Gitmo

Muslimerna blev en gång för alla The Bad Guys år 2001. Efter kriget i Afghanistan transporterades krigsfångar – som enligt den amerikanska regeringen inte är några krigsfångar utan ”unlawfull combatants” – till Guantamo Bay på Kuba. Det är här de sitter – fundamentalisterna, fanatikerna som är beredda att offra sina liv för religionen. Eller är det verkligen det? Denna fråga är, befriande nog, inte filmens centrala. Man söker snarare undersöka hur en stat, genom enkla omformuleringar, kan ta ifrån människor deras rättigheter.


Erik Gandini och Tarik Salehs film om fångarna i Guantanamo Bay söker svaret på vad som egentligen händer inne på Gitmo, som fånglägret kallas av soldaterna. Vad har egentligen de som är fångade där gjort för någonting, under vilka metoder pressas de på svar och hur länge kommer de att vara kvar?

Med outtröttlig envishet nystar Gandini och Saleh i historien. Bisarra telefonintervjuer med motsträviga intervjuobjekt leder emellanåt till viktiga möten. Samtal med bland annat Janis Karpinski, chef för Abu Ghraibfängelset när de omtalade bilderna läckte ut, visar att metoderna där var importerade från Gitmo. De båda filmarna lyckas även få till stånd en intervju med ”Kuba-svensken” Mehdi Ghezali, som dock inte hyser någon större önskan om att tala om sina upplevelser som fånge.

Salehs berättarröst är tyvärr inte helt lyckad. På ett stolpigt och orytmiskt vis radas fakta i stil med ”jag ringer till person si och så” eller ”person si och så vill inte prata med mig” upp. Det blir långsamt. Gitmo är en sådan film man verkligen vill tycka om, de första minuterarna hoppas jag på att kunna lämna salongen något klokare. Det är tyvärr en förhoppning jag inte kan påstå infinner sig till någon högre grad.

En slöja av politisk korrekthet ligger tät över biosalongen och skratten är höga på de förväntade ställena. Visserligen är många av kommentarerna obetalbart verklighetsfrämmande, tex soldaten som ställs frågan hur han känner inför fångarna och svarar: ”Jag har inga känslor, varken för eller emot.” För att inte tala om de mediatränade guiderna som entusiastiskt talar om djurlivet på platsen och en aning förstrött pekar ut fånglägret som bara får filmas på avstånd. För egen del känner jag dock fnissandet stockas i halsen redan innan det når struphuvudet – det är dessa känslolösa individer som har fångarnas öde i sina händer. Fanatiker finns onekligen på Gitmo. Men förmodligen på båda sidor fängelsedörrarna. What´s new?
Anna Amnéus

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA