Vem ska SD skylla på nu?

Publicerad 2006-03-07

När debatten om de så kallade Mohammedkarikatyrerna har lagt sig en aning finns det utrymme att i lugn och ro analysera dess konsekvenser. För Sverigedemokraterna (SD) kan inte slutsatsen vara annan än att partiet lyckades sjabbla bort en historiskt unik möjlighet att nå ut med sitt politiska budskap. Det borde vara en obehaglig slutsats för ett parti som vanligtvis skyller sina misstag på etablissemangets konspiration mot partiet.

När Expo 2004 gav ut boken Sverigedemokraterna från insidan publicerades en rad interna dokument i bokens avslutande del. Ett av dem klargjorde för partiets strategier för att nå riksdagen 2006. Överst på listan fanns punkten "Ett medialt genombrott för SD".
Denna målsättning har kommit att prägla partiet under de senare åren. Sedan Sverigedemokraterna bildades har flygbladsutdelningar varit den mest använda metoden för att sprida propaganda. Med den nya partiledningen har flygbladsutdelningarnas effektivitet ifrågasatts. Efter Dansk Folkepartis succéval 2001, då dansk media gav partiet stort utrymme, har Sverigedemokraterna försökt att få samma mediala genombrott i Sverige. Partiledningens nuvarande inställning verkar vara att det enda som står mellan Sverigedemokraterna och riksdagen är medias behandling av partiet.

Den stora chansen
I samband med debatten om Mohammedkarikatyrerna fick Sverigedemokraterna sin stora chans. När partiets hemsida stängdes ner hamnade Sverigedemokraterna för några dagar i medias fokus. Ledande sverigedemokrater fick en gyllene möjlighet att odla myten om Sverigedemokraterna som ett utsatt parti. Partiet blev omnämnt i en utsträckning som inte kan beskrivas som något annat än just ett medialt genombrott. På Sverigedemokraternas ungdomsförbunds chatforum på internet jublade partiets aktivister över den mediala uppmärksamheten:

"Senaste dygnet från 9 februari kl 16.27 till 10 februari kl 14.00 så har det kommit ut över 200 artiklar på internet-tdingar,[sic] som handlar om SD. Jag har aldrig sett något liknande, någon annan som sett samma mängd? Det verkar också som de tonar ner propagandan mot SD. Stockholm City nämner inte något av orden: främlingsfientligt, högerextremt eller rasistiskt i sin artikel i pappersupplagan. Det är förmodligen första gången de gör så i en artikeln. SD framställs också ganska humant och Mattias Karlsson får uttala sig flera gånger."

Ingen effekt
Mohammeddebatten gav Sverigedemokraterna det efterlängtade mediala genombrottet. Men vad hände sen?

Det är ingen hemlighet att rasistiska partier vinner på en polariserad debatt. I Danmark har opinionsundersökningar visat att Dansk Folkeparti fått ökat stöd i den danska väljarkåren.

Men Sverigedemokraterna står stilla. Ingen opinionsundersökning efter debatten om Mohammedkarikatyrerna har visat på ett ökat stöd för Sverigedemokraterna. Den mediala exponeringen av partiet gav helt enkelt inte den effekt som Sverigedemokraterna räknat med.

Det finns givetvis flera skäl till det. En anledning kan vara den otydlighet som partiet visade upp när de valde att plocka bort bilderna.

En del av förklaringen till det uteblivna stödet är också partiets brist på organisation och struktur. Partiets ledning har stirrat sig blind på möjligheten till ett medialt genombrott och glömt av att bygga en organisation som effektivt kan suga upp det eventuella stöd partiet får.

Skyller på andra
Detta kommer Sverigedemokraterna aldrig att erkänna, inte ens för sig själva. De kommer i vanlig ordning att lägga skulden för sitt eget misslyckande på det politiska etablissemanget. Enligt den sverigedemokratiska världsbilden är media, politiker, fackförbund och företag alla delar av en konspiration som gör allt för att krossa Sverigedemokraterna och deras idéer om ett etniskt homogent Sverige. Denna konspirationsteori har skapat en bekväm position för Sverigedemokraterna. Så fort de misslyckas med något läggs skulden på det korrumperade etablissemanget.

När nu Sverigedemokraterna faktiskt inte kan skylla media för sitt misslyckande sitter partiets ledning i en ovan och obekväm sits. Deras konspirationsteoretiska världsbild har gjort dem oförmögna till självkritik. Det måste det vara en smärtsam insikt men när Sverigedemokraterna inte längre kan skylla på den stora konspirationen återstår bara att en sak; att ta ansvar för sin egen politik och erkänna sin egen inkompetens.
Daniel Poohl

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA