"Den nationella rörelsen" skiter i svenska kvinnor

En ung svensk kvinna som utsätts för ett femtiotal fall av grovt sexuellt utnyttjande och våldtäkt av två närstående lika etniskt svenska ungdomar har inget nyhetsvärde för ”den nationella rörelsen”.

Kanske hade någon på sin höjd ringt till tingsrätten för att höra sig för om det var några pojkar med utlandsklingande namn, men sedan lagt på luren igen när det visade sig vara helt vanliga ”svensson-killar”.

Detsamma gäller merparten av de fall av våldtäkter, grov kvinnofridskränkning och kvinnomisshandel som går till åtal i det här landet: mål där etniskt svenska män åtalas och döms för gärningar riktade mot lika etniskt svenska kvinnor.

För det är ju så att medier på den högerextrema kanten - från sverigedemokrater, till uttalade nationalsocialister och terrorinfluerade ”nationella” – engagerar sig uteslutande för de kvinnor som blivit utsatta för gärningsmän med annan etnicitet än den svenska eller av personer som definieras som ”fienden”.

Hur grym misshandeln och förnedringen än är, vad än kvinnan får utstå av sexualiserat våld eller utnyttjande är gärningen helt ointressant för ”den nationella rörelsen” om det visar sig att gärningsmannen är etniskt svensk. Då blir den utsatta kvinnan inte värd luften hon andas.
Detta oavsett hur blond och ”ariskt ren” hon skulle uppfattas av aktivisterna i rörelsen.

För det är ju inte den svenska kvinnan den ”nationella rörelsen” värnar om. Det är den icke-svenska mannen man hatar.

Varje rapportering om en etniskt svensk man som våldtar eller på annat sätt förgriper sig på en kvinna riskerar problematisera propagandabilden av de grova gärningsmännen som ”de andra” eller som ” fienden”.
Därför blir det så mycket enklare att ibland blunda än att se.
Därför blir det alltid enklare att avfärda varje ny statistikuppgift, undersökning eller tidningsartikel som säger något annat än den egna bilden som politisk korrekt propaganda.

Just därför var publiceringen av texten om barnvåldtäktsmannen i Göteborg så nödvändig. Expo har följt utredningen mot GFN-aktivisten i flera månader, trots att den typen av brott vanligtvis ligger utanför vårt bevakningsområde. Hade han friats av tingsrätten hade vi lämnat frågan därhän. Vi har som vanligt inget intresse av att ”hänga ut” enskilda aktiva nazister eller kriminella. Vi är hårdare än övriga medier på att bara ledande personer i den ”nationella rörelsen” ska namnges. Vi har länge diskuterat hur vi ska göra för att den unga killen ska få behålla sin anonymitet. Inte minst för den unga flickans skull.
Vi hoppas fortfarande att såväl högerextrema som vänsterextrema medier respekterar detta.

Reaktionerna från Göteborgs fria nationalister var väntad. Det visade sig vara viktigast att ifrågasätta hur aktiv deras före detta kampbroder egentligen varit på nätverkets aktiviteter och brännmärka killen som en förrädare och i grunden ”falsk” patriot.
Att färdas med nätverkets övriga aktivister till manifestationer, att bära organisationens banderoll, hjälpa till vid utåtriktade aktioner. Kan det verkligen vara tillräckligt för att kallas aktivist?
Vi menar det.
Den stora majoriteten av svenska folket lär också vara överens med oss om det.

Men det viktiga är inte om den här unga killen var aktiv nazist, liberal eller kommunist. Poängen är att den här typen av brott är oerhört grova och att de ska straffas av vårt rättssystem, oavsett vem som utfört brotten. Och de utförs av män ur alla samhällsklasser, med olika etnisk bakgrund och politisk tillhörighet.
Det kanske nu också delar av den nationella rörelsen i Sverige kan börja inse?