Breivik beklagade sig över en skråma i fingret

Flera poliser som var med vid gripandet av Anders Behring Breivik på Utøya vittnade i rätten på fredagen. Terroristen beklagade sig till polisen över ett sår på sitt finger och bad om ett plåster.

– Jag svarade honom att det inte var något vi prioriterade och sa "se runt dig", förklarade polisens insatsledare Håvard Gåsbakk.

Även i polisförhör beklagade sig Breivik över såret.

– Inte långt in i förhöret började han klaga på att han blödde i ett finger och sa något om att hur mycket blod han tålde att förlora. Det var bara en skråma, men vi gav han ett plåster, efter det var det okej, berättade förhörsledaren.

Anders Behring Breivik ville i slutet av rättegångsförhandlingen förklara sig. Om skadan i fingret sa han att det var viktigt att han fick ett plåster eftersom han räknat ut att han förlorat en halvliter blod.

Det kom även under dagen fram att Breivik var motvillig till att låta sig fotograferas. Men när polisen skulle säkra hans kläder för att ta DNA av honom blev han plötsligt entusiastisk.

– Han blev väldigt ivrig på att få av sig kläderna. Vår rutin är att beordra om att ett plagg tas av åt gången. Situationen blev jobbig eftersom vi befarade att han hade sprängmedel på sig, berättade en polis.

När Breivik fått av sig kläderna började han posera framför kameran, vittnade polisen.

Det sista vittnet från Utøya hördes även under dagen. Adrian Pracon, 21, försökte gömma sig i vassen på öns södra sida. Han mötte Breiviks gevärsmynning, men Breivik sänkte geväret igen och försvann vidare. Tidigare har Breivik själv sagt att han skonade Pracon för att denne såg högerorienterad ut.

– Det kom som en chock för mig. Jag är ingenting av det han representerar. Att han såg något så hemskt i mig vill jag inte ens ta åt mig, sa Pracon i rätten.

Adrian Pracon 21 berättade att han på ön såg Breivik stå på en sten. Utöver vattnen ropade han högröd i ansiktet "Jag ska döda alla, allihop ducka".

Breivik bekräftade att han ropat detta, men hävdade att det inte var av ilska. Det var utstuderat, ett psykologiskt tilltag för att demoralisera de som simmade för att få de att drunkna, menade han.
Daniel Vergara