Hatkärleken till Sverigedemokraterna 2017-05-19T10:28:21+00:00

Sverigedemokraterna Jimmie Åkesson

Hatkärleken till Sverigedemokraterna

Den rasideologiska miljöns relation till Sverigedemokraterna är ambivalent. Partiet kritiseras för att ha anpassat sig till etablissemanget och för att inte på allvar ha vågat utmana den rådande politiska dagordningen. Samtidigt ses Sverigedemokraternas framgångar som en dörröppnare för den rasideologiska miljön, som hoppas kunna radikalisera de ”Sverigevänliga” väljarna. Under 2015 var den rasideologiska miljöns hatkärlek till Sverigedemokraterna mer uppenbar än på länge. Dessutom blev det tydligt att det, trots SD-ledningens tal om nolltolerans, finns ett samröre med partiet och den rasideologiska miljön, inte bara på nätet utan även på gatan.

Under våren 2015 rasade en öppen ideologiskt konflikt mellan Sverigedemokraterna och ungdomsförbundet SDU. Striden slutade med att ungdomsförbundets lades ner och SD-ledningen befäste sin makt. Bråket illustrerade den rasideologiska miljöns komplicerade relation till Sveriges tredje största parti.

Infiltration av radikala krafter

Konflikten handlade bland annat om att moderpartiets kulturnationalistiska linje utmanades av ungdomsförbundets ledning, som lutade åt idéer hämtade från den identitära nyfascistiska rörelsen. SDU-falangens etnonationalistiska linje stämplades som en ideologisk avvikelse. Ungdomsförbundet anklagades för att ha låtit sig infiltrerats av radikala krafter ur den svenska identitära rörelsen.

SD-ledningen var inte helt fel ute. Via bland annat bloggportalen Motpol, förlaget Arktos, seminarier, aktivistgruppen Nordisk ungdom och nyhetssajten Fria Tider har det gjorts försök att påverka både den rasideologiska miljön och Sverigedemokraterna i en mer identitär riktning. Under flera års tid hade de dessutom aktivt visat sitt stöd till ungdomsförbundets ledning som sågs som en kraft som kunde vrida Sverigedemokraterna åt rätt håll. Från SD-ledningens sida hävdade man att den typen av idéer inte hade i partiet att göra. Reaktionerna från den rasideologiska miljön var kraftiga. SD:s ledning utmålades som maktfullkomliga karriärister som ville tysta de nationalistiska gräsrötterna.

En positiv kraft

Samtidigt fanns partiet i maktens korridorer som en röst för en nationalistisk linje. Insikten om SD som en positiv kraft har växt de senaste åren. Nordisk Ungdom gjorde en kovändning efter riksdagsvalet 2010 och uppmanade sina anhängare och sympatisörer att stödja SD. Aktivistgruppen beskriver sig som spjutspetsen i den utomparlamentariska sverigedemokratiska rörelsen och meddelade att de skulle kampanja för partiet i nyvalet som utlystes vintern 2014. Även den tidigare partiledaren för det numera nedlagda konkurrerande Nationaldemokraterna, Marc Abrahamsson, meddelade våren 2014 att han skulle rösta på SD trots ”liberaliseringarna” som partiet genomdrivit. Det var trots allt det minst dåliga alternativet.

Trots kritiken mot hur partiet behandlat sitt ungdomsförbund så omfamnades partiet senare under året av stora delar av den rasideologiska miljön. Under hösten förklarade partiet att de skulle lämna det parlamentariska arbetet och istället kampanja för en folkomröstning om invandringen. Ett radikalt besked, helt i de rasideologiska gruppernas smak.

Nazister sluter upp

Och mycket riktigt. Vid en SD-demonstration i Trelleborg mot asylinvandring hösten 2015 fanns nazister från gruppen Nationell framtid, aktivister knutna till medianätverket Motgift och skribenter från den nazistiska sajten Nyanserat på plats. Även den tidigare partiledaren för det nedlagda Svenskarnas parti, Stefan Jacobsson, var där för att visa sitt stöd.

Samröret är ingen slump. För trots SD-ledningens tal om nolltolerans så flyter SD ihop med delar av den rasideologiska miljön. Expo har tidigare kunnat visa att en tredjedel av partiets kandidater i valet 2014 med öppna Facebook-konton delat eller gilla-markerat material som ledningen beskrivit som ideologiskt avvikande.

Ett än tydligare exempel är Folkets demonstration, som under 2015 och 2016 vid flera tillfällen samlat hundratals demonstranter för att uttrycka sitt missnöje med invandringen och kräva regeringens avgång . Initiativtagaren till arrangemanget är SD-politikern och nämndemannen Johan Widén. Talarlistorna har varit fulla med högerextremister ur den rasideologiska miljön. Dessutom har aktivister från Nordisk ungdom, Motgift och Nordiska motståndsrörelsen slutit upp. Trots partiledningens ogillande har man valt att inte utesluta Widén. Det visar att partiets påstådda renhållning mot rasism och extremism är en balansgång mellan att dels framstå som ett tillräckligt städat politiskt alternativ och dels blidka den rasistiska undervegetationen.

I den undervegetationen lurar den rasideologiska miljön, med en dröm om att kunna radikalisera SD. Utvecklingen under 2015 visar att Sverigedemokraterna inte tänker låta sig kuppas, men att de samtidigt inte klarar av att helt hålla rent. Vare sig på nätet, eller nu ens på gator och torg.