To serve and protect

Tyskland har fört en politik som gynnat extremnationalism och sönderfall i det forna Jugoslavien. Resultatet där är skrämmande nog, men vad händer om samma nationalistiska lunta antänds i Polen, Ungern och det nu delade Tjeckoslovakien? Vi måste fråga oss hur säkra vi kan känna oss med stående arméer som tillhör Nato.

Från USA rapporteras att nynazistiska och rasistiska grupper opererar på de flesta militärbaser. Oklahomabombarna Nicholls och McVeigh är arméveteraner, liksom terroristfilosofen Louis Beam som pläderar för »leaderless resistance« och särskilt försöker bygga kampgrupper på förläggningar med elitförband.

I Kanada har vissa elitförband dragit vanära över försvaret både hemma och som FN-förband i Somalia. Först när det gått så långt som till tortyr och mord upplöstes förbanden.

För tio år sedan hade en grupp nazister infiltrerat den irländska FN-bataljonen i Libanon. Detta slutade i tragedi då en ung nazisoldat vände sitt vapen mot sina egna kamrater och öppnade eld. Andra avskedades från irländska flottan efter en utredning om vapenstölder utförda av hemvändande fn-soldater till hemmabasen i Cork. En av organisatörerna är idag för övrigt aktiv inom det konservativa partiet i England.

Searchlights undersökning av Combat 18:s brevbombskampanj tidigare i år avslöjade att sprängämnena kom från polska och danska arméförråd. Det är rimligt att anta att nazister på ett liknande sätt hämtar sprängämnen även från förråd i övriga Skandinavien.

När vi kartlagt C18 har vi gång på gång konfronterats med individer från den reguljära brittiska armén, eller som tjänstgjort som legosoldater och – i några fall – i utländska krigsmakter som till exempel Australiens armé.

Vi har funnit bevis för att en mängd vapen destinerade till högerextrema grupper i Ulster kommer från Östeuropa och mellanlagras i Storbritannien. Det handlar om alla sortens vapen från polisens standardutrustning till toppmoderna tjeckiska automatvapen.

Kanske mest oroväckande är förekomsten av standardvapen från brittiska armén. Den fråga som måste ställas är om dessa vapen stulits eller lämnats över av sympatisörer, eller om de kommit på drift från till exempel styrkor som tjänstgör i Bosnien.

I Storbritannien har armén och flottan en längre tid utsatts för svidande kritik och anklagelser om trakasserier och öppen fientlighet mot svarta rekryter.

Ingripanden från regeringens kommission mot rasdiskriminering har varit resultatslösa.

Konflikten har nu även nått kungahuset där tronföljaren prins Charles, som är hederskommendant för vissa kungliga livregementen, ingripit för att förbättra förhållandena för svarta soldater.

Några nyligen uppmärksammade fall av vedervärdig behandling av kvinnor i den brittiska krigsmakten belyser allvaret i anklagelserna om brist på demokrati i försvaret.

I usa framkom nyligen att högre officerare försökt övertala kvinnliga soldater som anmält sexuella trakasserier och till och med våldtäkt, att hävda att dessa utförts av svarta soldater.

För några år sedan inbjöds två svarta kvinnor att som gäster hos en högre officer besöka en armébas i England. Under deras besök blev de hotade med vapen, knuffade och överösta med rasistiska okvädningsord. Det tycks som om armén inte vill annat än att sopa sådana incidenter under mattan. När det inte går försöker man tona ned händelsen med formuleringar om »pojkaktigt bus«.

I verkligheten handlar det inte om omogna småpojkar utan vuxna människor med uppdrag att tjäna och skydda den demokratiskt valda regeringen och medborgarnas fri- och rättigheter. Att de tjänar och skyddar råder ingen tvekan om. Frågan är bara vem och vad?

Gerry Gable
© Expo och författaren, 1997
(Expo nr 2 - 1997)
---
Den engelske journalisten Gerry Gable har forskat i ämnet högerextremism sedan 1950-talet och är en av Europas främsta experter på nynazismen. Han är chefredaktör för Expos systertidning Searchlight, och arbetar även för engelsk tv.