Oroande rasism i Ukraina och Polen

(2012-05-30) Snart inleds fotbolls-EM i Polen och Ukraina. Tidskriften Expo rapporterade i förra numret om rasismen på polska läktare. I dagarna har hatet hamnat på dagordningen. Att rasismen tar sådan stor plats på läktarna ett resultat av att de som sätter normerna på läktarna många gånger är högerextremister.

I förra numret av Expo vände vi blicken mot fotbolls EM:s värdländer Polen och Ukraina. Vi berättade om hatet och rasismen på de polska läktarna. Sedan dess har vi kontinuerligt bevakat rasismen inom den europeiska fotbollen under vinjetten "Rasismen inom fotbollen".

Under de senaste dagarna har frågan hamnat på dagordningen. I måndags sände BBC:s undersökande program Panorama en dokumentär om rasismen på läktarna i Polen och Ukraina. Reportern tillbringade en månad bland polska och ukrainska fans. Under den tiden lyckades han dokumentera hur tusentals fans unisont heilar för att hylla sitt lag, antisemitiska sånger och hejaramsor och publikvärdar och poliser som står handfallna inför det ogenerade hatet.

Dokumentären har tagit skruv. Under de senaste dagarna har representanter för UEFA, spelare och tränare fått svara på frågor om hur de ser på situationen. Det har gått så långt att familjen till två av Englands svarta spelare har valt att inte följa med laget till Ukraina.

Dokumentären skrämmer. Samtidigt har den väckt starka reaktioner i Ukraina och Polen. Den anklagas för att ge en överdriven och onyanserad bild av situationen. Och visst. Rasismen är ett problem på och runt arenor i hela Europa. Svarta spelare tvingas höra apljud från publiken i flera av de stora västerländska ligorna. Det är inte bara i EM:s värdländer problemen finns.

Men detta är inte en fråga om huruvida det finns rasism eller inte i Polen och Ukraina. Det är inte heller en fråga om vilket land som är värst. Polen och Ukraina har problem. Det räcker.

Det kan likväl vara värt att påminna om att situationen skiljer från många andra länder. I Polen och Ukraina, och många andra östländer, är supporterkulturen präglad av högerextrema ideal. Fotbollen var under Sovjettiden en ventil för motstånd mot kommunismen och ett gav plats åt nationalistiska drömmar om frigörelse. När muren föll blev skinheadkulturen en av de starkaste subkulturerna, precis som i Sverige och stora delar av Europa. Skinnskallarna välkomnades in på läktarna och idag styrs många av de våldsamma firmorna och även flera av de rumsrena supporterföreningarna av personer som under början av 1990-talet var aktiva i våldsamma nazistgrupper.

Att rasismen tar sådan stor plats på läktarna är inte i första hand ett tecken på att ukrainare och polacker är mer rasistiska. Det är ett resultat av att de som sätter normerna på läktarna många gånger är högerextremister.

I BBC:s dokumentär ifrågasätter Englands tidigare lagkapten Sol Campbell att Ukraina och Polen ska få arrangera den prestigefyllda turneringen. Frågan känns motiverad. Men det finns också en poäng med att låta Polen och Ukraina vara värdar för mästerskapet.

Under de senaste åren har situationen i de båda länderna blivit bättre. Fler klubbar och inte minst polisen börjar se problemen. Dessutom vill både Polen och Ukraina bjuda in till en välkomnande fotbollsfest. UEFA har lagt ut stora pengar på att utbilda och stärka de grupper som arbetar med att vända trenden. Det är ett arbete som just startat, men som aldrig hade blivit av om det inte hade varit för det stundande EM-mästerskapet.
Daniel Poohl