Publicerad 2008-02-20 20:15
Den nazistiska rörelsen står mer splittrad än någonsin. Det väpnade rånet i Munkedal är ingen isolerad händelse utan en del i ett upptrappat inbördeskrig inom den nazistiska rörelsen.
Den stora skillnaden är att offret för våldet den här gången haft civilkurage nog att gå till polisen med en anmälan.
Konflikten handlar i grunden om vem som ska ha initiativet inom en rörelse som högst omfattar några tusen personer.
Under ett antal år har det skett en centralisering kring ett antal större aktörer: Svenska motståndsrörelsen, Nationalsocialistisk front, Info-14 och Nordiska förbundet.
Dessa grupper har ena dagen lyckats samsas kring demonstrationer som nationaldagsfirandet i Stockholm och den årliga nazistmarschen i Salem, för att andra dagar ligga i öppen strid mot varandra. Vid Salemmarschen eskalerade konflikten. Ledande nazister började öppet mordhota varandra och organisationerna bröt allt samarbete.
Stridigheterna har nu gått så långt att till och med vapen används.
Offret för det grova rånet i Munkedal valde att hoppa av en organisation för att ansluta sig till en annan. Med sig tog han medlemsregistret och ett kundregister med drygt 10000 namn. Nu står Nordiska Förbundet lamslagna och kan inte komma i kontakt med sina egna kunder och medlemmar samtidigt som de fruktar att registret ska hamna på villovägar.
Vill du att fler ska kunna läsa artiklar som den här?
Hjälp oss att fortsätta granska och sprida våra artiklar utan betalväggar.
Stå upp för demokratin. Bli månadsgivare
Annons
Följ Expo i sociala medier
Trots att år av antisemitism, förtryck och våld föranledde Förintelsen fanns hela tiden judar som gjorde motstånd. På ett individuellt plan går det inte att jämföra mod och motståndshandlingar, priset var högt för alla. Men på ett strukturellt plan var det kanske allra högst för de judiska motståndskvinnorna. Författaren Kenneth Hermele skriver om det kvinnliga judiska motståndet under Förintelsen.
Följ Expo i sociala medier
Islamist eller pragmatiker. Populist, demokrat eller sultan. Synen på Erdoğan har skiftat över tid.
Annie Lööf blev antirasist innan hon blev centerpartist. När hon strax lämnar politikens finrum gör hon det som den enda partiledaren i svensk borgerlighet som tar avstånd från SD.