Ombytta roller

Publicerad 2010-07-23

Muslimer i Södertälje trakasseras och förföljs. Polisen talar om hatbrott. Men förövarna är inte de vi är vana att se. Expo åkte till en stad där främlingsfientligheten har fått ett nytt ansikte.

Jävla muslim, stick härifrån!"
Foad Moor har vant sig. Det finns kvällar då han står utanför sin lägenhet och vaktar. Ibland ser han dem på avstånd. Unga killar, mellan tio och femton stycken. Ibland kommer de närmare. Det är då de skriker. "Stick härifrån", "Jävla muslim".
Han brukar gå ut runt klockan nio. Sedan står han där. Röker några cigaretter, försöker hålla värmen uppe.
Ungefär vid två på natten går han in i lägenheten igen. Då har gänget vanligtvis försvunnit.
Därinne väntar hans fru och två barn. Oftast är de vakna. De har inte vågat gå och lägga sig.
De är lika rädda som Foad.
Rädda för att det ska hända igen.

HOVSJÖ POLISSTATION i sydvästra Södertälje. På bottenvåningen i ett av lägen-hetshusen dukar närpoliserna Johan Siver-land, Mattias Carlstedt och Thomas Mattisson fram kaffe.

Närpolisstationen i Hovsjö öppnade sina portar 2007. Efter ett lyckat försök i bostadsområdet Ronna hoppades polisen att den nya stationen i Hovsjö skulle innebära ett ökat lugn i området. I ett försök att förbättra miljonprograms-områdets skamfilade rykte etablerades samma år det lokala bostadsbolaget Telge- Hovsjö, där invånarna själv tar plats i styrelsen.
Sedan dess har närpoliserna i Södertälje blivit något av ambassadörer för det socialt utsatta området.

Det finns stora planer för Hovsjö. Bostadsbolaget Telge Hovsjö vill att de 1 700 lägenheterna från början av 1970-talet ska renoveras och bli "modellen för Europa när det gäller samhällsbyggnad", som det står på bolagets hemsida.

Men den verklighet som mötte närpoliserna var en helt annan. De upptäckte- snart att många av invånarna hade en negativ attityd till muslimer, eller irakiska flyktingar som man trodde var muslimer.

Under hösten 2008 nådde det sin kulmen.
– Det var äggkastning, de följde efter kvinnor, hotade dem, kallade dem diverse fula saker, kastade sten och sköt raketer. Det var skadegörelse, de slängde sten genom fönster. Vid ett tillfälle hällde de in bensin genom ett brevinkast men sedan tände man aldrig på för man såg att någon stod innanför dörren. De har också hällt ner urin i brevinkast, berättar Johan Siverland.
Det finns ingen exakt sammanställning av hur omfattande trakasserierna mot muslimer i Södertälje är. Men problemen var under hösten 2008 tillräckligt allvarliga för att poliserna i Hovsjö skulle högprioritera frågan.

De följde elever till och från skolan för att de inte skulle bli attackerade. De hade kontakt med media och tog sig tid att intervjuas om situationen.

Budskapet har hela tiden varit tydligt-. Trakasserierna och våldet är mer än busstreck. De är hatbrott, motiverade- av en negativ inställning till muslimer.

Och det är inte nytt.
– Det här är ju inte ett problem som har lyfts upp på det sättet tidigare, det har funnits, det har nog funnits väldigt, väldigt länge men det blir ju mer påtagligt för oss när vi bara jobbar i ett område, vi får ju väldigt mycket av den informationen till oss hela tiden, säger Thomas Mattison.

SÅ LÅNGT följer den här historien den invanda föreställningen om hatbrottens dramaturgi. Dagstidningarnas klipp-arkiv är fyllda med liknande berättelser. Minoriteter och invandrare som jagas, trakasseras och hotas.

Södertälje är ett bra exempel. 1977 drabbade raggare och syrianer/assyrier samman på nattklubben Bristol. Det var bara ett av många exempel på de aggressiva attityder som fanns emot syrianer och assyrier vid den tiden.

Men när det gäller Hovsjö finns en skillnad. Förövarna är inga raggare. De tillhör inte någon främlingsfientlig sammanslutning. De är inte del av den så kallade majoritetskulturen. Enligt polisen, sociala myndigheter och de utsatta som Expo varit i kontakt med, har en betydande andel av förövarna assyrisk/syriansk bakgrund.

Det handlar om en liten grupp personer. Men de bär på en historia som är svår att bortse ifrån.

Assyrier/syrianernas historia är en komplicerad väv av förföljelse, religiösa tolkningar och folkvandringar. I grunden är gruppen en kristen minoritet med ursprung i Irak, Turkiet, Iran, Syrien och Libanon. Gruppen har under årens lopp splittrats i olika falanger baserade på religiösa tolkningar. Men de olika inriktningarna delar ändå till stor del samma brutala öde.

Gruppens relation till islam präglas starkt av det arameiska folkmordet. Mellan 1915 och 1923 mördade det muslimska Osmanska riket systematiskt kristna armenier i det så kallade arameiska folkmordet. Även assyrier/syrianer drabbades.

Polisen Johan Siveland ser spår av konflikten i dagens Hovsjö.
– Det är en motsättning som inte är grundad i Sverige utan i respektive hemland eller det man flydde från. Assyrier-/syrianer flydde en gång i tiden från muslimer. När man kommit hit och kommit ifrån de problemen så är man ju rädd för att få hit dem igen.

Motsättningen kanske inte är grundad här. Men den finns här.
Historien om den långa konflikten har följt med till en industristad där man har fått vänja sig vid ansikten från andra delar av världen.

För politikerna tar det sig uttryck i höjda röster mot mottagandet av irakier.

För Fauod Moor, mannen som ibland står och vaktar sin lägenhet, i en cykel- genom fönsterrutan.

HAN VILL INTE att vi kommer hem till honom. Foad Moors fru vill inte tala med journalister längre. Förra gången, när lokaltidningen var hemma hos dem, började hon gråta. Nu är det Foad som tar striden.

Det är han van vid.

Han kom till Sverige som politisk flykting från Iran i början av 2000-talet och blev snart ett känt ansikte i Södertälje. Han engagerade sig i Vänsterpartiet och började jobba med flyktingfrågor.

Han kom snabbt att spela en viktig roll i avslöjandet av en muthärva bland kommunens tjänstemän. Det var Foad som tipsade journalisterna sedan han blivit erbjuden att få ett lägenhetskontrakt mot betalning. Efter avslöjandet rensade kommunen rent i sina led. Men för Foad satt en tagg kvar. Han litade inte på myndigheterna i Södertälje. De första åren bodde han i en andrahandslägenhet i centrala Södertälje. När hans fru och barn kom från Iran fick de ett förstahandskontrakt hos det kommunala bostadsbolaget.

Det tog sex månader. Sedan började trakasserierna. Först var det någon som kastade något mot hans fönsterruta. Han har hört folk skrika efter honom när han ska gå och handla. Hans dotter blev mobbad i skolan. En natt, i april i år, kastade någon en cykel genom lägenhetsrutan.

Han är förbannad när han berättar- om vad som drabbat honom. Den knappa svenskan räcker inte till. Det blir engelska i stället. Och så förklarar han om kampen mot kommunen och bostads-bolaget. Han har anmält varenda incident som drabbat honom. Det har blivit nära 30 anmälningar, hävdar han. Ändå har inget hänt.

Närpoliserna har samma problem med Foads fall som med de andra som kommit in. Ibland finns det inga kända gärningsmän.
– De jobbar lite i det dolda eller så är det stora grupper så att man inte vet vem som har gjort vad, säger Thomas Mattisson.

Foad har krävt att få byta lägenhet. Rädslan och oron i Hovsjö har blivit outhärdlig. Dottern går till kuratorn för att prata av sig. Hans fru mår även hon psykiskt dåligt. Själv plågas han av ett dåligt hjärta.
– Man är arg hela tiden. Man är stressad, min fru är stressad.

Efter högljudda protester fick han till slut ett erbjudande om att flytta till en ny lägenhet. Men han sa nej. Han hade fått höra att situationen var likadan för muslimer där. Nu bor han fortfarande i lägenheten i Hovsjö, förtvivlad över att vara fast i ett bostadsområde där han är konstant rädd.
– Jag har inga garantier här.

Foad Moor påpekar det gång på gång. Det handlar inte bara om honom. Det finns fler än han som har det jobbigt-.

ROSE-MARIE LUNDKVIST pekar på en av barnteckningarna som hänger på väggen inne på hennes kontor på socialtjänstens stödcentrum. Tre streckgubbar, vid en av dem står det skrivet "100". Vid deras fötter en liten, liten figur, färglagd med blått och rött.

Rose-Marie förklarar. Den lilla figuren är den sexåriga tjej som ritat teckningen. Streckgubbarna är de som attackerade henne. "100" betyder pengarna de stal. Den blåa färgen; tårarna. Den röda färgen; blodet.

Under de senaste åren har Rose-Marie- Lundkvist kommit i kontakt med cirka tio fall där personer har blivit utsatta för brott för att de är muslimer eller för att de antas vara det. Den sexåriga flickan är en av dem.

Rose-Maries roll är att vara en länk mellan brottsoffret och samhället. Förklara hur det fungerar. Vara med när de har kontakt med polisen. Det ger en unik inblick i den situation som vissa av Söder-täljes muslimer befinner sig i.
– Rent allmänt kan man säga att de som utsätts är vanmäktiga och upplever att de är väldigt ensamma och att det är svårt att bli tagen på allvar, säger hon.

Vissa av dem har till och med sagt att det är värre här än på platsen de flydde ifrån, berättar hon.
– Jag tänker särskilt på en pojke. Han kom från Palestina. Han och hans familj upplevde att det är värre här. Han hade då blivit slagen i princip varje dag i skolan för att några av ungdomarna hade bestämt sig för att han var muslim. Det var han inte. Men han fick stryk varje dag.

Rose-Marie ser samma mönster som närpoliserna i Hovsjö. Attityderna mot muslimer har troligtvis funnits länge. Men i och med den stora invandringen av irakier till kommunen har de omsatts i handlingar.
– Jag tror att de har funnits under väldigt lång tid men att väldigt många väljer att titta bort. Men man måste titta på hur Södertälje ser ut. Vi har ju inte varit mångkulturellt i den bemärkelsen utan vi är mer tukulturellt. Syrianerna har ju successivt blivit etablerade och upplever att Södertälje är deras. Det är deras stad. Sedan om det börjar komma tusentals irakier årligen och börjar sprida ut sig i inbodda områden så kan man väl känna det som ett hot. Sedan lyfts urgamla konflikter med till syrianernas nya hemland och hemstad i Södertälje.

Hon hoppas att situationen ska förändras. Hennes jobb är att arbeta i det lilla, säger hon. Men hon vill få igång en debatt om hur situationen ser ut.
– Om inte samhället tar det här problemet på allvar och försöker agera och lyfta de här problemen kommer vi aldrig att komma till rätta med det.

FOAD MOOR ÄR uppgiven. Striden mot myndigheterna har inte tagit honom från Hovsjö. Som läget är nu kommer han att få fortsätta att bevaka sin lägenhet på kvällarna.
– Det är egentligen lugnt nu. Det blir värre på vintern, konstaterar han.

Han upplever sig fångad i ett byråkratiskt ingenmansland och det är en fråga som ständigt återkommer: Varför? Varför har just han drabbats? Varför får han inte den hjälp som han tycker att han har rätt till?
Det finns flera förklaringar. Men en sak vet han, säger han.
– Om jag var svensk skulle det vara annorlunda. Det vet jag. Men så borde det inte vara. Om jag har medborgarskap så borde jag räknas som svensk, inte som invandrare.

Artikeln är hämtad från tidskriften Expo.
Prenumerera här
Daniel Poohl

Verktyg:

Extremhögern vill inte ha en debatt

Analys, Daniel Poohl. Bokmässan har blivit ytterligare en plats där vi tvingas möta extremhögerns idéer. Men bara för att de finns där betyder det inte att de har en poäng.

Nytt nummer av Expo

Nytt nummer av Expo ute nu! En miljon flyktingar kom till Europa förra året. Endast 65 personer sökte asyl i Estland. Ändå exploderade rasismen. Och massor av mer läsning.


Sverigedemokraterna är ett hot mot demokratin

Söndagskrönika, Daniel Poohl. Samarbete eller inte? För den som vill öppna dörren för Sverigedemokraterna kan det vara värt att veta vad som väntar.