Spirande ondska

På premiären av Stadsteaterns uppsättning av Karin Boldemanns självbiografiska ”Vitblomma” bjöd Dramaten-veteranen Margaretha Byström på en bukett av magiska scener, från rörande barndomsminnen till en finstämd skildring av den gifta men utsatta kvinnans neurotiska plockande i hemmet för att hålla ångesten borta.

Monologen kretsar kring de Mendelska ärftlighetslagarna, den livlina som pjäsens blonda men i hemlighet halvjudiska moder maniskt tvinnar sina fingrar kring. För det är, mot all förmodan, just nazisternas avskydda rastänkande som i hennes eget sinne låter henne slinka igenom judeförföljelsernas allt hårdare åtsnörda nät. Forskaren Gregor Mendel menade nämligen att korsandet av en röd (läs judisk) och en vit blomma resulterar i skära blommor, det vill säga blandrasbarn, eller Mischlinge.

Men ibland blommar också helt röda och helt vita blommor ur en sådan union, och det är den sistnämnda – den rena och vackra vitblomman – som pjäsens huvudperson identifierar sig med. Det är det här okonventionella perspektivet och avsaknaden av självklara hjältinnor som är så fascinerande med Boldemanns pjäser, som Stadsteatern under hösten sätter upp i en serie av tre. I ”Vitblomma” vill huvudpersonen dekoreras med Moderskorset för sina avelsinsatser för fosterlandet – hon har ju minsann fött fyra barn, alla till synes lika ariska och friska som henne själv. Så fräckt av nazisterna att inte bjuda in henne till medaljceremonin i stadshuset!

Men snart förbyts upprördheten över att bli förbigången i sociala sammanhang till en fruktan så påtaglig att den får publiken att sitta helt andlös. För börjar inte hennes dotter Daniela allt mer likna moster Klara? Hon med de exotiska dragen, skådespelerskan som flydde till Amerika när ”halvarier” inte längre var välkomna på scen? Luften fylls av onda aningar och verkliga eller upplevda insinuationer från omgivningen. Mor och dotter, vitblomma och rödblomma. Hemligheten ärvs från generation till generation och avslöjandets konsekvenser växer i takt med de svarta stövlarnas marscherande över Europa. Bara en av kvinnorna klarar att bära den allt tyngre bördan av att förneka sin egen identitet; i pjäsens slut blir det mörka arvet för överväldigande för ett fragilt psyke och katastrofen är ett faktum.

”Vitblomma”
Av: Karin Boldemann
Med: Margaretha Byström
Scen: Bryggan, Stockholms stadsteater
Spelas t o m den 27 december

Övriga pjäser i serien Porträtt: Karin Boldemann
”Ad Astra”, premiär 29 september
”När glasdörren öppnas”, premiär 4 november
Regissör för alla tre pjäser är Eva Gröndahl.