hitler

Kampen om Mein Kampf

Publicerad 2016-01-08

Obs! Detta är en återpublicering av Louise Djurbergs text ur Expo 4-2014. PRENUMERERA HÄR....

Efter 70 år kommer Hitlers "Mein Kampf" nu åter ut i Tyskland. Vad gör man med bästsäljande hatpropaganda? Louise Djurberg beskriver alla turerna kring den omdiskuterade utgivningen.

Nästa år (2015, reds anm) är det 70 år sedan Adolf Hitler dog i bunkern i Berlin. Hitler tycks ständigt vara aktuell, centralgestalt som han är i det trauma Europa fortfarande bearbetar. 2015 aktualiseras han i än högre grad, eller kanske snarare hans idéer och visioner. För då släpps upphovsrätten till Mein Kampf. Rättigheterna till den innehas i dag (år 2014, reds anm) av staten Bayern.

>>> I dag den 8 januari återpublicerades Mein Kampf i Tyskland. Läs mer här >>>

Bayern har orubbligt vägrat publicering sedan den tilldelades rättigheterna. Men sök i vilken internetbokhandel som helst och du hittar flertalet utgåvor i olika översättningar. Mein Kampf som e-bok har dessutom blivit en försäljningssuccé i vissa delar av världen. Hur kan det komma sig när Bayern inte tillåter publicering? Vad kan effekterna tänkas bli när rättigheterna släpps fria? Och hur hamnade Mein Kampf i Högsta domstolen i Sverige?

Hitler dikterade den första delen av Mein Kampf under fängelsevistelsen efter Ölhallskuppen. Den publicerades 1925 på Eherförlaget, nazistpartiets "husförlag". Något år senare publicerades den andra delen, vilken sedan slogs ihop med den första. Boken sålde inte i stora upplagor till en början, ungefär 9000 exemplar vid den första utgivningen. Men det vände när Hitlers popularitet växte och han så småningom kom till makten. Den tyska regeringen köpte och distribuerade miljontals exemplar. Den gavs till exempel bort till alla nygifta par och varje soldat.

Det fanns även ett internationellt intresse. Rättigheterna såldes till både brittiska och amerikanska förlag långt före 1945 (vilket delvis förklarar de många engelskspråkiga utgåvorna idag). I Sverige kom den ut i översättning både på 1930- och 40-talet. Åtminstone fram till krigsutbrottet tjänade Hitler royaltyn på försäljning och nyttjande utomlands. Mein Kampf kom att bli en betydande källa till inkomst för honom. Vid hans död hade den sålts i 10 miljoner exemplar och översatts till 16 språk.

När Tyskland föll införde de allierade åtgärder för att avnazifiera det tyska samhället, bland annat ny lagstiftning. Lagen om befrielse från nationalsocialism och militarism från 1946 är en sådan lag. Den stadgade att personer, som aktivt hade bistått den nationalsocialistiska regimen eller hade överträtt principer om mänsklighet eller utnyttjat förhållandena för egen vinning, skulle gottgöra sin skuld. De skyldiga delades in i fem grupper, varav en var de "huvudskyldiga". Deras egendom, förutom det för överlevnaden nödvändiga, skulle konfiskeras som del i kompensationen. Så skedde utan hänsyn till arv- eller testamentsrätten. Det vill säga, varken efterlevande eller testamentstagare till en huvudskyldig kunde hävda sin rätt till egendomen.

Hitlers egendom konfiskerades 1948 med stöd av lagen. Enligt en förordning, hörande till lagen, fick den delstatliga konfiskationsmyndigheten förfoganderätten över tillgångarna. 1965 överläts äganderätten till fristaten Bayern. I egendomen fanns upphovsrätten till Mein Kampf. På motsvarande sätt överfördes även förlagsrätten från Eherförlaget till Bayern.

Sedan dess har Bayern vägrat all publicering. Skälet: spridning av den nationalsocialistiska ideologin bör undvikas. Vissa debattörer påpekar att Mein Kampf innehåller formuleringar som strider mot nu gällande lag i Tyskland (det har dock inte prövats i domstol). Men, framför allt skulle det vara en kränkning mot nazismens offer att åter publicera den. Det finns ett starkt symbolvärde i att så inte sker, just i Tyskland. Med tanke på historien har landet ett särskilt ansvar.

Det är inte brottsligt att äga Mein Kampf eller att sälja den i ett antikvariat i Tyskland, så länge det rör sig om en tidig utgåva. Men en tysk kan inte gå till bokhandeln och köpa boken på tyska. När det avslöjades att en översättning låg på bästsäljarlistan på Amazons tyska webbsida uppmanade företrädare för den tyska regeringen företaget att upphöra med försäljningen. Även Simon Wiesenthalcentret granskade saken. Det ledde till att Amazon och bokhandelskedjan Barnes & Noble blockerade försäljningen till köpare med tyska webbadresser. Detta väckte kritik. Det finns otaliga utgåvor i omlopp. Varför ska en tysk hindras från att ta del av en bok, som resten av världen har tillgång till?

Motiven för utgivning skiftar. Det rör allt från respekt för yttrandefriheten till rent kommersiella beslut (den "säljer", helt enkelt). 1992 gav Karl-Erik Hägglund ut Mein Kampf på Hägglunds förlag, ett förlag som genom åren gav ut en rad kontroversiella författare och titlar. Utgåvan byggde på en svensk översättning från 1930-talet. Eftersom Mein Kampf utgjorde Hitlers politiska program är den grunden för en oberoende förståelse av Hitler och nazismen och som sådan borde den finnas tillgänglig, resonerade Hägglund.

Hägglund åtalades för brott mot upphovsrättslagen. Böckerna togs i beslag. Bayern biträdde åtalet och yrkade att de exemplar som hade getts ut, påträffats eller förfogades av Hägglund skulle förstöras Han skulle dessutom vid vite förbjudas till fortsatt utgivning. Hägglund motsatte sig ansvar. Han anförde att Bayern inte ägde upphovsrätten till Mein Kampf, eftersom förvärvet inte var giltigt i Sverige. Men om Bayern ändå skulle anses ha upphovsrätten stred det mot tryckfriheten att göra den gällande. Det är av allmänt intresse att kunna ta del av Mein Kampf.

Både tingsrätten och hovrätten ansåg att Hägglund hade gjort intrång i Bayerns upphovsrätt och dömde honom till villkorlig dom för det. Målet hamnade i Högsta domstolen, HD.
En kort introduktion till juridiken. Upphovsmannen till ett konstnärligt verk har upphovsrätt till sitt verk. Det innebär ensamrätt att bestämma hur verket ska framföras, visas och spridas. Upphovsrättskyddet gäller under upphovsmannens livstid och i 70 år efter året för dennes död. Det är den fysiska personen som innehar upphovsrätten. Om upphovsmannen avlider övergår upphovsrätten till de efterlevande.

Upphovsrätten är sammansatt av ideella och ekonomiska rättigheter. Den ideella sidan handlar om hur verket får användas. Inga ändringar får göras utan upphovsrättsmannens tillstånd och denne ska namnges vid användning. Skyddet för de ideella rättigheterna är starkt. Inte ens upphovsmannen själv kan under sin livstid in sin helhet överlåta den delen av upphovsrätten. Skyddet är så starkt att upphovsrätt till exempel inte kan utmätas hos en upphovsman. Det skyddet gäller även när rätten överlåtits genom ett familjerättsligt fång.
De ekonomiska rättigheterna handlar om rätten att förfoga över verket, till exempel att göra det tillgängligt för allmänheten och sprida det. Den rätten kan helt eller delvis överlåtas, exempelvis till ett förlag.

Åter till HD. Först konstaterade domstolen att den svenska upphovsrättslagen var tillämplig på Mein Kampf (detta följde av lagstiftning inom Bernunionen, i vilken både Tyskland och Sverige ingår). HD fastslog därefter att Bayerns förvärv av upphovsrätten till Mein Kampf, genom konfiskation, inte var förenligt med svensk upphovsrättslagstiftning. Enligt svensk lag gick upphovsrätten över till Hitlers arv- eller testamentstagare vid hans död.

När det gällde förlagsrätten konstaterade HD att Bayern visserligen hade förvärvat den rätten i och med konfiskationen av Eherförlagets tillgångar i Tyskland. Men det innebar inte att Bayern automatiskt hade den rätten i Sverige. Mein Kampf hade som bekant getts ut i Sverige tidigare.

HD fastslog att Bayern inte kunde anses ha ställning som innehavare av någon rätt enligt upphovsrättslagen. Vem som innehade upphovsrätten var oklart. Men för att bli dömd krävs inte att den, vars rätt har blivit kränkt, anges. HD konstaterade att det fick "hållas för visst" att upphovsrätten till Mein Kampf tillkom någon annan än Hägglund.

Vidare godtog HD inte argument att tryckfriheten borde ges företräde framför upphovsrätten. Det är lagstiftarens sak att avgöra sådana gränsdragningsfrågor. Det kan, konstaterade HD, uppstå situationer där en domstol är tvungen att ta ställning för yttrandefriheten före straffansvar för brott mot upphovsrättslagen. Sådana fall torde dock röra extraordinära förhållanden. Och så var inte fallet med fallet med utgivningen av Mein Kampf.

Hägglund dömdes för att genom grov oaktsamhet ha gjort sig skyldig till brott mot upphovsrättslagen. Bayerns talan ogillades i fråga om förstörande av exemplar och vitesförbud och beslutet om beslag upphävdes. Trots domen såg sig Hägglund som en vinnare. Att Bayern inte tillerkändes upphovsrätten var en seger för tryck- och yttrandefriheten, menade han. Förlaget gav ut senare ut Mein Kampf på nytt. Något som Bayern försökte hindra, dock utan resultat.

Att rättigheterna släpps fria är inte okomplicerat för de tyska myndigheterna. 2012 beslöt den bayerska regeringen att stödja en akademiskt kommenterad utgåva av Mein Kampf. Planen var att publicera den i samband med att rättigheterna löpte ut. Institut für Zeitgeschichte (IfZ) i München fick uppdraget att skriva kommentaren. Projektet stöddes med 500 000 euro. Men i december 2013 backade man plötsligt. I ett uttalande meddelade Bayern att avsikten var att förbjuda all publicering, även efter 2015. Det hörde inte till delstatens uppgifter att sprida nazistpropaganda och Mein Kampf är i delar uppviglande. Projektet hade kritiserats, bland annat av överlevare från Förintelsen. IfZ i sin tur meddelade att institutet, trots utspelet, planerade att arbeta vidare med och ge ut sin version.

I januari i år vände dock den bayerska regeringen igen. Beslutet hade mötts av stark kritik. Även judiska företrädare uttryckte stöd för en kommenterad utgåva. Eftersom Mein Kampf finns tillgänglig i översättning och är lättillgänglig via nätet, är en kritiskt kommenterad utgåva viktig. Hitlers ord ska inte stå oemotsagda. Bayern tänkte om och meddelade att utgivningen inte skulle förhindras. Något ytterligare finansiellt stöd kunde dock IfZ inte räkna med.
IfZ:s arbete, som inte bara syftar till att ge en akademisk bakgrund utan också strävar efter att vara bildande, fortgår. Avsikten är bland annat att visa på lögnerna i Mein Kampf, inklusive alla utelämnanden (vanligt i högerextrem argumentation, där sanningar och halvsanningar ofta blandas friskt). Därtill vill projektet sätta fingret på de delar i texten som faktiskt pekar mot vad som komma skulle.

Det finns andra problematiska aspekter med en utgivning. Är det moraliskt acceptabelt att tjäna pengar på en bok, som bidragit till så mycket död och lidande? Vad ska ske med ersättning som löper in? Detta har i alla fall historiskt gett upphov till kontroverser. Något den Londonbaserade välgörenhetsorganisationen German Welfare Council (GCW) fick uppleva 2001. Då avslöjade The Telegraph att stiftelsen, vars syfte var att bistå tyska judiska flyktingar, sedan 1976 hade tagit emot hundratusentals pund från förlaget Random House i form av avgifter från försäljningen av Mein Kampf. Motivet, uppgav GWC, var att det förelåg en moralisk plikt att föra eventuell ersättning vidare till Förintelsens offer men att ingen judisk organisation ville ta emot pengarna. Därför hade upplägget accepterats.

Då saken briserade i pressen meddelade stiftelsens styrelse att den inte längre ansåg förfarandet lämpligt. GWC:s arbete riktade sig inte längre enbart mot judiska flyktingar från Tyskland. Hjälpbehovet hade avtagit eftersom flyktingarna hade minskat i antal med åren. Random House planerade dock en återutgivning och meddelade att ersättningen skulle skänkas till någon annan välgörenhetsorganisation.

Något liknande inträffade redan under kriget. Förlaget Hutchinson marknadsförde en utgåva av Mein Kampf med orden "Royalties on all sales will go to the British Red Cross Society" på omslaget. Röda korset, som inte hade tillfrågats, protesterade (men godtog i slutänden ersättningen).

Brännmärkta pengar eller inte, förlag är villiga att ge ut Mein Kampf. Och efterfrågan tycks öka. Det är inte minst en följd av bokbranschens utveckling. När ett brasilianskt förlag gav ut Mein Kampf som e-bok tidigare i år blev det en försäljningssuccé. Den jämfördes med Femtio nyanser av honom av E L James. En kioskvältare som visserligen har sålt stora upplagor även i den trycka versionen men haft exceptionellt höga försäljningssiffror i digitalt format. Inte för att Mein Kampf har nått sådana försäljningssiffror. Men digitaliseringen innebär en diskret möjlighet att läsa litteratur, som en läsare inte vill skylta med. Dessutom är det billigt. Priset för den brasilianska utgåvan på Amazon i läsplatteversion är i skrivande stund 4,79 USA-dollar. Vill du ha den inbunden får du punga ut med lite mer än fyra gånger så mycket.

Människor vill läsa Mein Kampf av olika orsaker. Boken utgör ett historiskt dokument och är intressant för alla som vill tränga in i Hitlers tankevärld och nazismens ideologi. För många handlar det om ren nyfikenhet. Att den är förbjuden i vissa länder och inte får publiceras i andra bidrar till en mytologisering. Sedan finns förstås sympatisörer (även om eventuella anhängare knappast döljer sig bakom de höga försäljningssiffrorna).

2010 rapporterade BBC om Mein Kampfs popularitet i Indien. En billig utgåva hade satt fart på försäljningen, som dessutom verkade vara stadigt växande. Köparna utgjordes främst av yngre människor. På frågan varför man ville läsa boken, blev svaret att Hitlers disciplin och patriotism var sidor att beundra. Han var en fascinerande man och en legend. De rasistiska åsikterna och Förintelsen av judarna inte var något man sympatiserade med men, allt har ju en "negativ och en positiv sida".

Intresset är spritt över världen. Även i Turkiet har Mein Kampf haft försäljningsframgångar, vilket också gäller den arabiska översättningen. Efterfrågan i Ryssland är stor och i USA trycks den regelbundet. Efter ett initialt förbud ges den sedan 1969 ut i Storbritannien. I februari i år såldes två tidiga och signerade exemplar av Mein Kampf via auktionshuset Nate D. Sanders i Los Angeles. Vid sidan av flytvästarna som skådespelarna hade på sig i filmen Hajen och Michael Keatons kostym från Batman, bjöds böckerna ut för 20 000 dollar. Slutpriset landade på 64 850 dollar, drygt 420 000 kronor. Och så sent som i november såldes ett exemplar för cirka 225 000 kronor på en amerikansk nätauktion.

Åsikterna om Mein Kampf överhuvudtaget bör publiceras eller inte går isär. Vissa debattörer menar att den har sin plats i den historiska soptunnan. Den utgör ingen fara med tanke på de omfattande och obegripliga resonemangen och den låga kvaliteten. Andra hävdar dock att den är en Pandoras ask av hat, som aldrig bör öppnas. Ett totalt förbud är det enda rätta. Många är eniga i att det bästa skulle vara om den försvann från jordens yta. Men det kommer inte att ske. Då är akademiskt kommenterade versioner viktiga som motvikt. Mot det har invänts att kommentarer inte desarmerar åsikterna, utan öppnar för sympatiserande kommentarer som inte alls är önskvärda.

Förespråkarna för publicering och spridning anser att ett förbud enbart upprätthåller mytologiseringen kring Mein Kampf. Det är farligt i tider som präglas av svårigheter och ovisshet, vilket är fallet i stora delar av världen idag. Andra framhåller att historiska källor, oavsett vilka, ska finnas tillgängliga. En eventuell publicering är en icke-fråga, menar andra debattörer. Unga människor läser nämligen inte böcker längre. De surfar runt på sociala medier. Bättre att investera kraften och pengarna i information om nazismen och Förintelsen i de medier, som människor faktiskt använder.

Försvarare av yttrande- och tryckfriheten anser att Bayerns vägran att tillåta utgivning är censur. Det är oacceptabelt, menar de, att ett demokratiskt land förbjuder utgivningen av en bok av politiska skäl. Dessutom innebär yttrandefrihet inte bara någons rätt att uttala sin åsikt. Det är lika mycket en fråga om alla andras rätt att få ta del av en uppfattning och skapa sig en egen åsikt. Bayerns förhållningssätt är att nervärdera människors, inte minst varje tysk medborgares, förmåga att moget ta ställning. Att förbjuda Mein Kampf är att verka i samma anda som Hitler; vissa böcker är så omoraliska att de måste brännas.

Att rättigheterna släpps fria kommer troligen endast att ha en marginell effekt på tillgängligheten. Mein Kampf finns redan där. Det kommer dock sannolikt innebära nya utgåvor, med eller utan kommentarer. Bayerns försök att stoppa Mein Kampf har, åtminstone internationellt sett, huvudsakligen varit fruktlösa. Utgivarna har helt enkelt struntat i Bayerns propåer. I Sverige innebar rättsprocessen att delstaten inte tillerkändes den rätt man har enligt tysk lagstiftning. Upphovsrätten har med andra ord inte inneburit någon reell möjlighet att förhindra spridningen. Men, det är inte heller upphovsrättens syfte. Frågan är om Bayern tänker agera avseende ett eventuellt förbud efter 2015. En förutsättning är i så fall att texten strider mot straff- eller hetslagstiftning, vilket måste prövas i domstol.

Det föreligger otvivelaktigt en laddad symbolik i en tysk nyutgivning. Det är något som kränker människor och som är förknippat med besvärliga moraliska ställningstaganden. En förhoppning kanske kan vara att den framtida platsen för Hitlers centrala verk kommer att vara just bland memorabilia. Att myten laddas av när texten tvingas ut i ljuset.

Det är lätt att skratta åt Hitlers ideologiska verk idag. Men, miljontals människor skrattade inte då, utan valde honom till nationens ledare med förödande resultat. Och trots det varnande exemplet; utrensning och massmord har ägt rum efter, både i och utanför Europa. Bara det att retoriken har förändrats. Något att ta med sig in i framtiden i en värld där människor skiljs ut från varandra mer än någonsin.

Texten publicerades ursprungligen i Expo 4-2014. PRENUMERERA HÄR ...

Louise Djurberg

Hovrätten fastställer dom – nazister attackerade polis

Attacken vid Medborgarplatsen. Hovrätten fastställer tingsrättens fängelsedom mot en 23-årig aktivist i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen. Han döms för sin roll i samband med att en grupp nazister gick till samlad attack mot polis.

Greps med tio kilo dynamit – hyllade NMR på nätet

Tre män i Göteborg häktades på måndagen av Göteborgs tingsrätt för bland annat förberedelse för allmänfarlig ödeläggelse. En av dem har ett flerårigt förflutet i bland annat Nordiska motståndsrörelsen – och hyllade dem på Facebook så sent som för en månad sedan.

SD-riksdagsmannen: Jag stödjer al-Assad

De båda sverigedemokratiska riksdagsmännen har uppgett att de förhåller sig neutrala till regimen under sin resa i Syrien. Men nya uppgifter som Expo tagit del av ger anledning att ifrågasätta om detta verkligen stämmer.

Tidskriften Expo

2017/3 Kampen om rampljuset

2017/3 Kampen om rampljuset

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA