EU/09 Kampen mot EU

Publicerad 2009-05-14

Sverigedemokraternas motstånd mot EU har för partiet varit en profilfråga sedan folkomröstningen 1994. Men partiet har haft svårt att nå framgångar. Trots att antalet röster ökat så når partiet långt sämre resultat än i de nationella valen.

Sverigedemokraterna har alltid varit ett starkt EU-kritiskt parti. Inför folkomröstningen 1994 om svenskt medlemskap i EG/EU stödde partiet således nej-sidan. Under rubriker som "Slutet för Sverige" och "Ska landet tas ifrån oss?" spred de propaganda som varnade för att Sverige "upplöses som en självständig nation" vid ett eventuellt medlemskap. Ett av skälen Sverigedemokraterna lyfte fram för att rösta nej var att "den svenska folkstammen blandas upp och försvinner".

Valkampanjen 1999


I Sverigedemokraternas partitidning presenterade partiet sitt valmanifest inför kandidaturen till EU-parlamentet 1999. Där framgick det bland annat att partiet ska verka för utträde ur EU, men att ett mellanstatligt samarbete ska utvecklas. Om partiet skulle komma in i parlamentet så ska det driva frågor som: minskning av den utomeuropeiska invandringen, allmän personkontroll ska tillåtas för att hindra illegal invandring och avskaffandet av EU:s nationalstatsliknande symboler som till exempel EU-flaggan.

I flygblad pekades EU ut som ett försök att "stoppa nationalismen och förinta demokratin." Totalt tryckte partiet upp en miljon flygblad och två miljoner valsedlar till EU-kampanjen.

Inför Europavalet 1999 publicerade Expo skriften Euro-Nat – Sverigedemokraternas internationella nätverk. Bakom samarbetsorganet Euro-Nat stod Front Nationals ledare Jean-Marie Le Pen. Under namnet samlades utöver Front National och Sverigedemokraterna diverse högerextrema partier som belgiska Vlaams Blok, italienska MSI-Flamma Trikolore och rumänska Romania Mare.

2004


När Sverigedemokraterna lanserade kandidaterna till valet 2004 gjordes det med gott självförtroende efter 2002-års framgångar i de nationella valen. Partiet hyste hopp om att nå "samma genombrott som våra systerpartier i Europa". Listan toppades av den före detta moderate riksdagsmannen Sten Andersson som vid partiövergången snabbt svängde från EU-vän till att förespråka en nedläggning av hela EU-projektet.
För att bekosta 2004-års valkampanj till parlamentet tog partiet hjälp av den belgiske mångmiljonären Bernard Mengal, som finansierade ett stort postutskick för partiet. Mengal har genom åren gjort sig känd för en rad konspirationsteoretiska och rasistiska uttalanden. Han har bland annat kallat islam för ett "rasproblem".

Valkampanjen drevs under parollen "Partiet med ett hjärta för Sverige". Bland annat tryckets två specialupplagor av partitidningen SD-Kuriren upp och delades ut till hushållen. Men trots att partiet fick fler röster än EU-valet innan, så var det ett bakslag för partiet.

Få röster


Att Sverigedemokraterna har svårt att samla sina väljare vid EU-valen blir tydligt om resultatet jämförs med riksdagsvalen. I riksdagsvalet 1998 fick Sverigedemokraterna 19 624 röster. I valet till europaparlamentet året därpå samlade partiet 8 568 röster. Det dåliga resultatet ansågs i en valanalys av partiet bero på att deras sympatisörer inte förstått valets betydelse. Att medierna inte skrivit tillräckligt om partiet var ytterligare en förklaring, enligt analysen.

En liknande tendens syntes vid EU-valet 2004 då partiet fick 28 303 röster. En ordentlig ökning i förhållande till valet innan. Men om resultat jämförs med resultatet i riksdagsvalet 2002, 76 300, och valet 2006, 162 463, så är det ändå tydligt att partiet har svårt att mobilisera sina väljare i EU-valen.

Bildspel: Kampen mot EU
Anders Dalsbro

Verktyg: