mormonism expo

Ett av många exempel på bruket av bläckfiskmotivet som en metafor för makt. Analogin var frekvent inom såväl antisemitiskt som antimormonskt bildspråk.

Ständiga nidbilder – mormonskräcken som fallstudie

Publicerad 2016-04-18

UR TIDSKRIFTEN EXPO. Hur kunde en vit religiös grupp utsättas för rasism i ett land för vita och religiösa? Bilden av mormonerna kan lära oss mycket om rasismens inre logik.

Artikeln är publicerad i Tidskriften Expo 1-2016

PRENUMERERA HÄR ...


Den 27 oktober 1838 utfärdade Missouris guvernör Lilburn Boggs en order om att samtliga medlemmar av den så kallade Jesu kristi kyrka av sista dagars heliga (LDS) – som med tiden kommit att kallas mormoner – måste lämna delstaten eller förgöras. Det var en författningsvidrig åtgärd utan stöd i vare sig lag eller rättspraxis.

Om något liknar förfarandet det som tillämpades mot kontinentens urbefolkning. Det var guvernören och hans kabinett väl medvetna om. Men de visste också om att få, om några, utanför kyrkan skulle motsätta sig detta; tvärtom tycks det ha funnits stort folkligt stöd.

Det var troligtvis en unik händelse i USA:s historia: varken förr eller senare hade en amerikansk delstatsregering beordrat att en större grupp fullvärdiga medborgare skulle utrotas från delstaten. För mormonerna var det dock varken första eller sista gången som våld och hotet om mer våld tvingat dem på flykt.

Nation inom nationen

Under hela 1800-talet var mormonerna en religiös grupp som såväl stat och befolkning förhöll sig till som en nation inom nationen, ett opålitligt och farligt folk som ständigt skulle tuktas och hållas i schack. I ett land där religionsfriheten var lika intimt förknippad med den nationella identiteten som med demokratin innebar dock de föraktade mormonerna ett problem: hur legitimerar man förföljelse och hets mot en grupp vars huvudsakliga provocerande särdrag – religionen – skyddas av en av nationens mest helgade principer?

Skälen till att mormonerna under ungefär hundra år misstroddes och smutskastades är ännu omdiskuterade. De skäl som uppgavs i den antimormonska propagandan förändrades ständigt efter vad som passade i rådande stund: mormonen hölls för främmande och farlig, och nästan alla grunder – verkliga eller inbillade – tycks ha dugit för att motivera hetsjakten.

Motiveringen av förföljelsen anpassades också med att bilden av mormonerna förändrades, och det är detta som ska granskas i denna historiska återblick: underlaget som gjorde hetsen mot mormonerna legitim i det amerikanska majoritetssamhällets ögon.

Dagens allmänna inställning till mormoner kännetecknas inte av 1800-talets paranoida fasa; när mormonen Mitt Romney 2012 kunde bli republikanernas presidentkandidat kan man undra hur relevant det historiska svartmålandet av mormonismen är i dag?

Ständiga nidbilder

Men med antimormonismen som fallstudie kan vi lära oss ett och annat om rasistiska ideologiers idéläror, gemensamma former och mekanismer. Den månghövdade nidbilden av mormonen visar hur det sällan finns vattentäta skott mellan fördomar, stereotyper och nidbilder. Rasistiska gestaltningar tenderar att låna egenskaper och former från varandra.

Nästan all intolerans i västliga samhällen tycks uttryckas av ett tämligen konstant språk av formler och hotbilder som återkommer och anpassas till intoleransens olika måltavlor under olika tider. Det avvikande fruktas inte bara för att det är främmande, utan också för hur det gestaltas som farligt efter redan etablerade föreställningar om vad som utmärker det främmande.

Arvet av propagandan

I Sverige associeras mormonerna kanske främst med månggifte, en sed som i dag endast förekommer inom fundamentalistiska marginalgrupper som brutit med LDS-kyrkans huvudlinje. Det praktiserades öppet av en minoritet bland LDS-medlemmarna under mindre än 100 år, och först efter fördrivningen till Utah.

Den omedelbara associationen med månggifte är antagligen till stor del ett arv av mormonfientlig propaganda, som överdrev det inslaget i religionen i skala och betydelse och som gjorde den till ett bestående fixeringsobjekt. Mormonsk polygami beskrevs inte bara som en osedlighet, utan också som ett allvarligt hot mot den amerikanska nationen.

Den som synar åsikterna kring månggiftet med moderna ögon kan lätt tro att konflikten framför allt var en strid mellan en tvåsamhetsnorm och alternativa familjebildningsformer. Men synar man helheten upptäcker man något betydligt mer intressant. Hysterin över polygamin var en integrerad del i ett större projekt att exotifiera mormonen, ett projekt som utnyttjade språk och fixeringar från redan etablerade främlingsfientliga rasistiska tanke­konstruktioner och karikatyrer av andra folk.

 mormonism expo En av de mest genomgående tendenserna i antimormonismen var orientalism. Här framställs mormonen som en sultan omgiven av sitt harem. Månggiftet skildrades genom­gående som ett systematiskt sexslaveri av hjälplösa kvinnor.


Mormonismen hade uppstått som en inhemsk amerikansk företeelse. Det blev därför något av en utmaning att omgestalta dess anhängare till något främmande. Det blev än mer bekymmersamt genom att just den punkt där mormonerna avsevärt skilde sig från den övriga befolkningen – religionen – var där förutsättningarna för ett frontal­angrepp var de sämsta.

Amerika var ett land som värnade om och vurmade för sin religionsfrihet lika mycket som sin demokrati. Det blev därför nödvändigt att formulera om problemet.

Exotiserade och demoniserade stereotyper

Det enklaste sättet att göra någon främmande visade sig vara att likställa mormonerna med det redan etablerat främmande. De exotiserade och demoniserade stereotyper som kännetecknat den klassiska bilden av amerikanska urinvånare, katoliker, judar och muslimer – och de associerade fasorna som hängde ihop med dem – utgjorde ett buffébord där nidbilden av mormonerna skulle plocka sina ingredienser.

En av de mest genomgående tendenserna i antimormonismen var orientalism. Det mormonska månggiftet tycks ha inbjudit till det eftersom traditionen även förekommer i den muslimska världen. I motståndarnas fantasi fanns i den mormonska polygamin alla de distinkta karaktärsdrag som utmärkte föreställningen om det turkiska haremet. Månggiftet var inte så mycket ett äktenskap som ett systematiskt sexslaveri av hjälplösa kvinnor som rövats bort eller förletts in i en fälla.

Den hotfulla mormonkarikatyren var av denna anledning alltid en man, och hans kvinnor oftast offer: vilseledda, fängslade, sinnesjuka eller (påfallande ofta) hypnotiserade. Mormonism, slaveri och sexualvåld blev därigenom intimt förknippade med varandra en bra bit in på 1900-talet.

Mormonskräck och orientalism

Ur denna tankebild växte mormonskräcken fram till en omfångsrik genre i 1800-talets kiosklitteratur. Sedelärande berättelser om mormonismens faror erbjöd författare en möjlighet att exploatera sexuellt våld utan att drabbas av den konservativa pressens moralpanik. Det mest berömda exemplet i dag är tveklöst Sherlock Holmes En studie i rött, som innehåller flera av de klassiska element som kännetecknade genren.

Jämförelsen med islam var ofta explicit, exempelvis i böcker som Bruce Kinneys Mormonism: The Islam of America. Inte minst i det antimormonska bildspråket väcktes associationen ständigt. Även det profetskap som Joseph Smith hävdade inbjöd till jämförelsen: en ny profet som radikalt bygger vidare på den abrahamitiska traditionen med ny och påstått uppenbarad text.

Likt Muhammed gestaltades han som en bedragare snarare än en vanlig kättare, en hänsynslös falsk profet som försökte bygga ett imperium. Jämförelsen bidrog effektivt till att förfrämliga mormonerna.

Rasbiologiska idéer

Rasifieringen av mormonen var så utpräglad att den antimormonska propagandan ofta helt enkelt beskrev mormonerna som biologiskt icke jämförliga med andra vita, eller bärare av en förfallen vithet. Det var en idé som tog sig många uttryck. I en tid där eugenik och rasbiologiska idéer stod högt i kurs var rasifierandet av mormonen till ett biopolitiskt problem tacksamt för att komma runt frågan om religionsfrihet.

Somliga menade, med stöd av den tämligen utbredda föreställningen att även samhällsklassernas olikheter var följden av genetiska urvalsprocesser, att mormonismen dragit till sig de sämsta delarna av det vita människosläktet i sådan grad att mormonerna redan efter en generation avlat fram en ny sorts människor, väsensskilda från den vita ras som deras förfäder härstammade ifrån. Andra argumenterade att månggiftet hade en biologiskt degenererande effekt i sig.

Associerades med "vildar"

Degenerationstemat tillgrep även miljön som orsak. Som tidiga bosättare i den otämjda Västern skulle Utah-mormonerna komma att associeras med de "vildar" som befolkade Utah när de kom dit. Bilden av mormonen blev därför ofta en förvildad förrädare som övergett amerikanernas civiliserande mission och som nu verkade i ohelig allians med amerikanska urinvånare som de anklagades för att ha kommit att likna och smälta samman med – en i Amerika under 1800-talet föga smickrande association.

 mormonism expo Antimormonsk ­klassiker med tämligen hög spridning. Mormonismen fram­ställs som en fara för kvinnor – och som medel för hänsynslösa män att förslava dem. Intressant detalj är hur Mountain Meadows nästan i förbigående tycks ha tryckts in i vänstra hörnet som en påminnelse för läsaren. Från omslaget till pamflettskriften Hell upon Earth! från 1884.


Den mycket omskrivna incidenten i Mountain Meadows 1857, där icke-mormonska bosättare dödades i ett gemensamt överfall av en grupp mormonska friskyttar och amerikanska paiute-urinvånare blev raketbränsle till den föreställningen.

Religion gjordes till politik

Liknande ambitioner att svartmåla en religiös minoritet hade den samtida antikatolicismen, som växt när invandringen av irländare och tyskar ökade. Rörelsen som hetsade mot katoliker förenades ofta med antimormonismen och färgade av sig på den.

Antikatolicismens snilledrag var att göra en fråga om religion till en politisk affär om nationell suveränitet, och receptet visade sig vara överförbart. På samma sätt som den katolska invandringen kunde framställas som en infiltration av samhället av invandrare vars sanna lojaliteter låg hos Vatikanen öster om Atlanten, så kunde mormonismens utbredning gestaltas som en infiltration från "Vatikanen" väster om Klippiga bergen: Salt Lake City.

Reaktionär auktoritär ideologi sågs som något som katolicismen och mormonismen delade och Utah sågs som i praktiken ett kungadöme, en monarkistisk cancer insprängd i den amerikanska demokratin.

Mormonismen gjordes sålunda till mer än en religion, den blev oundvikligen också politik – antidemokratisk politik – oförenlig med de konstitutionella grundvärdena.

Liknar dagens islamofobi

Svartmålandet av mormonerna lånade som nämnt attribut från bilden av islam. I dag, när många muslimer bosatt sig i väst, har svartmålandet av islam istället börjat likna antimormonismen. Counterjihadrörelsens problemformulering har påfallande många likheter med antimormonism när den gestaltar islam som något som inte kan separeras från antidemokratisk ideologi och politik  –  och migrationen som en infiltration.

Stilgreppen bör nog inte ses som direkt överförda från antimormonismen. Snarare ser vi likartade exempel på hur frågan om den privata rätten till fritt religionsutövande kan kringgås och utpekade grupper kan framställas som ett enhetligt politiskt hot.

Att mormonerna tenderade att rösta lika i lokala val förstärkte sannolikt de konspiratoriska farhågorna, men det krävde att man förbisåg att det är en generell tendens hos etniska och religiösa grupper att rösta likartat.

I de områden där mormoner förekom i större mängder utmålades de av det övriga samhället som tungor på vågen i lokalpolitiken, en ställning som man naturligtvis menade att de missbrukade enligt en plan som dragits upp i Salt Lake City.

Direkt släktskap med antisemitismen

Smith-familjens historia i frimureriet och det inflytande som detta ofta ansågs ha haft på mormonernas tempelritualer var ytterligare något som gjorde konspirationistiska resonemang oemotståndliga för flera polemiker. Det gav upphov till en av de mest seglivade exemplen på antimormonism som fortfarande cirkulerar i konservativa kristna kretsar: teorin att mormonismen är en ockult satanisk religion med rötter i frimureriet.

 mormonism expo Den antimormonska hysterin överlevde en bit in på 1900-talet. I samband med att mormonen Reed Smoot tillträde som senator för delstaten Utah fick föreställningar om mormonismen som ett politiskt imperieprojekt ny luft under vingarna. De hornliknande ögonbrynen och spetsiga öronen knyter an till gamla nidbildstraditoner: Sedan medeltiden har dessa drag regelbundet använts vid avhumaniserande gestaltningar av ondska. The real objection to Smoot ur satirtidningen Puck 1904.


Här finns en analogi – möjligen också ett direkt släktskap – med antisemitismens konspirationism. I många avseenden liknar de två figurerna varandra: en vit-men-icke-vit kryptooriental med lojalitet endast till den egna gruppen och en böjelse för infiltration och konspiration. Till ytan snarlik majoritetsbefolkningen men i det fördolda verkande för en annan hemlig agenda.

Ett hot mot samhället

Lika fundamentalt i all rasistisk ideologi som själva intoleransen, är att den är politisk. Det kan tyckas självklart, men innebörden av det glöms ofta bort. Kärnan i intoleransen är att gestalta dem som man vänder sig mot som ett objektivt samhällsproblem. För att kunna göra intolerans till politik förutsätts att problemformuleringen inte slutar vid ogillande och obekvämhet inför det främmande.

Det krävs att måltavlan för intoleransen framställs som ett hot mot samhället i stort, oavhängigt av enskilda människors inställning till varandra.

Om detta görs med rasbiologiska resonemang är för demagoger med sådana ambitioner ofta mindre relevant i slutändan. Det som tenderar att styra är om problemformuleringarna är gångbara. Därför är det inte så märkligt att det lånades element och inslag från befintliga rasistiska mytbilder som redan hade visat sig bärkraftiga.

Mormonismens historia visar detta väl. Då rasismen inte behöver förhålla sig till någon verklighet när den skiljer på människor tycks den kunna göra om vilken oönskad befolkningsgrupp som helst till främmande eller förfallna "raselement". Så även när dess medlemmar i fråga om språk, utseende och ursprung är identiska med de som rasifierar dem.

Artikeln är publicerad i Tidskriften Expo 1-2016

PRENUMERERA HÄR ...

John Frölander

"Lasermannen" inför rätta för ouppklarat mord

John Ausonius, även känd som "Lasermannen", står inför rätta i Tyskland för ett mord 1992. Ausonius nekar till brottet.

Brandbomber vid judiskt kapell i Malmö

Brandbomber har hittats vid ett judiskt kapell i Malmö. Polisen rubricerar händelsen som försök till mordbrand. Det rapporterar Sveriges radio.

Här är de anhållna för attacken i Göteborg

De tre personer som sitter anhållna för brandattacken mot synagogan i Göteborg i lördags är 18, 20 och 21 år gamla. Minst en av dem har på sociala medier uttryckt stöd för en demonstration mot att USA erkänt Jerusalem som huvudstad i Israel.

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA