110504_sd_budget_464.jpg

SD presenterar sin budget inför vetgiriga journalister. Den tilltagande nyfikenheten är partiets nyckel till framgång under Almedalsveckan.

Från avsky till nyfikenhet

Publicerad 2011-07-04

Almedalsveckan är igång. För politiker, opinionsbildare och lobbyister är det starten på en vecka som handlar om politiskt rävspel, möten och skvaller.
För Sverigedemokraterna handlar det också om att utnyttja den tilltagande nyfikenheten på partiet.

110704. Det är inte första gången Sverigedemokraterna är i Almedalen. Redan under partiets första år tog SD-aktivister båten över till Visby för att försöka synas och höras. I ett gammalt nummer av partiets tidning SD-kuriren skryter partiet om sin vecka på ön. 250 personer lyssnade då på partiledaren Anders Klarströms tal, kampanjledaren Ola Sundberg jonglerade med brinnande facklor och partiets propaganda täckte hela stan.
Det var 1991.

Nu är det andra förutsättningar. För första gången har Sverigedemokraterna en egen dag. Det är inte längre klisterlappar, affischer, brinnande facklor och suggestiva tal som ska dra blickarna mot SD. Det är något annat.

Almedalen är för riksdagspartierna en tävling i uppmärksamhet, ett slags SM i mediestrategi. Budskapet ska ut, det ska synas och helst av allt dominera veckan, för att sedan ligga kvar som ett kollektivt minne under sommarens lata dagar.

Sverigedemokraterna har generellt tre metoder för att se till att strålkastarljuset riktas mot partiet.

1. Anordna demonstrationer som blir attackerade eller möter starka protester. Vi såg det under valrörelsen och vi har under den senaste tiden sett ungdomsförbundet använda sig av samma strategi.

2. Spela på vågmästarrollen. Sverigedemokraterna kan fälla den avgörande rösten, och det har man självklart utnyttjat. Inte bara för att i så stor grad som möjligt få genom den politik man står för utan också för att sätta press på båda blocken.

3. Pumpa ut vulgär propaganda. När Sverigedemokraterna stod i medieskugga under valrörelsen valde partiet att släppa en medvetet tillspetsad valfilm som skulle väcka reaktioner och ställa Sverigedemokraterna i centrum för nyhetsrapporteringen. Det alternativet finns alltid tillhanda för ett parti som vet att man inte skrämmer sina kärnväljare med propaganda i Tredje Riket-format.

Frågan är om något av alternativen räcker den här veckan. Någon demonstration kommer vi inte få se, vågmästarspelet är fortfarande aktuellt men något utagerat från SD:s håll och en repris på valfilmen kommer vi inte få se. Så desperat är inte partiet.

Vad vi kommer att få se är ett första riktigt prov på hur väl Sverigedemokraterna kan dupera media. De är i Almedalen under samma förutsättningar som de andra partierna. Partiets ledamöter deltar i en rad debatter och diskussioner, partiet har en egen dag och Jimmie Åkesson ska hålla tal.

Med största sannolikhet kommer Sverigedemokraterna hamna i skuggan, eller i alla fall inte dominera veckan. Kanske spelar det ingen roll. Partiet har på ett sätt redan vunnit genom sin blotta närvaro.

Den stora skillnaden mellan det Sverigedemokraterna som steg i land i Visby 1991 och det gäng som nu intar stadens gator ligger nämligen inte bara i hur partiet uppträder. Den ligger också i hur det mottas.

Det parti som då väckte avsky omgärdas idag av en tilltagande nyfikenhet. Det blir spännande att se hur Sverigedemokraterna ska försöka få medias uppmärksamhet under den kommande veckan. Men det mest intressanta finns att se i hur andra förhåller sig till partiet.
Daniel Poohl

Verktyg:

Tidskriften Expo

2016/3 0,01 procent

2016/3 0,01 procent

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA
Annons: Stöd Expo genom prenumeration med autogiro