Stieg Larsson: Terror mot homosexuella

Publicerad 2009-07-23 11:31

(Expo nr 4/5 - 1997) Det senaste decenniet har tre män i Göteborg mördats av nynazister. Ett av offren; en 60-årig man på kvällspromenad i närheten av ett kafé som frekventeras av homosexuella. Mordet skedde 1995, men först i år har de skyldiga gripits och ställts inför rätta.

Två ökända nynazister, Daniel, 26 och Peder, 19, ägnar sig åt en sysselsättning som särskilt kommit att prägla verksamheten i Göteborgs nazirörelse. De har satt i system att misshandla homosexuella, eller som de säger, »knacka bögar«.

På kvällen den 7 juni 1995 får de syn på den 60-årige konstnären Per Skoglund. Platsen är Nya Allén nära Järntorget. Per Skoglund har därmed några få minuter kvar i livet. Exakt hur misshandeln går till är fortfarande inte helt fastställt. Daniel och Peder skyller på varandra och deras historier går isär.

Daniel påstår att Peder gett honom en flaska med tårgas som han försökte använda mot Skoglund, men att flaskans sprejmekanism var trasig och att han fick själv duschen i ansiktet. Han påstår att han därmed blev förblindad och oförmögen att delta i misshandeln.

Peder påstår att tårgassprejen fungerade oklanderligt, att Daniel överföll Skoglund och fortsatte misshandeln med slag och sparkar till dess att Skoglund avled. Peder hävdar också att han försökte hindra Daniel, men att han blev bortknuffad och att han sedan mordet fruktat för sitt eget liv.

Obduktionsprotokollet talar sitt tydliga språk. Per Skoglund har utsatts för synnerligen grov misshandel. Ben krossades, inre organ skadades och ena lungan punkterats av upprepade sparkar. Ansiktet och huvudet var utsatta för så grova skador att dessa endast kan ha uppkommit om någon upprepade gånger hoppat jämfota på skallen.

En ironisk men föga betydelsefull detalj är att Per Skoglund inte, som Daniel och Peder trodde, var homosexuell.

Bevismaterial försvann
Vid rättegången valde domstolen att sätta sin tilltro till Peder. Det finns flera orsaker till detta.

Daniel är en ökänd nynazist och våldsverkare med ett uttalat hat mot homosexuella. Det är inte första gången han står inför rätta. 1990 dömdes han till sex års fängelse för att tillsammans med en annan nazist ha mördat en homosexuell. Han hade inte varit frigiven länge innan han återigen misshandlade någon han antog vara homosexuell. För sitt andra »homosexmord« dömdes Daniel till åtta års fängelse.

Peder är visserligen också en ökänd nynazist och i hans nära bekantskapskrets ingår bland annat två av de skinheads som deltog i dödsmisshandeln av John Hron i Kungälv 1995. Men Peder har också en betydligt bättre social ställning och viss kunskap om hur den juridiska processen fungerar. Hans far är ett av de högsta polisbefälen i Göteborg.
Då teknisk bevisning saknades blev rättegången ett indiciemål där ord stod mot ord och trovärdigheten avgjorde.

Peder frikändes för delaktighet i mordet, men dömdes till dagsböter för att ha skyddat Daniel efter dådet. I rättegångens slutskede framkom dock att det funnits teknisk bevisning. Vid husrannsakan hade polisen nämligen beslagtagit den tårgasflaska användes vid mordet och som Daniel hävdade var trasig. Någon gång mellan beslaget och den tekniska undersökningen försvann tårgasburken från polishuset. Det enda bevis som eventuellt hade kunnat tala till Daniels fördel var spårlöst borta.

Systematisk terror

Ytligt sett kan mordet på Per Skoglund ses som ett utslag av meningslöst ungdomsvåld där ligister ger sig på ensamma nattvandrare. Men den bilden stämmer inte.

Daniel och Peder ingår i en snäv krets av våldsfixerade nynazister som under många år ägnat sig åt att överfalla och misshandla homosexuella.

Så gott som varje homosexuell som besökt gayklubbar i Göteborg sedan 1980-talet kan berätta åtminstone någon episod när de utsatts för våld eller hot om våld från nynazister. Trakasserierna är satta i system och samhället har inte förmått att ge homosexuella skydd.

Rapporterna om incidenter skulle kunna fylla åtskilliga pärmar, men ofta polisanmäls inte ens övergreppen. En polisanmälan innebär att målsägarens namn blir offentligt. I det här fallet skulle det för en homosexuell vara att inbjuda till fortsatta trakasserier.

För det andra vet Göteborgs homosexuella att en polisanmälan sällan ger resultat eller – i de fall de resulterar i gripanden och fällande domar – så får förövarna ofta så milda domar med villkorliga straff eller dagsböter att det känns meningslöst.

Rättslösa

–Många av oss känner sig ofta helt enkelt rättslösa, uppger en homosexuell göteborgare som Expo pratat med.

Många tillmälen och hotelser kommer från »vanliga« ungdomar. Men nazister är den grupp som satt trakasserierna i system.

–Låtsas för en sekund att det varit en annan grupp i samhället som under en följd av år utsatts för liknande trakasserier. Säg att nynazister tagit för vana att knacka journalister, politiker eller poliser. Eller att tre advokater hade mördats av ideologiska skäl. Då skulle situationen ha varit en annan.

Stieg Larsson/Expo
© Expo 1997

Facebookhärvan

Expos ideella reporter Morgan Finnsiö i Aftonbladet TV om Cambridge Analytica.