Protesterna i Egypten – islamofobernas mardröm

Publicerad 2011-02-07

Det finns mycket att säga om upproret mot Hosni Mubaraks brutala regim. Just nu vet vi inte vad de historiska protesterna kommer att leda till. Men en sak vet vi. För de antimuslimska propagandisterna är det en mardröm.

En snabb genomgång av antimuslimska bloggposter och utspel visar en entydig bild. Upproret mot Mubarak kommer att leda till att det muslimska brödraskapet tar över. I varje ny vändning i det avancerade och svårtolkade politiska spelet om Egyptens framtid anas en öppning för ett islamistiskt övertagande.
 
Det ligger i islamofobens natur att se en annalkande islamisering bakom varje hörn. Men i det här fallet handlar varningsropen inte bara om att övertyga världen om islamismens inneboende ondska och lömskhet. Det handlar om att vrida uppmärksamheten från de scener som fullständigt kastar omkull den islamofobiska grundtesen.
Den att muslimer inte är som vi.  
 
I december reste en delegation europeiska högerpopulister till Israel för att visa sitt oreserverade stöd till landet. (Läs mer om det i kommande nummer av Expo) Med på resan fanns bland andra Sverigedemokraternas riksdagsledamot Kent Ekeroth, partiledaren för FPÖ i Österrike och Filip De Winter från belgiska Vlaams Belang. Alla partier har en historia sammanknuten till respektive länders nazistiska rörelser. Alla partier har huserat och spridit antisemitism. Nu är det nya tider. Nu ser man Israel som den sista utposten mot islamism och terror.
 
På ett möte med det ultraortodoxa regeringspartiet Shas sträckte belgaren Filip De Winter ut handen till sina nya allierade.
– Vi för samma kamp. Det är en kamp mot radikal islam och kanske en kamp mot islam som
sådant. För jag tror inte att det är någon skillnad mellan radikal islam och islam. Det finns bara
islam.
 
Men vi som tittar på tv-bilderna från Egypten ser något annat. Vi ser muslimer, tillsammans med andra religiösa grupper, från olika läger gå samman med en dröm om grundläggande rättigheter. Vi ser dem slås tillbaka av muslimer som av olika skäl hellre ser Mubarak sitta kvar vid makten.
 
Vi ser frihetstörst, vi ser rädsla, vi ser mod.
Vi ser människor.
 
Allt det där som inte platsar i en islamofobisk världsbeskrivning där kategorin "muslim" överordnas individen.
 
Kanske kommer den arabiska revolutionen inte bara leda till större frihet i en annars förtryckt del av världen. Den kan också komma att tvinga islamofoberna att förändra sin retorik. 
 
Sverigedemokraterna bygger sin politik på idén att ett land fungerar bäst om vi är likadana.
Eftersom muslimer och afrikaner är så väsenskilda oss ska den utomeuropeiska invandringen så gott som stoppas.
För att de inte är som vi.
 
Vi befinner i en tid där tv-bilderna inte fjärmar oss från mellanöstern utan får att se att minnas att frihetslängtan är något som inte är knutet till etnicitet eller kultur.
 
I det ljuset syns absurditeten i Sverigedemokraternas grundidé klarare än någonsin.
 
Det finns goda skäl att oroa sig för ett ökat islamistiskt inflytande i spåren av de uppror som sprider sig runt om i arabvärlden. Det finns också skäl att oroa sig för att islamofobins strateger kommer att ta skydd av det och omformulera sin antimuslimska retorik till att handla om islamismen. Den utvecklingen har egentligen redan börjat. Men nu kan den skyndas på.
 
Kom då ihåg belgaren Filip De Winters ord:
"Jag tror inte att det är någon skillnad mellan radikal islam och islam. De finns bara
islam."
Daniel Poohl

Organisationer och begrepp i artikeln

Verktyg:

Tidskriften Expo

2016/3 0,01 procent

2016/3 0,01 procent

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA
Annons: Stöd Expo genom prenumeration med autogiro