ett brev på posten. Personen i fråga menade att om läget vore så här bland somalier i Sverige, måste det till varje pris tystas. Annars frodas ondskefulla fördomar. Jag menar precis tvärtom. Det är först när vi kan tala öppet om laddade frågor, de dunkla krafter som rasistar ner vårt land kan stoppas. Vid en första anblick kan kanske kollegans inställning verka god, men det handlar om kontraproduktiv välvilja, i själva verket kanske till och med rent förtryck.
För några år sen handlade programmet Nattcafé om fördomar mot romer. Samtliga gäster tyckte det var lika hemskt med alla osanningar om "tjyvaktiga zigenare". Gott så. Men inte en enda fråga om bakgrunden till fördomarna ställdes. Och det ironiska var att när programmet var slut och gästerna gått hem, hade allt porslin stulits från redaktionen. I dag ångrar programledaren Siewert Öholm att han inte berättade om händelsen i nästa Nattcafésändning. Vad det handlar om är att inte se ner på människor och omyndigförklara dem, utan bevärdiga dem med att få svara på kritiska frågor på precis samma sätt som andra.
I tv-programmet cp-magasinet hände det att vi tog vi ut svängarna och skojade rejält om funktionshindrade och deras lyten. Många blev fruktansvärt upprörda å de funktionshindrades vägnar och krävde att svt skulle be om ursäkt för all skada programmet åsamkat dem. Men det lustiga är att dessa reaktioner kom från samma människor som är "de goda" och ler välmenande när de möter en rullstolsburen på stan. De funktionshindrade själva blev överlyckliga över den råa jargongen. Äntligen någon som inte klappade dem på huvudet. Helt plötsligt sågs de som jämlikar.
Det här känns läskigt. Jag vet. Men det är först den dag vi törs skratta lika ohämmat åt när ståuppkomiker Svenne Svensson skojar om håriga kurder som odlar potatis i vardagsrummet, som när ståuppkomiker Özz Nujen skojar om håriga kurder som odlar potatis i vardagsrummet, vi blivit fördomsfria. Och ett bra sätt att nå dit är att börja handla därefter redan nu.
En kollega hoppade i taket och rasistanklagelsen mot mig kom förstås som ett brev på posten. Personen i fråga menade att om läget vore så här bland somalier i Sverige, måste det till varje pris tystas. Annars frodas ondskefulla fördomar. Jag menar precis tvärtom. Det är först när vi kan tala öppet om laddade frågor, de dunkla krafter som rasistar ner vårt land kan stoppas. Vid en första anblick kan kanske kollegans inställning verka god, men det handlar om kontraproduktiv välvilja, i själva verket kanske till och med rent förtryck.
För några år sen handlade programmet Nattcafé om fördomar mot romer. Samtliga gäster tyckte det var lika hemskt med alla osanningar om "tjyvaktiga zigenare". Gott så. Men inte en enda fråga om bakgrunden till fördomarna ställdes. Och det ironiska var att när programmet var slut och gästerna gått hem, hade allt porslin stulits från redaktionen. I dag ångrar programledaren Siewert Öholm att han inte berättade om händelsen i nästa Nattcafésändning. Vad det handlar om är att inte se ner på människor och omyndigförklara dem, utan bevärdiga dem med att få svara på kritiska frågor på precis samma sätt som andra.
I tv-programmet cp-magasinet hände det att vi tog vi ut svängarna och skojade rejält om funktionshindrade och deras lyten. Många blev fruktansvärt upprörda å de funktionshindrades vägnar och krävde att svt skulle be om ursäkt för all skada programmet åsamkat dem. Men det lustiga är att dessa reaktioner kom från samma människor som är "de goda" och ler välmenande när de möter en rullstolsburen på stan. De funktionshindrade själva blev överlyckliga över den råa jargongen. Äntligen någon som inte klappade dem på huvudet. Helt plötsligt sågs de som jämlikar.
Det här känns läskigt. Jag vet. Men det är först den dag vi törs skratta lika ohämmat åt när ståuppkomiker Svenne Svensson skojar om håriga kurder som odlar potatis i vardagsrummet, som när ståuppkomiker Özz Nujen skojar om håriga kurder som odlar potatis i vardagsrummet, vi blivit fördomsfria. Och ett bra sätt att nå dit är att börja handla därefter redan nu.
