Förlorarna i SD:s budget

Igår lanserade Sverigedemokraterna sin höstbudget. Ramarna känner vi till sedan tidigare. Genom att begränsa asyl- och anhöriginvandringen med 90 procent tänker sig partiet kunna lösgöra 119 miljarder fram till 2014. Vi har skrivit om partiets cyniska nedmontering av den svenska migrationspolitiken tidigare.

I artikelserien "Vi betalar priset" berättade vi om dem som inte får plats i Sverigedemokraternas Sverige. De som ska stängas ute. Vi skulle kunna dra igång artikelserien igen. Faktum är att vi sedan publiceringen skulle kunna ha porträtterat en person per dag som inte platsar i Sverigedemokraternas Sverige. Inte minst skulle vi kunna ha återupprepat berättelsen, eftersom Sverigedemokraternas budget till så stora delar är en repris från tidigare år.

Men i det nya budgetförslaget finns en annan intressant notering att göra. Sverigedemokraternas budget säger förstås mycket om partiets politiska visioner. Men det säger lika mycket om partiets taktiska vägval. Hur man vill uppfattas.

Sverigedemokraterna säger sig ha en stor pott pengar som ska fördelas. Det intressanta är vad man nu väljer att fokusera på. Partiet har sedan tidigare en tydlig profil när det gäller brottsbekämpning. Jimmie Åkesson har deklarerat att partiet i nästa val ska vara lika känt för sin kriminalpolitik som för sin invandringspolitik. Men i och med höstbudgeten försöker partiet nu ta sig in i ett annat politiskt fält. Sverigedemokraterna lanserar sig som småföretagarnas bästa vänner. Eller snarare relanserar sig.

Partiet har genom historien alltid försökt blidka småföretagarnas krav på enklare regler och billigare sociala avgifter. En av de första kampanjerna efter att Jimmie Åkesson tillträdde som partiledare var den populistiska "Enkel matematik". Där gav partiet medvetet grovt förenklade svar på frågor som rörde partiets tre fokusområden vid den tiden. Kriminalitet, invandring – och företagsamhet. Receptet då var "Företagsamhet + enklare regler = Fler jobb".

Sedan dess har Sverigedemokraterna inte bara försökt ha en lite mer seriös inställning till arbetsmarknadspolitiken. Partiet har också glömt sin vurm för företagarna. Nu har de hittat tillbaka. Sverigedemokraterna har till slut insett att partiet, för att uppfattas som ett seriöst alternativ, måste kunna leverera politik i en av de mest brinnande politiska frågorna – arbetslösheten.

Sverigedemokraternas förslag om rätt till avdrag för sociala avgifter och ett sjuklöneavdrag för företag har än så länge, mig veterligen, inte kommenterats. Varken av politiska motståndare, experter eller representanter för småföretagarnas lobbyorganisationer.

I väntan på reaktionerna fortsätter Sverigedemokraterna trumma ut sitt favoritbudskap. Att partiet varken är höger eller vänster. Eller både och. Enligt Sverigedemokraternas talesperson i arbetsmarknadsfrågor, Erik Almqvist, är Sverigedemokraterna det enda parti som med trovärdighet kan lova alla något. Men bakom partiets guld-och-gröna-skogar-retorik döljer sig förstås en annan verklighet. Politik handlar om konflikter. Sverigedemokraternas budgetförslag är fyllt av plustecken. Men där finns också förlorare. De som drabbas av diskriminering ska inte ha någon ombudsman att vända sig till. Organisationer som arbetar mot rasism och homofobi ska inte kunna söka något stöd från staten. Stödet till arbete mot mäns våld mot kvinnor slopas. Stödet till folkbildningsförbunden stramas åt.

Det finns en konflikt även i Sverigedemokraternas budget. När Erik Almqvist säger att det bara finns vinnare så ljuger han. För i Sverigedemokraternas Sverige ska alla ha en bit av kakan. Inte bara på bekostnad av de invandrare som inte längre är välkomna. Utan även på bekostnad av kvinnor som misshandlas av sina män, av människor som utsätts för rasism och diskriminering och av människor som runt om i landet håller igång det civila samhället.

Kom ihåg det nästa gång Erik Almqvist säger att alla tjänar på Sverigedemokraternas politik.
Daniel Poohl

Organisationer och begrepp i artikeln