Rädslan att tvingas återvända

Vi betalar priset. Nafisa fick efter många års kamp uppehållstillstånd i Sverige. Men för att nå dit krävdes det att hon tog sitt fall till Europadomstolen.

Vi betalar priset

  • Sverigedemokraterna vill skära ner asyl- och anhöriginvandringen med 90 procent. Partiet menar att det därmed kommer kunna satsa över hundra miljarder extra under den här mandatperioden.
  • I ett antal intervjuer träffar vi människor som inte skulle platsa i Sverigedemokraternas Sverige - de som betalar priset.
  • Läs mer
2004 satt Nafisa och hennes man på ett tåg från Danmark till Sverige. De hade en fyra månaders lång resa bakom sig, där många länder hade passerats.

Nafisa och hennes man hade flytt från Afghanistan. Båda hade anledning att frukta för sitt liv. Han var politiskt aktiv, hon bedrev undervisning för kvinnor i engelska i sitt hem. Det var tillräckligt för att talibanerna skulle betrakta dem båda som ett hot. Under de sista åren i Afghanistan tvingades paret, för att undgå talibanernas våld, leva under flykt och ständigt flytta runt. Till slut förstod de att situationen var ohållbar och bestämde sig för att lämna landet. Då hade talibanernas lyft bort från makten, men med mujahedinerna tillbaka vid styret blev inte parets situation bättre.
– Vi bodde i Kabul då, men tvingades flytta runt för att undgå bli tagna. Men det är inget lätt beslut att lämna hela sitt liv bakom sig, säger Nafisa.

När tåget från Danmark rullade in över den svenska gränsen var Nafisa 30 år. Hon var välutbildad och inställd på ett nytt liv. Efter ett drygt halvår i Sverige fick paret ett första avslag på sin asylansökan. Beskedet slet på förhållandet och de båda flyttade isär. Förändringen kom även att påverka Nafisas möjligheter att återvända till Afghanistan.
– I Afghanistan går det inte att leva utanför det sociala nätverket. Enligt afghansk lag kan inte en kvinna lämna sin man. Det är ett mansdominerat land.

Mellan de år som hon väntade på det önskade uppehållstillståndet levde hon ett aktivt liv i Sverige, trots att Migrationsverkets avslag bland annat innebar att hon inte fick studera.
– Men jag fick bra kontakt med svenskar och jag jobbade under flera år som frivillig för Röda korset. På så sätt lärde jag mig språket och hur samhället fungerar.

2008 försämrades hennes situation. Nafisa hade under många år vägrat skriva under Migrationsverkets önskemål att hon skulle lämna Sverige frivilligt. Men nu stoppade Migrationsverket hennes ekonomiska ersättning, drog tillbaka identitetshandlingarna och sa att hon måste åka tillbaka till Afghanistan. Ärendet överlämnades till polisen

Nafisa är övertygad om att hon blivit dödad om hon återvänt till sitt forna hemland. Hon fick leva med oron.
– Jag kunde inte äta, jag kunde inte sova och jag tappade allt hopp. Kände mig värdelös. Var besviken på demokratin, mänskliga rättigheter. Västvärlden säger sig vilja hjälper kvinnor i Afghanistan, men när jag kommer hit så vill de kasta ut mig.

Men hon orkade likväl inte att leva som gömd, det var aldrig något alternativ. Hon var papperslös, men fortsatte att arbete med Röda korset och ha ett öppet socialt liv.
– Mina svenska kontakter sa att de skulle hjälpa mig att finna en advokat som kunde driva mitt fall. Och jag fick verkligen tag i en advokat som utan ersättning hjälpte mig att driva mitt fall till Europadomstolen.

Och där hamnade Nafisas ärende. Domstolen kom i juli 2010 fram till att Sverige brustit i sin hantering. Europadomstolen lade stor vikt på att Nafisa var en ensamstående kvinna utan någon möjlighet att skyddas av ett socialt nätverk om hon skulle skickas tillbaka till Afghanistan. Men Nafisa, som då var på semester på Gotland, vågade inte tro att beskedet skulle leda till att hon verkligen fick stanna.
– Jag vågade inte berätta om beslutet till någon annan. Var övertygad om att de skulle ta tillbaka det. Jag ville först se beslutet från Migrationsverket.

Först när papprena från Migrationsverket, och identitetshandlingarna från Skatteverket kom till henne vågade hon att tro på beslutet.
Idag jobbar Nafisa med ensamkommande flyktingungdomar. Hon tror att hennes bakgrund är en stor fördel i det arbetet.
Livet i Sverige ser hon positivt på. Hon ska snart köra upp för körkort och vid sidan av arbetet utbilda sig.
– Sverige är mitt andra hemland. Jag älskar Sverige precis som jag älskar Afghanistan.

Fotnot:
Nafisa heter egentligen något annat.
Anders Dalsbro

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA