Partiet utan ryggrad

För vem som helst som följer Sverigedemokraternas inre och yttre liv står det klart att partiet i själva verket såg en möjlighet att, under yttrandefrihetsflagg, hetsa mot muslimer och samtidigt utnyttja ett läge där de visste att de kunde få massmedial publicitet.

En principiell fråga

Allt medan konflikten i Mellanöstern intensifierades förklarade partiet att ”de eskalerande hatkampanjerna i Mellanöstern har inte fått oss att tveka, tvärtom”, ”Vi backar inte!” och ”Sverigedemokraterna kommer aldrig att acceptera inskränkningar i yttrandefriheten eller en islamisering av Europa och därför kommer vi heller inte att backa från vårt beslut om att publicera bilderna”.
Sverigedemokraternas ungdomsförbund, SDU, uppmanade till och med övriga ungdomsförbund att publicera karikatyrerna från Jyllandsposten.
- Detta är en principiell fråga. Hade inte den muslimska världen reagerat som de gjorde hade det inte funnits någon anledning att publicera dessa teckningar igen, sa ungdomsförbundets ordförande Martin Kinnunen i ett pressmeddelande.

”Vi viker oss inte”

Partiledningen försvarade karikatyrtävlingen och den förestående publiceringen in i det sista. I Sveriges radio förklarade partiordföranden Jimmie Åkesson så sent som klockan 17.18 på torsdagen:
- Skulle man backa nu så skulle det innebära att man underkastar sig islamistiska påbud och det vore naturligtvis förödande för det svenska samhället.
Klockan 17.24:
- Vi ska inte vika oss för några påbud från utlandet.

Med säkerhetspolisens hjälp

Mindre än fem timmar senare kovände partiet och förklarade att man inte kommer att fullfölja karikatyrtävlingen av hänsyn till landsmän i utlandet. Man uppgav också att beslutet kom efter att säkerhetspolisen förklarat vilka eventuella följder en publicering skulle kunna få.
På ungdomsförbundets forum skriver SDU-ordföranden att ”[vi] efter vädjan från SÄPO och en samlad bedömning av deras ståndpunkt vad gäller hotbild beslutat oss för att ta bort bilderna”.
”Partiet för svenskarna” behöver uppenbarligen säkerhetspolisens hjälp för att skilja de handlingar som värnar svenska intressen från de som tvärtom utsätter svenska personer och svenska intressen för fara.

Ryggradslöshet en stolt partitradition

När Sverigedemokraterna nu, bokstavligen över en dag, byter fot i frågan om publiceringen av karikatyrerna på profeten Mohammed så följer man en stolt partitradition som sträcker sig långt tillbaka i tiden, en partitradition som utgår ifrån devisen: utan ryggrad kan ingen knäcka oss.

Det är denna ryggradslöshet som fått partiet att plocka bort krav efter krav som kunde utgöra en plattform för kritiker att tala om rasism och främlingsfientlighet. Inför valet 1998 var det dödsstraffet som fördes upp i debatter mot Sverigedemokraterna. Omedelbart efter valet ströks kravet på återinförandet av dödsstraffet ur partiets principprogram.

Inför valet 2002 var det frågan om utomeuropeiska adoptioner som fördes fram mot partiet. Omedelbart efter valet höll partiet ett extrainkallat riksårsmöte där bara en enda ändring av principprogrammet genomfördes: kravet om ett stopp mot utomeuropeiska adoptioner plockades bort. Men alla hänger inte med i de tvära kasten. Nyligen uteslöts partiveteranen Jimmy Windeskog sedan han fört fram den åsikt som var partiets offentliga så sent som under förra valrörelsen.

Ryggradslöshet och opportunism är med andra ord Sverigedemokraternas signum. Men frågan är naturligtvis vem som kan lita på ett parti som hellre stryker påstådda principer än står upp för dem?