Tea party-rörelsen ska granskas - inte hyllas

Publicerad 2010-11-04

Förra hösten visade sig en rad borgerliga debattörer vara tillräckligt sugna på Fremskrittspartiets osmakliga populistpolitik för att delta vid en lunch med Siv Jensen i Stockholm.

Modig, envis och principfast – så löd en av hyllningarna till partiledaren som liksom Sverigedemokraterna anammat den antimuslimska konspirationsteorin om en hotande "islamisering" av Europa. Hade det låtit likadant om huvudpersonen på restaurang Gondolen varnat för "judefieringen"? Svaret är naturligtvis nej. Det säger mycket om avsaknaden av ett samhälleligt tabu mot antimuslimska uttalanden och attityder.

Författaren Johan Norberg var en av de närvarande liberaler som hade den goda smaken att kritisera samlingen. Fremskrittspartiet bekämpar envetet och med stor kunskap statligt förmynderi, skrev Norberg på sin blogg (091030). Men invandringsfrågan, påpekade han, är faktiskt inte vilken fråga som helst.

Norberg har naturligtvis rätt. Man kan brinna hur mycket som helst för frihandel och andra klassiskt liberala frågor. Men så fort man börjar behandla människor olika utifrån deras etnicitet, religion eller hudfärg, har man automatiskt diskvalificerat sig från att kalla sig liberal – den etikett som Fremskrittspartiet alltså vill sorteras under.

Nu kommer ytterligare ett borgerligt övertramp som påminner om den omdebatterade lunchen. Denna gång är det en amerikansk tebjudning som gett bland annat Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF) mersmak.

"Det intressanta med [Tea Party-] rörelsen är egentligen inte dess politiska innehåll, även om jag som liberal gärna ser fler protestaktioner mot höjda skatter, en växande stat och ingrepp i människors liv. Det som är det mest intressanta är organiseringen, sättet att driva politik på och den flexibla formen", skriver CUF:s förbundsordförande Magnus Andersson entusiastiskt på SVT Debatt (101103).

Låt oss konstatera ett par saker om den högerpopulistiska Tea Party-rörelsen. Inte rykten, utan fakta.

Enligt en undersökning från USA Today, publicerad i somras, är tépartyts anhängare mycket mindre sannolika än USA:s övriga befolkning att sympatisera med olagliga invandrare, samt att se rasdiskriminering som ett problem.

De brittiska nazisthuliganerna i English Defence League (EDL) kuskar land och rike runt med det uttryckliga målet att skapa våldsamma konfrontationer med unga muslimer, misshandla oskyldiga människor och förstöra muslimska lokaler. Jag har personligen sett vilket kaos de skapar och intervjuat forskare som menar att det handlar om den farligaste brittiska gaturörelsen på flera decennier.

Men vad har högerextremisterna i EDL med det påstått civiliserade tépartyt att göra? Jo, EDL omhuldas öppet av den islamofobiska bloggaren Pamela Geller, VD för Stop Islamization of America (SIOA), den amerikanska avdelningen till Stop Islamisation of Europe (SIOE). Geller är en av Tea Party-rörelsens starkaste profiler och talade bland annat vid rörelsens konvent i Tennessee i våras – något som ledde till stark kritik från muslimska grupper. EDL har också knutit starka band med "anti-jihad"-grupper inom Tea Party-rörelsen. Allt detta står att läsa i brittiska Observers avslöjande från tidigare i oktober.

Trots de minst sagt graverande uppgifterna anordnade den inflytelserika kommunikationsbyrån Prime för två veckor sedan ett positivt vinklat frukostseminarium om rörelsen, där kulturdebattören Carl Rudbeck påstod att anklagelserna om såväl populism som rasism är felaktiga.

Återigen: Ett parti eller en rörelse kan arrangera hur många protestaktioner mot höjda skatter som helst. Men människosyn är någonting alltför centralt för att någonsin kompromissa om. I tider då islamofobin sprider sig som en löpeld över världen gäller det att vara extra vaksam på dess intåg i etablerade sammanhang. Tea Party-rörelsen förtjänar att granskas och kritiseras – inte att hyllas.
Lisa Bjurwald

Verktyg: