Bakgrund: Gyllene gryning

Publicerad 2013-10-03

Grekiska Gyllene gryning har gjort ett bestående om än tvivelaktigt avtryck på omvärlden. Expo berättar om partiets rötter. Artikeln har tidigare publicerats i Expo #3-2012.

Länge gjorde Gyllene gryning inget avtryck i den politiska miljön i Grekland. Det lilla högerextrema partiet har rötter som kan spåras till den grekiska militärjuntan som styrde landet mellan 1967 och 1974. Partiet bildades officiellt 1993 men redan då hade namnet Gyllene gryning funnits i 13 år. Ändå dröjde det till 2010 innan partiet fick sitt första genomslag. Då valdes partiledaren, Nikolaos Michaloliakos, eller Nikos som han också kallas, in i fullmäktige i Aten.

Med det sagt är det idag numera få politiskt intresserade personer runt om i Europa som inte känner till Gyllene gryning. I den ekonomiska krisens fotspår tog sig partiet rakt in i politikens kärna, det grekiska parlamentet. Nästan sju procent av rösterna lades på organisationen i de två valen som hölls under våren och sommaren i år. Först fick de 21 riksdagsmandat, för att sedan backa marginellt till 18 mandat efter andra valomgången. Resultaten var inget annat än en succé för partiet som under det förra valet endast skrapat ihop 0,27 procent av de röstandes sympatier. Trots att väljarundersökningar innan årets val visat på en ökning var det ingen som trodde att partiet skulle få så stort väljarstöd.

Redan efter det första valet var entrén till parlamentet ett faktum, vilket inte direkt bidrog till att lugna den redan oroliga politiska situationen i landet. Analytiker menar att den ökade sociala oron som vuxit fram i eurokrisens fotspår beredde vägen för partiet. Samtidigt har främlingsfientliga tendenser ökat, något som partiet varit angeläget om att spä på. Människorättsorganisationer som granskat utvecklingen säger att våldet mot invandrare skärpts den senaste tiden. Flera av förövarna misstänks ha kopplingar till högerextrema organisationer, och oroande tecken pekar på att polisen inte gör sitt bästa för att utreda brotten. I vissa fall ska polismyndigheten dessutom ha hjälpt förövarna och fortsatt trakasserierna i samband med att brottsoffren anmält händelserna. "Extremt alarmerande", var slutsatsen som drogs i en rapport från en av människorättsorganisationerna.

På denna våg tog sig Gyllene gryning till parlamentet. I maj i år, efter den första valomgången, kallade partiet till presskonferens för att delge omvärlden sina synpunkter på tillvaron. Pressen samlades i en liten lokal utan fönster i hopp om att få reda på vad partiet och dess ledare ville åstadkomma med sin politik. Men några frågor fick de inte ställa. Däremot fick de ställa sig upp när ledaren för det fram tills nyligen marginella partiet kom in i rummet. De som vägrade skickades bokstavligt talat ut ur lokalen av muskulösa partimedlemmar som agerade vakter.

När Michaloliakos väl satt sig ner framför journalisternas mikrofoner var det ord och inga visor.

"För dem som svikit landet, tiden är nu här för er att vara rädda", dundrade Michaloliakos. "Dagen för den nationella revolutionen är här, mot dem som säljer ut oss och plundrar det grekiska folket."

Tonen var betydligt aggressivare än vad den brukar vara på politiska pressträffar. En ton som Gyllene gryning till synes gjort till sin uppgift att förvalta. En journalist som senare skrev ett referat från presskonferensen i tyska tidningen Der Spiegel fick svar från partiet via deras hemsida: en 2 500 ord lång artikel bestående av personangrepp och hot. Partiet passade också på att nämna att journalisten i fråga hade en 13-årig dotter.

Men det var inte bara valframgångar och skriftliga hot som gjorde att partiet nådde ut i medierna. Den 7 juni spreds den nyvalde parlamentsledamoten Ilias Kasidiaris namn över jorden när han i samband med ett direktsänt debattprogram i tv slog en kvinnlig motdebattör i ansiktet – flera gånger. Rena Dorou från vänsterpartiet Syriza överfölls av Kasidiaris efter att tonen i debattprogrammet trappats upp till något som mer och mer liknade direkta personangrepp. Till slut kunde inte Kasidiaris, som för övrigt är en före detta elitsoldat, hålla tillbaka känslorna och istället för att debattera tog han till våld. Händelsen möttes av ett brett fördömande och resulterade i en numera välsedd Youtubefilm och ett myndighetsbeslut på att Kasidiaris skulle gripas. Detta till trots, avsade sig Gyllene gryning allt ansvar för händelsen.

"Gyllene gryning fortsätter sin kamp mot alla", förklarade partiet i ett pressmeddelande efter attacken. Skrivelsen fortsatte: "för en stark nationalistisk rörelse och naturligtvis mot Marx föräldralösa barn som styr tv-sändningarna och spelar ett smutsigt propagandaspel."

Det dröjde inte länge innan partiet var på tapeten igen. När de Olympiska spelen var på väg att invigas i London passade trestegshopparen Voula Papachristou på att göra sig rolig över Greklands afrikanska invandrare. "Med så många afrikaner i Grekland får de västra nilmyggorna äta hemlagat i alla fall", skrev hon på Twitter och syftande på nilviruset som myggor vid den tiden spred sig i Aten. Papachristou hade också retweetat flera av Ilias Kasidiaris inlägg, ett tydligt tecken på att hon ville hjälpa till med spridningen av Gyllene Grynings åsikter.

Papachristou slängdes ut från den grekiska OS-truppen. Ett beslut hon först kallade överdrivet. Senare bad hon själv om ursäkt och kallade sitt eget inlägg för "smaklöst". Men skadan var redan skedd, för hennes del, och någon olympisk tävling blev det inte.

För att förstå Gyllene gryning måste man titta på partiets historia. Precis som med liknande organisationer i Europa, så har partiet i många år stått utanför det etablerade politiska arbetet. Organisationen har en mångårig historia bakom sig och liksom andra nazistiska organisationer kretsar Gyllene Grynings verksamhet kring dess karismatiske ledare. I det här fallet alltså Nikolaos Michaloliakos. Hans historia är i mångt och mycket partiets historia. Den bullrige och korpulente mannen som figurerade i olika mediesändningar under månaderna kring Greklands kritiska val är en före detta militär, en bakgrund han delar med många av sina nutida partikamrater.

Partiet har själva publicerat en kort och förskönande biografi över sin ledare, som utelämnar flera viktiga detaljer, bland annat de brott som Michaloliakos dömdes för i sin ungdom.

Nikolaos Michaloliakos föddes i Aten 1957. Hans intresse för den grekiska nationella rörelsen ska ha väckts tidigt och redan som 16-åring gav han sig in i den högerextrema politiksfären. Då var det den av historikern Costas Plevris grundade 4 augustirörelsen som lockade. Rörelsens namn syftar tillbaka på den omstridde grekiske nationalisten och tillika fascisten Ioannis Metaxas, som med stöd av kungahuset tog makten i Grekland den 4 augusti 1936. Metaxas ska bland annat ha inspirerats av Mussolinis italienska fascism och hans högsta politiska mål var att grunda det tredje helleniska riket. Tredje riket-tankarna till trots stödde Metaxas fram till sin död 1941 ändå britternas kamp under andra världskriget. Bland annat ska han ha sagt "kom och ta mig" till Mussolini i samband med att den senare hotade med att invadera Grekland.

Grundaren av den moderna 4 augustirörelsen, Costas Plevris, är även han en kontroversiell figur i Grekland. Plevris, som ledde organisationen där Michaloliakos gjorde sin politiska premiär, är historiker till yrket, om än en något tvivelaktig sådan. 2007 dömdes han till 14 månaders fängelse för att ha skrivit en bok, i vilken han förnekade Förintelsen. Han dömdes ensam, men åtalades tillsammans med tre andra personer som åklagaren menade hjälpt till att sprida boken. Bland dem var Dimitris Zafeiropoulos, idag en högt uppsatt partimedlem i Gyllene gryning och drivande eldsjäl bakom tidningen Eleftheros Kosmos. Zafeiropoulos hade i sin tidning återpublicerat utdrag ur Plevris bok, han friades dock av rätten.

Händelsen säger något om vilka människor som Michaloliakos sökte närhet till under sina ungdomsår.

Ingenting tyder på att Michaloliakos någonsin lämnade politiken efter att han gav sig in i den. Men han har samtidigt studerat matematik på universitet i Aten och enligt partiets hemsida ska han också ha tjänstgjort i ett specialförband vid den grekiska armén. Biografin nämner också att han greps första gången 1974, i samband med en protest utanför den brittiska ambassaden i Aten. Det året var det britternas inställning till den turkiska invasionen av Cypern som irriterade den unge Michaloliakos.

Storbritannien stödde Turkiets invasion av Cypern, en invasion som orsakade en politisk kris i Grekland och i förlängningen bidrog till den dåvarande militärjuntans fall. Men det var inte den enda gången Michaloliakos hamnade i klammeri med rättvisan.

Om de andra gångerna Michaloliakos gripits, och faktiskt också dömts för brott, säger den korta partibiografin inget. Enligt flera grekiskspråkiga tidningar har Michaloliakos dömts bland annat för att ha misshandlat en journalist i samband med begravningen av polisen och juntamedlemmen Evangelos Mallios, som mördats av terror0rganisationen 17 november.

1979 dömdes Michaloliakos till ett års fängelse för vapenbrott. Vid det tillfället ska polisen ha ertappat honom med sprängmedel. Fängelsestraffet blev en språngbräda för den vidare politiska karriären.

Tiden inför fängelsemurarna satte inte stopp för Michaloliakos politiska verksamhet. Tvärtom. Han inledde nya vänskapsförbindelser, bland annat med de fängslade ledarna för den grekiska militärjuntan, som störtats 1974. Bland dem fanns den tidigare juntaledaren generalen Georgios Papadopoulos som med hjälp av en militärkupp tog makten, strax innan de allmänna valen 1967.

Något måste ha klickat mellan den då 60 år gamle exdiktatorn och den endast 22 år gamle Michaloliakos. När Papadopoulos med hjälp av dokument som smugglades ut från anstalten grundade ideologin för Nationella politiska unionen, EPEN, engagerade sig Michaloliakos i rörelsen som ledare för partiets ungdomsförbund. Papadopoulos själv kunde inte närvara vid partiets konstituerande, eftersom han satt fängslad på livstid, men det hindrade inte omkring 5 000 anhängare från att dyka upp för att lyssna när hans utsmugglade tal lästes upp.

Redan när Michaloliakos engagerade sig i EPEN hade han sedan i alla fall fyra år tillbaka använt sig av namnet Chrysi Avgi – Gyllene gryning. På den tiden var det titeln på en tidning han gav ut. Omslaget till det första numret finns tillgängligt på nätet för den som söker. Ett gulnande pappersark prytt bland annat med ett hakkors.

Bara några månader efter EPEN:s konstituerande möte ställde partiet upp i både det inhemska grekiska valet och EU-valet. Året var 1984. Valet till det grekiska parlamentet gav ett magert resultat, men till EU-parlamentet blev det bingo. Partiet fick skicka en delegat, Chrysanthos Dimitriadis.

Under sin tid i parlamentet var Chrysanthos andreman i gruppen Europeiska högern. Ordförande i samma grupp var franska Front Nationals Jean Marie Le Pen. Totalt hade gruppen 16 ledamöter och dess inflytande var marginellt. Chrysanthos engagerade sig bland annat i diskussionen kring bullret från motorcyklar och hur människor skulle skyddas från detta. I EU-valet 1989 åkte Chrysanthos ut ur parlamentet.
EPEN som parti fortsatte att ställa upp i val till mitten av 1990-talet, dock utan Michaloliakos inblandning.

Michaloliakos lämnade EPEN efter bara ett år. Istället tog han namnet från sin tidning och grundade Den populära nationalistiska rörelsen – Gyllene gryning. Men det dröjde dock till 1993 innan partiet registrerades officiellt. Först 17 år senare, 2010, fick partiet sitt första officiella mandat då Michaloliakos valdes, som sagts, in i Atens kommunfullmäktige. 2002 ställde dock två av partiets aktivister upp i val tillsammans med det högerextrema partiet LAOS, som då fick 14 procent av rösterna.

Våldet har gett Gyllene gryning ryktbarhet utanför den politiska sfären. Organisationen blev känd i Grekland redan 1991, då medlemmar vid flera tillfällen gick till angrepp mot albanska invandrare.

En julidag, fyra år senare, deltog ett än idag okänt antal grekiska legosoldater vid den serbiska "återockupationen" av den bosniska staden Srebrenica då omkring 8 000 bosnienmuslimska män och pojkar mördades.

Vid tiden för massakern lyssnade den bosniska armén, stationerad i Tuzla, på radiokommunikationen mellan de serbiska styrkornas enheter. I ett meddelande uppmanades de grekiska voluntärerna att hissa sin flagga i staden och fånga detta på film, som "marknadsföring". Erbjudandet att hissa en flagga ska ha kommit direkt från den idag fängslade misstänkte krigsförbrytaren Ratko Mladic. Om flagghissandet filmades eller inte förtäljer inte historien.

Totalt ska tio grekiska frivilliga ha stridit tillsammans med den bosnienserbiska armén dagen då de intog Srebrenica. En intressant detalj i sammanhanget är att de, till skillnad från andra legosoldater, inte försökt dölja sitt samarbete med den bosnienserbiska armén.
I en intervju i dagstidningen Eleutheri Ora, publicerad i september 1995, förklarade frivilligofficeren Spyros Tzanopoulos att "Europa tillhör de vita och de kristna". En annan frivillig, Michalis Mavrogiannakis, förklarade sin politiska tillhörighet i en intervju med tv-kanalen Sky:

"Jag, som många andra av de grekiska frivilliga, tillhör ett specifikt politiskt område, vi tillhör Gyllene gryning, och det var anledningen till att vi for till Serbien."

Nio dagar innan den bosnien-serbiska armén gick in i Srebrenica, den 2 juli 1995, publicerade partitidningen ett reportage där man berättade om de grekiska frivilligas krigsuppdrag i Bosnien. Man publicerade bilder på de frivilliga och en av soldaterna berättade att majoriteten av dem var "medvetna nationalister" och att de var nöjda med stödet från Gyllene gryning.

Partiet har under sin historia haft kontakt med flera utländska nazistiska och högerextrema organisationer. På olika högerextrema nätforum framgår det bland annat att tyska Nationaldemokratische Partei Deutschlands, NPD, varit på besök flera gånger och träffat aktivister från Gyllene gryning. Det ska även ha förekommit kontakter med franska Front National och den amerikanska nazistorganisationen National Alliance.

Men kopplingarna till den nazistiska ideologin stannar inte där. När Artemios Mathaiopoulos svors in för Gyllene gryning i det nationella parlamentet i slutet av juli i år, för att ersätta en avhoppad ledamot, protesterade judiska samfund i Grekland högljutt. Förutom att vara politiker hade Mathaiopoulos nämligen spelat i bandet Pogrom. Med låttitlar som Auschwitz och textrader som "åt helvete med Anne Frank", "åt helvete med Abrahams stam" och "jag pissar på klagomuren" kan åsiktsriktningen knappast bli tydligare.

Michaloliakos själv ifrågasatte Förintelsen i ett tv-program som sändes i början av maj i Grekland. "Vilket Auschwitz? Var du där?", svarade han bland annat när reportern ställde frågor om Förintelsen.

Trots dessa kontakter, hakkorsprydda tidningar och förintelseförnekelse så hävdar Michaloliakos och hans anhängare bestämt att de inte är nazister. På en direkt fråga från en journalist om varför Michaloliakos gjorde en Hitlerhälsning i fullmäktigesalen i Aten svarade han att hans kritiker är clowner, och att han inte alls gjort en Hitlerhälsning: "Det var hälsningen från Ioannis Metaxas nationella ungdomsorganisation".

Artikeln har tidigare publicerats i Expo #3-2012 under rubriken Valskrällen
Johannes Jakobsson

Hade 500 kg dynamit hemma – här tågar han med nazister

Dynamithärvan i Falkenberg. Expo kan avslöja att den 41-åring som i vintras dömdes för innehav att halvt ton dynamit deltog i nazistiska Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Borlänge på första maj.

Hatet i rampljuset

UR TIDSKRIFTEN EXPO. Donald Trump har förändrat spelplanen för USA:s radikala nationalistgrupper. Deras idéer har flyttat från obskyra forum till mainstreamdebatten. Och kanske snart även till vita huset. Läs ett utdrag Martin Gelins text ur senaste numret av Expo som finns i butik i dag.

Rasideologen i övre Kågedalen?

UR TIDSKRIFTEN EXPO. Kultförfattaren Nikanor Teratologen har hyllats av recensenterna men förföljts av envisa nazi-rykten. Nu kan Expo visa på en koppling mellan författaren och en av Flashbacks mest inflytelserika antisemiter.