Säkerhetspolisen: Ovanligt med våld mot politiker

Publicerad 2009-03-25

Ahn-Za Hagström, analytiker på Säkerhetspolisens författningsskyddsenhet, säger att det är relativt ovanligt att politiker drabbas av våld från extrema grupper. Konfrontationer mellan olika grupper har dock ökat under senare år.

Vad är Säkerhetspolisens bedömning när det gäller våld och hot från den svenska militanta vit makt-miljön?
– Under 2000-talet har den autonoma miljön utgjort den primära måltavlan för vit makt-miljön, det vill säga våld och hot riktas i första hand mot personer inom extremistmiljöerna. Det finns relativt få fall där aktörer inom vit makt-miljön hotar och utövar våld enbart på grund av personens etnicitet, trostillhörighet eller sexuella läggning – så kallade hatbrott.

Har våldet ökat under 2000-talet?
– Antalet våldsamma konfrontationer mellan extremistmiljöerna har ökat under 2000-talet, även om aktivitetsnivån alltid gått i vågor och ökningen inte varit konstant över tid.

– Aktionerna är också individanpassade i större utsträckning, det vill säga de våldsamma aktionerna baseras på god kännedom om enskilda personers bostadsadresser, färdvägar, egendom och så vidare.

Hur vanligt är det att politiker utsätts för våld från extremistiska grupperingar?
– Det är relativt ovanligt att extremistmiljöernas våldsamma aktioner drabbar politiker. Våldsamheterna riktas i första hand mot meningsmotståndarna i den motsatta miljön. Men begreppet meningsmotståndare används i bred bemärkelse och det är inte alltid det är de som själva är våldsbenägna som utsätts. Till exempel har aktivister angripits i samband med opinionsbildande verksamhet, till exempel flygbladsutdelningar och torgmöten. Den här typen av våldsamheter kan också drabba - och har också drabbat - förtroendevalda. Till exempel står företrädare för Sverigedemokraterna i särställning när det gäller hot och våld från extremistmiljöerna – autonoma miljön. Att människor utsätts för våldsamheter på grund av de uttrycker sina politiska åsikter är allvarligt eftersom det utgör ett hot mot deras grundläggande fri- och rättigheter. Att våldet dessutom drabbar förtroendevalda utgör ett mer direkt hot mot demokratin eftersom det påverkar de politiska processerna.

Hur ser våldet ut?
– De våldsamma aktionerna riktas i första hand mot personer inom den motsatta extremistmiljön och bildar i många fall kedjor av aktioner och hämndaktioner. Båda extremistmiljöerna försvarar våldsanvändningen i termer av självförsvar, men också eftersom de anser att alla tänkbara metoder är tillåtna i den kamp de anser sig föra. När det gäller aktionerna mot SD handlar det också om att förmå enskilda personer att lämna sina politiska uppdrag och att avskräcka andra från att engagera sig i partiet.

– Sedan ett par år tillbaka sker konfrontationerna inte bara i samband med större manifestationer så som Salemmanifestationen eller Folkets marsch på nationaldagen. Genom exempelvis kartläggning har aktivisterna god kunskap om var meningsotståndarna bor och kan på så vis agera vid tillfällen i vardagen, det vill säga då det inte finns en stor poliskommendering på plats.
Anders Dalsbro

Verktyg: