”Jag öppnar dörren till det mörka rummet”


Med en utställning i ett bergrum på Skeppsholmen i försöker konstnären Anna Berglind att utmana det outforskade och förträngda. I det här fallet hennes mammas historia som koncentrationslägerfånge.


I ett bergrum på Skeppsholmen i Stockholm pågår mellan den 8 april och 7 maj utställningen ”jag öppnar dörren till det mörka rummet”. Det är ett, ursäkta ordvitsen, fullkomligt lysande projekt som glider mellan installation, historisk exposé och politisk manifestation.

När dörren in till berget stängs blir det kompakt svart i rummet. Besökarna fnissar lite nervöst, Anna Berglind uppmanar oss att hålla någon i handen: ”även främlingar.” Att så totalt tappa den rumsliga orienteringen är en förutsättning för att starkt uppleva känslan av skräck och utsatthet. Den vi bara kan föreställa oss, men som präglade tillvaron för alla de människor som tvingades leva i koncentrationslägren under förintelsen. Vi myrstegar oss fram mellan konstverken endast ledda av Berglinds röst och det är en allmänt känslosam stämning. Vid ett tillfälle när vi stannar stryker någon med handen över mitt hår, det är en konstig men inte helt igenom obehaglig upplevelse som säger något om stämningen i bergrummet.

”Det mörka rummet” är för Anna Berglind en metafor för det outforskade. Hennes mamma satt i koncentrationsläger men det var en historia man aldrig talade om i famijlen, ”det var ett rum som aldrig öppnades” skriver Berglind i programbladet. Genom att, såväl symboliskt som faktiskt, öppna dörren till det mörka rummet vill hon vända känslorna av skuld och skam till ”helig vrede och livskraft.” Hon utmanar människans, kanske instinktiva, behov av att mörklägga det som är svårt att hantera.

Fem poetiska, på gränsen till kryptiska, konstverk ingår i utställningen. ”På min näthinna” är ett av de bättre, ett stort lysande hakkors blinkar någon sekund mot betraktaren, i mörkret dröjer sig mycket riktigt symbolen kvar på näthinnan och de förvånade ögonen en liten stund efter att det släckts. Det är vackert så. Och skrämmande. På det hela taget är det en ”måste-ses-utställning”, även om man kanske snarare ska tala om att uppleva än att betrakta.

Visningarna tar cirka 40 minuter, det är fri entré men obligatorisk föranmälan på www.levandehistoria.se. Under utställningsperioden arrangeras även två konserter i bergrummen, Fläskkvartetten spelar den 23 april och Anne Sofie von Otter sjunger ackompanjerad av Bengt Forsberg den 7 maj.

Anna Amnéus
Anna Amnéus

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA