070606_led_folketss_marsch.jpg\

Ledartrion Magnus Söderman, Klas Lund och Per Öberg gick längt fram i Svenska motståndsrörelsen aggresiva block. Delar av gruppens aktivister överföll civila i samband med att nazistdemonstrationen lämnande Vasaparken.
Foto: Expo

Var fanns polisen?

Publicerad 2007-06-06

Tanken var att en massiv polisinsats skulle garantera att alla de grupper som sökt tillstånd för att genomföra olika demonstrationer under nationaldagen också skulle få göra det. De olika grupperna kunde också genomföra sina manifestationer, vilket på ett sätt gör polisens insats lyckad. Men ur ett annat perspektiv var polisens misslyckande totalt.

Årets upplaga av Folkets marsch blev både en framgång och ett nederlag för den svenska vit makt-rörelsen.

Den var en framgång därför att årets upplaga av marschen visar att den blivit en etablerad tradition i den snabbt föränderliga rörelsen. Marschen erbjuder också ett ovanligt bra tillfälle för de olika organisationerna att värva nya aktivister.

Samtidigt blev årets marsch en, för vit makt-rörelsen, smärtsam påminnelse om splittringen inom den svenska nazirörelsen. Trots att den utstötta Svenska motståndsrörelsen inte skulle få vara med i Folkets marsch dök de i sista stund upp med flaggor och vita skjortor. De fick stå vid sidan av och gå sist i tåget.

Svenska motståndsrörelsens aggressiva beteende under marschen bör ses som ett försök från Svenska motståndsrörelsen att positionera sig som den mest radikala organisationen i den svenska nazirörelsen. Det var därför ingen slump att det var de som låg bakom attacken mot civila i Vasaparken. Det var på ett sätt väntat. Att polisen inte fanns i närheten var dock, med tanke på den stora polisinsatsen, oväntat. Och skandalöst.

Attackerade civila


När aktivister från Svenska motståndsrörelsen gör en vildsint attack mot civila utan att polisen är i närheten uppstår, för polisen, en rad pinsamma frågor. Har polisen koncentrerat sig så mycket på att hålla koll på våldsamma motdemonstranter att den glömt att säkra civila stockholmares säkerhet? Är det rimligt att en grupp som med stöd av ett demonstrationstillstånd kan marschera på Stockholms gator plötsligt lämnar ledet för att attackera och jaga civila, knuffa äldre damer och skrika "demokrathora", för att sedan återgå till demonstrationen och fortsätta marschera.

För tre år sedan förvandlades nationaldagen till helgdag. Det skulle bli en dag då svenskar - gamla som nya - skulle kunna samlas och fira vårt land. Men efter tre år av firanden har resultatet blivit det motsatta.

Idén om ett fridfullt mysigt nationaldagsfirande är naiv. Det går inte att undvika att nationaldagsfirandet får en politisk innebörd. Det handlar om att manifestera vad begreppet svenskhet handlar om.

Att ha en ceremoni för nya svenskar i Stockholms stadshus är en sympatisk gest, att samlas vid Skansen är också ett trevligt inslag, men när samtidigt runt 900 nazister samlas i centrala Stockholm är det uppenbart att det finns politiska grupper med helt andra idéer om vilka som skall få vara en del av Sverige.

När vi nu har bestämt oss för att fira nationaldagen innebär det tyvärr att dessa grupper kommer att fortsätta skapa problem för polisen och i värsta fall också skada civila stockholmare.
Daniel Poohl

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/3 Kampen om rampljuset

2017/3 Kampen om rampljuset

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA