Helené Lööw, Överintendent, Forum för levande historia. Gästkrönikör i Expo 2-2006.
© Martin Adolfsson

Nazismen är ingen utdöd rörelse

Jag är uppväxt med historierna om 1930-talet och andra världskriget, om anti-nazister, nazister, flyktingsmugglare, spioner. Historierna om interneringslägret för tysk och baltisk militär i Bakamo, om de före detta koncentrationslägerfångarna som kom till min hemstad Uddevalla efter krigsslutet. Tidigt läste jag allt jag kom över.

När jag började på universitetet bestämde jag mig för att skriva en uppsats om nationalsocialismen i Göteborgs och Bohuslän. Lite naivt förväntade jag mig att finna hyllmetrar med böcker. Jag fann nästan ingenting om den svenska nationalsocialismen och bara några rader om Göteborgs och Bohuslän.
Där började min resa i arkiven – en resa som skulle bli betydligt längre än jag kunde föreställa mig.

När jag i början av 1980-talet beslöt mig för att börja forska kring den svenska nationalsocialismens historia möttes jag ofta av kommentaren – " Svenska nazister finns dom?" eller av föreställningen om att om de nu fanns så var de antingen "en liten samling stollar" eller tillhörde "militären, polisen, adeln, överklassen". De ansågs vara ytterst marginaliserade och ingen tog eller hade tagit deras idéer på allvar.

På 1980-talet var den allmänna bilden att rasism, antisemitism etc. var något som fanns på andra håll i världen – det var ingen svensk fråga. Den allmänna bilden av Sverige var det goda Sverige. Det Sverige som symboliserades av de vita bussarna, Wallenberg, efterkrigstidens internationella engagemang i Latinamerika, Sydafrika, Vietnamn kriget – men det fanns också ett annat Sverige som det sällan talades om.

När jag började forska om den svenska nationalsocialismen trodde också jag att det var en utdöd rörelse jag studerade, eller som en gammal polis jag intervjuade om krigsåren uttryckte det. "När dom har möten är det rusning till färdtjänsten".

Snart började dock kuvert med tidningar och tidskrifter att dimpa ner i brevlådan från Nordiska Rikspartiet och andra grupper. Dagstidningarna började fyllas av reportage om attacker mot flyktingförläggningar, korsbränningar, demonstrationer, bråk och slagsmål mellan BSS:are och antirasister. Sedan uppmärksammades den stora så kallade NRP-härvan i Göteborg, vilken fortfarande är den största rättsprocess sedan kriget mot svenska nationalsocialister.

På andra håll i Europa och i usa skedde samma sak. En ny rörelse höll på att födas. Det var en internationell undergroundvärld av militanta rasideologer – en blandning av amerikansk vit makt ideologi och europeisk nationalsocialism.

Under 1990-talet exploderade allt. Vit makt-världen kom upp till ytan och debatten om vår historia och nutid tog fart, liksom utredningar, kommissioner, kampanjer. Jag har oändliga mänger tidningsklipp med artiklar med rubriker om att Sverige vaknar upp, att Sverige förlorat sin oskuld – tidvis vaknade vi upp ett par gånger i månaden.

1990-talet var en märklig tid, där vi gång på gång började om debatten, där vi gång på gång vaknade upp, där vi – många gånger chockade - gång på gång återupptäckte vårt förflutna och vår samtid.

Mycket hände då och mycket har gjorts för att sätta dessa frågor på agendan – men mycket återstår. Vi har bara börjat utforska vårt förflutna. Vi har fortfarande svårt att acceptera att antisemitism är lika mycket ett svenskt fenomen som ett internationellt, att homofobi är en del av samma paraply av intoleranser som rasism och antisemitism och att det är fullt möjligt att vara till exempel både homofob och antisemit och samtidigt anti-nazist.

Sen finns det de områden vi ännu knappt berört, som behandlingen av samer och romer – och den uppflammande islamofobin.

För länge sedan trodde jag att jag studerade en döende ideologi. För länge sedan trodde jag att jag visste så mycket om den och dess utveckling. För länge sedan trodde jag att jag förstod det som var möjligt att förstå. Men jag hade fel, ideologin är långt ifrån död. Ju längre jag studerat detta desto mer inser jag hur lite jag vet, desto mer frågor förblir obesvarade.
Helené Lööw

Organisationer och begrepp i artikeln

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/3 Kampen om rampljuset

2017/3 Kampen om rampljuset

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA