isis propaganda

Vi behöver förstå IS för att stoppa dem

Publicerad 2015-11-22

SÖNDAGSKRÖNIKA. Islamofobi, vilda gissningar och ideologiska skygglappar riskerar att försvåra kampen mot IS och deras idéer. Vi behöver förstå att komplexa problem inte har några enkla svar.

Islamiska statens terror har på allvar nått Europa. Och nu hopar sig frågorna. Hur ska våldet och rekryteringen stoppas? Hur ska vi ens kunna begripa det?

Expo har sedan mitten av 1990-talet bevakat och motarbetat rasistiska idéer och organisationer, med fokus på extremhögern. Under alla de åren har vi samlat erfarenhet och kunskap om den organiserade rasismen och dess idéer. Men den kanske viktigaste insikten av alla är att det inte finns en enkel förklaring till hur och varför en politisk rörelse vinner mark eller beter sig som den gör.

Islamiska staten är inte samma sak som extremhögern, men det finns uppenbara likheter i deras ambition att skapa ett monolitiskt samhälle där en snävt definierad grupps intressen står framför allt. Det är idéer som klumpar ihop människor till antingen fiende eller vän baserat på en essensialistisk människosyn.

Om vi ska kunna motverka denna politiska rörelse och miljö behöver vi ha samma ödmjuka inställning som krävs för att mota extremhögern. Det finns inte ett svar.

För dem som lockas av Islamiska staten spelar den internationella politiken roll. Assads krigföring och konflikten mellan Israel och Palestina är delar av en övergripande berättelse om ett civilsationernas krig där väst och avfällingar är de stora fienderna.

Det är ett uppenbart faktum att USA:s invasion av Irak lade grunden för Islamiska statens framväxt. Och den möjliggjordes av sekteristiska motsättningar under och efter ockupationen. I förlängningen blir det omöjligt att förstå vad som sker om vi inte vecklar ut historien och tar in kolonialismens blodiga historia.

De som åker från Europa till Syrien och Irak vet vi inte mycket om. Det finns vittnesmål om unga män på glid som snabbt radikaliserats och funnit mening med sitt liv genom att uppgå i kampen för kalifatet. Men där finns naturligtvis också de som växt upp med jihadismens ideal vid matbordet. Där finns sannolikt sökarna, de äventyrslystna, de lättmanipulerade och de ideologiskt övertygade, från olika samhällsklasser.

Religionen spelar roll, men att vara salafist – den sunnisislamska inriktning som Islamiska staten och besläktade organisationer bekänner sig till – innebär inte att man per definition blir terrorist eller stödjer Islamiska statens våld och terror.

Svaret finns inte i islam som sådant, av den enkla anledningen att det inte finns ett islam, eller ens en islamism. Däremot spelar aktörer inom det muslimska civilsamhället i Sverige en stor roll i arbetet mot Islamiska statens försök att vinna gehör för sina idéer.

Det är inte bara heller en säkerhetsfråga. Mycket av den rapportering som just nu dominerar nyhetsflödet har just det perspektivet. Vad gör polisen? Var planerar de att slå till? Kanske är det en naturlig konsekvens av att många av de experter som uttalar sig har en specialkunskap om det. Det är egentligen inget problem i sig. Men det gör inte mycket för den bredare förståelsen av vad som händer.

För där finns också en ideologi. Islamiska statens våld och idéer är, utifrån deras världsbild och strategi, rationell. Och de som söker sig till Islamiska staten tar klivet in i en miljö med lång historia och tydliga mål som väger sina ord och gör sina drag som vilken politisk rörelse som helst, men med fruktansvärda konsekvenser. Därför kan inte IS och dess sympatisörer analyseras utan att ta läsa dem utifrån den religiöst ideologiska bevekelsegrund som ligger i botten. Det är också så deras terror kan förstås, som det politiska verktyg det är. De vill provocera fram en repressiv överreaktion som ger dem möjlighet att kunna rekrytera nya anhängare.

Bakom de politiska åtgärderna för att förebygga rekryteringen till Islamiska staten idévärld finns en grundläggande konflikt. Det är samma konflikt som präglat bemötandet av nazismen. Antingen förklaras rörelsens attraktionskraft med sociala skäl eller så står ideologin i centrum. Lösningen är att klara av att se att sociala skäl och ideologi samspelar, de kan inte kopplas fria från varandra. Det är inte antingen eller, det är både och.

Vi ska inte underskatta Islamiska staten och de idéer organisationen vilar på. De är ett hot mot det öppna samhället och mot alla som de ser som sina fiender. Vi får inte heller relativisera rekryteringen. Men vi behöver förstå. Det kan i värsta fall vara en skör balansgång. Men samtidigt är den nödvändig. Om exempelvis inte en lärare kan förhålla sig till den verklighet som en elev med sympatier för Islamiska staten lever i, hur ska den då kunna vinna personens förtroende? Fattigdom och marginalisering är en del av vardagen i många av de områden där antalet IS-resenärer är stort, men det får aldrig blir en ursäkt för att vända sig till en rörelse som mördar och lemlästar.

Samma princip gäller elever med högerextrema sympatier. När samhällets alla aktörer tränger in dem i ett hörn av skam så kommer de bara stärkas i sin övertygelse. Samtidigt får det demokratiska samhället aldrig svika sina ideal.

Den senaste veckans debatt om Islamiska staten och hur samhället ska möta dess hot som har knappast hjälpt till att öka förståelsen.

I Dagens Nyheter avfärdar terrorexperten Magnus Norell påståendet att det handlar om unga män som känner sig utanför samhället och söker ett sammanhang. Det är i stor utsträckning nys, säger han. Frågan är hur han vet det? Har han frågat dem? Poängen är att vi egentligen vet ganska lite om dem som åkt och att motiven och livssituationen kan skilja sig åt mellan de individer som ger sig av. Exempelvis handlar det inte bara om män, även kvinnor ger sig av och deras motivbild kan se annorlunda ut än männens.

I förra veckans Godmorgon Världen i Sveriges Radio menade Carl Rudbeck att svaret på Islamiska Staten finns i Islam och Koranen. Och att det funnits en konflikt mellan islam och kristendom i 1400 år. Det är en utgångspunkt som är fullständigt blind inför den verklighet vi lever i. Många av IS offer är just muslimer, människor som betraktas som avfällingar och därför förtjänar att dö. Om vi inte ser dem, så missar vi en av de grundläggande pelarna i IS terrorpolitik samtidigt som vi legitimerar Islamiska statens och den islamofobiska miljöns världsbild.

Samtidigt går det inte att låsa sig vid strukturella förklaringar som gör västvärldens imperalism till den enda boven i dramat.

Vi har under den senaste veckans levt i vad som närmast kan beskrivas som ett krigstillstånd. Samtidigt måste vi hålla huvudet kallt. En grundläggande sak är att få ett stopp på kriget som under allt för lång tid har legat för långt ner på internationella politiska dagordningen. Men om Islamika staten ska bekämpas krävs mer än bomber.
Det krävs förebyggande insatser som inte begränsas av vare sig ideologiska skygglappar, islamofobiska tankefigurer eller vilda gissningar. Utan som utgår från insikten om att komplexa problem aldrig löses med enkla svar.
Daniel Poohl

"Lasermannen" inför rätta för ouppklarat mord

John Ausonius, även känd som "Lasermannen", står inför rätta i Tyskland för ett mord 1992. Ausonius nekar till brottet.

Brandbomber vid judiskt kapell i Malmö

Brandbomber har hittats vid ett judiskt kapell i Malmö. Polisen rubricerar händelsen som försök till mordbrand. Det rapporterar Sveriges radio.

Här är de anhållna för attacken i Göteborg

De tre personer som sitter anhållna för brandattacken mot synagogan i Göteborg i lördags är 18, 20 och 21 år gamla. Minst en av dem har på sociala medier uttryckt stöd för en demonstration mot att USA erkänt Jerusalem som huvudstad i Israel.

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA