Högtid för extremhögern

Publicerad 2014-11-30

Extremhögerns 30 november-firanden sker i skymundan, men dess värden har flyttat in i politikens finrum.

För två år sedan vandrade jag och Gustav Kasselstrand hemåt genom Stockholmsnatten efter en utekväll. Våra sällskap hade råkat vara på samma ställe, hamnat i diskussion och debatt. Till slut gav vi upp och begav oss hemåt. Vi gick tillsammans mot tunnelbanan, förbi Kungsträdgården i centrala Stockholm, där det står en staty av Karl XII.

Gustav Kasselstrand stannade till, andades in den råa nattluften och frågade ödesmättat.
– Vad känner du när du står här?

Jag minns idag inte vad jag svarade. Jag försökte säkert vara spydig på något sätt. Däremot minns jag hans fråga, och hur han ställde den. Han rätade på ryggen, höjde hakan. Pompöst och teatraliskt. Som en karikatyr av sig själv. Med en blick som var redo att urskilja patrioten från landsförrädaren.

Det var på allvar. Trots den skrattretande högtidligheten så var det för Gustav Kasselstrand på allvar. Karl XII skämtar man inte bort.

Idag är det den 30 november, Karl XII:s dödsdag. En av högtiderna i extremhögerns almanacka. Det är en symbolisk dag med lång historia som knyter samman banden mellan gårdagens och dagens högerextremister.

Det första Karl XII-firandet arrangerades 1853 av nationalromantiskt sinnade studenter vid Lunds universitet. Karl XII, vars historia och arv alltid varit omstritt, hade vid den tiden fogats in som hjältekonung i den svenska nationalistiska mytologin. För studenterna var han därför en naturlig symbol att hålla vid liv. Med tiden blev firandet allt mer politiskt laddat. 1889 splittrades studentkåren när radikala studenter hellre ville fira jubileet av franska revolutionen. Firandet kom efter det att få en tydligare konservativ prägel.

Traditionen sträckte sig fram till första världskriget. När det skulle väckas till liv 1921 gick det inte får majoritet för det i studentkåren. Nationalismens arvtagare mötte motstånd. Istället bildades en fristående organisation som mellan 1921 och 1950 höll årliga fackeltåg till hjältekonungens ära.

Enligt historikern Sverker Oredsson var 30 november-föreningen ett gemensamt företag för Lunds nationella och nationalsocialistiska studentklubbar och föreningar. Här samlades Hitler- och Musssolinianhängare, demokratimotståndare och kompromisslösa konservativa krafter.

Ute i landet hölls även Karl XII-firanden inom krigsmakten och fram till mitten av 1930-talet på Skansen. Och förstås också hos de nazistiska grupperna, som likt studenterna i Lund såg Karl XII och hans karoliner som en symbol för hjältemod.


Efter andra världskrigets slut dog traditionen i Lund ut, för att väckas till liv igen 1965 av Lars Hultén, som gått med i ett av de sista tågen på 1950-talet som barn. Sedan dess har 30 november varit en återkommande högtidsdag inom efterkrigstidens olika högerextrema grupperingar.

Under 1980-talet tillkom skinnskallarna i 30-novemberfirandets ceremonier och allt mer turbulenta demonstrationer. De var en ny generation aktivister som snabbt sög åt sig den nationalromantiska mytologin. I den så kallade vikingarocken, med Ultima Thule som spjutspets, besjöngs Karl XII och hans karoliner som hjältar vars arv vi ska vårda.

Kanske var det inte därför en slump att Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och deras vänner vid Lunds universitet i början av 2000-talet valde att själva hylla Karl XII. De höll sig undan den politiskt belastade ceremonin som upprätthållits av Lars Hulténs tappra skara. Istället arrangerade de diskreta glöggkvällar i novembermörkret till minne Karl XII. 2003 vågade de sig trots allt ut, på typiskt SD-manér. Istället för att marschera den 30 november samlades de i ett fackeltåg dagen innan. En verklighetsanpassad kompromiss. Men ändå samma gamla 30 november. Symptomatisk för Åkesson-kretsens politiska projekt.


Idag är det lätt att tänka att 30 november spelat ut sin roll. Inga stora demonstrationer, inga kravaller. Firandena är sparsmakade och diskreta. Och nationalromantikens estetik och traditioner tycks dessutom vara politiskt oanvändbara. Det är nu för tiden betydligt färre kungamyter och vikingareferenser i den högerextrema retoriken.

Men det intressanta ligger inte i antal gripna eller kastade gatstenar. Det ligger i idéerna.
30 november-traditionen flätar samman det högerextrema politiska projektet. Att dagens SD-ledning en gång tiden stått med sammanbitna miner i facklornas fladdrande sken för att minnas Karl XII säger något om dem. Om Sverigedemokraterna.


I helgen valdes Gustav Kasselstrand till ordförande för Sverigedemokraternas ungdomsförbund efter en bitter maktstrid. Konflikten handlar som alltid om många saker. Om ungdomsförbundets självständighet och om moderpartiets ideologiska riktning. Men hur stora är skillnaderna egentligen mellan vad Kasselstrand och partiledningen vill uppnå?

En dag som denna kan det vara värt att minnas att såväl Gustav Kasselstrand som Mattias Karlsson vördnar inför Karl XII. De knyter an till samma historiska band och värnar samma politiska arv. På det sättet är 30 november-firandets värden inte längre en notering i marginalen. De är en del av politikens vardag. Oavsett vem som styr Sverigedemokraterna och dess ungdomsförbund.
Daniel Poohl

"Lasermannen" inför rätta för ouppklarat mord

John Ausonius, även känd som "Lasermannen", står inför rätta i Tyskland för ett mord 1992. Ausonius nekar till brottet.

Brandbomber vid judiskt kapell i Malmö

Brandbomber har hittats vid ett judiskt kapell i Malmö. Polisen rubricerar händelsen som försök till mordbrand. Det rapporterar Sveriges radio.

Här är de anhållna för attacken i Göteborg

De tre personer som sitter anhållna för brandattacken mot synagogan i Göteborg i lördags är 18, 20 och 21 år gamla. Minst en av dem har på sociala medier uttryckt stöd för en demonstration mot att USA erkänt Jerusalem som huvudstad i Israel.

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA