Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson försöker dra sitt parti ut ur skuggan, men då krävs förändring i verkligheten inte bara som en läpparnas bekännelse.
© Expo

Var är det nya SD?

Publicerad 2006-08-02

Sverigedemokraterna är just nu mitt uppe i en ny nationell valrörelse med siktet inställt på riksdagen. Liksom tidigare valrörelser garanterar partiets ledning att rasisterna, de kriminella och antidemokratiska elementen för alltid är förpassade någonstans långt, långt, långt bak i partiets allra tidigaste barndom. Mer exakt någonstans runt år 1996, det år då partiet bland annat införde uniformsförbud på interna möten.

Men vissa barnsjukdomar har en viss förmåga att dyka upp också i vuxen ålder.

Sverigedemokraterna har naturligtvis förändrats från grundandet 1988. Men den förändringen innebär inte att partiet idag är ett alltigenom demokratiskt eller tolerant parti. Och det är absolut inte det nya parti som Jimmie Åkesson och de övriga i partiledningen nu försöker lansera.
Sverigedemokraterna har inte genomgått mer än en mycket ytlig förändring sedan valet 2002- man har bytt facklan mot en oskyldig blomma och har rört om lite i partiledningen.

Sverigedemokraterna HAR blivit mer erfarna och mer medvetna om sina egna
interna problem, men man har varken förmågan eller viljan att åtgärda dem. Partiledningen vet att Sverigedemokraternas politik drar till sig kriminella element som inte bara vill ändra invandringspolitiken utan också banka skiten ur enskilda invandrare. En kandidat i Gävle dömdes för just detta för ett knappt år sedan.

Partiledningen vet också att det är svårt för somliga inom partiet att dra den för hela partiets framtid nödvändiga rågången mot nazistiska grupper. Expo har visat att en lång rad ledande personligheter inom partiet utan problem umgås med extremare grupper. Helsingborgs Mattias Nilsson hänger med det lokala nazistgänget, Gävles Roger Hedlund firade nyår för några år sedan med den lokala NSF-ledaren på orten och Erik Hellsborn i Varberg roar sig med vulgära antisemitiska pocketböcker från nazistiska Nordiska förlaget.

I grunden handlar det om att Sverigedemokraterna bedriver en politik som obönhörligen drar till sig kriminella och antidemokrater som vill ta till betydligt hårdare tag mot landets invandrare än vad partiprogram och flygblad vill medge. Det är just därför granskningen av partiet inte kan stanna vid att citera från partiets program och flygblad.

Sverigedemokraterna försöker påskina att alla partier dras med samma problem, men att det bara är det egna partiet som hårdgranskas. Men jämfört med de vanliga riksdagspartierna har Sverigedemokraterna kommit lindrigt undan. Tänk rubrikerna om det var en toppolitiker i socialdemokraterna som dolde ett tidigare medlemskap i NSF, en ledande miljöpartist som applåderade en nazistbok som glorifierar en rå avrättning av landets statsminister, ritualmord på judiska mediamagnater och invandrare, tänk en centerpartistisk kandidat som slog in käften på en rysk invandrarkvinna, skrek "svartskalle" och förklarade att hon inte ville se invandrare i Sverige. Eller ta en folkpartistisk kandidat som sätter sig på en kinakrog med Nationaldemokraterna för att dela upp Stockholm i en form av valtaktiskt samarbete eller en vänsterpartist som spöar upp före detta sambon när hon inte vill ha sex med honom.

Sverigedemokraterna försöker bättra sig, rent praktiskt med hjälp av en så kallad vandelsförsäkran. Alla SDs kandidater får redovisa om hon eller han varit tvångsintagen för psykisk sjukdom eller för missbruk, om personen i fråga har varit med i något annat parti före Sverigedemokraterna och om densamma är dömd för brott eller finns med i kronofogdens register.

Men är det inte så att vandelsförsäkrans blotta existens tyder på att Sverigedemokraterna dras med stora strukturella problem? Speciellt eftersom personer med ett brottsligt förflutet, trots detta, gång på gång ställer upp för partiet för att därefter avslöjas av Expo.

Det krävs mer än en blåsippa för att göra Sverigedemokraterna till ett rumsrent parti. Det nya Sverigedemokraterna lyser fortfarande med sin frånvaro.
Daniel Olsson

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA