VALANALYS Därför kom Sverigedemokraterna in i riksdagen

Opinionen
Sverigedemokraternas har kommit in i riksdagen för att det finns tillräckligt många som gillar partiets idéer. De röstar inte på Sverigedemokraterna trots partiets islamofobi och rasism, utan på grund av den.

Det finns helt enkelt en efterfrågan på ett alternativ som vill begränsa invandringen och avveckla idén om ett mångkulturellt samhälle.
Vi har kunnat se den i opinionsundersökningar och i tidigare val.

2009 presenterade SOM-institutet vid Göteborgs universitet en enkät som visade att 46 procent av de tillfrågade tyckte att det var ett bra förslag att ”ta emot färre flyktingar”. På lång sikt har motståndet försvagats. 1992 var motsvarande siffra 65 procent. Samtidigt vet vi att det finns en ren motvilja mot invandrare och inte minst muslimer. Samma undersökning visar att det under hösten 2009 var 12 procent av de tillfrågade som inte skulle ”tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen.

I denna grupp finns Sverigedemokraterna potentiella väljare.
I valet 1991 var det delvis invandringsmotståndet som lyfte in Ny demokrati i riksdagen. 2002 fick Folkpartiet en rejäl skjuts med hjälp av de invandringsfientliga väljarna.
Nu är det Sverigedemokraternas tur.

Ideologins död
Sverigedemokraterna gynnas av att kunna utmåla sig som ett alternativ till det så kallade etablissemanget. Den blockpolitik som präglat valrörelsen har gjort Sverigedemokraterna till ett tydligt tredje alternativ, en underdog. När det dessutom är svårt att se skillnad på de två ”arbetarpartierna” som leder de två blocken skapas ett politiskt vakuum där Sverigedemokraterna kan kliva in.

För de som drabbats av den stora arbetslösheten har det givetvis funnits en grogrund för missnöje och frustration. För dem har Sverigedemokraterna erbjudit en syndabockspolitik där invandringen är förklaringen till alla samhällsproblem.
När ideologin i den politiska debatten försvinner präglas den istället av moral, om ont och gott. Det blir kanske som allra tydligast när det gäller de etablerade partiernas sätt att bemöta Sverigedemokraterna. Partiet bemöts många gånger utifrån moraliska premisser – SD är onda, vi är goda.

Att skälla ut partiet istället för att bemöta det utifrån dess politik gynnar bara Sverigedemokraterna. Oavsett om det sker i debatter eller om när man pratar om partiet. Det tydligaste exemplet är debatten efter att Jimmie Åkessons artikel om islam hade publicerats i Aftonbladet i höstas. Sverigedemokraterna gjorde ett rejält skutt uppåt i opinionsmätningarna i samband med debatten. Men det var inte Jimmies artikel i sig som ledde till uppgången. Det var den indignerade debatt som följde. Under några dagar stod Sverigedemokraterna i centrum för en diskussion som handlade om hur dåligt och farligt partiet var. Få röster argumenterade emot vad Jimmie Åkesson faktiskt påstod i sin artikel.

Media
Det är alltid lätt att skylla på medierna. Men det är inget fatalt misstag från den svenska mediekåren som har gjort att Sverigedemokraterna nått riksdagen. Problemet är kanske snarare att de har gjort sitt jobb. Sedan förra valet har Sverigedemokraternas närvaro i tidningar, tv och radio i allt större grad blivit ett normalt inslag. Partiets årsmöten är numera välbevakade tilldragelser, Jimmie Åkesson har blivit en återkommande gäst i debattsoffor och media berättar om partiets politik, inte minst på lokal nivå. Sverigedemokraterna har helt enkelt fått sitt mediala genombrott. Det är en naturlig konsekvens av att partiet växer. Och självkart gynnar det Sverigedemokraterna.
En annan av förklaringarna till Sverigedemokraternas framgång är att de så tydligt utmålats som vågmästare. Genom att rapportera om vem som kan tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna eller inte, och genom att ständigt återkomma till frågan, har medierna gett partiet en viktigare roll än vad det förtjänar. Det har röjt undan alla tvivel hos de potentiella SD-väljarna som befarade att deras röst skulle vara bortkastad.

Dessutom har mediernas bevakning generellt bidragit till att skymma de ideologiska skillnaderna mellan partierna. Den här valrörelsen har handlat lika mycket om opinionsmätningar och dagsform som om konkret politik. Det har bidragit till den brist på ideologisk diskussion som varit så gynnsam för Sverigedemokraterna.

Slutligen bedrev partiet en relativt lyckad valrörelse. Där medierna givetvis spelade en viktig roll. Partiet var på väg in i medieskuggan några veckor innan valet men kastades in i strålkastarljuset igen när partiets valfilm stoppades av TV 4. Den påstådda attacken mot en av partiets unga aktivister gav dessutom partiet möjlighet att sätta fokus på den utsatthet man gärna vill framhålla. En valrörelse som fram till sista veckorna hade varit förhållandevis lugn för Sverigedemokraterna bytte plötsligt karaktär. Det är svårt att säga hur mycket det påverkade, men när det under valrörelsens sista dagar uppmärksammades att Sverigedemokratiska torgmöten fick ställas in hamnade partiet återigen i en gynnsam medial sits.

Det politiska klimatet
För de potentiella SD-väljarna måste det finnas anledning att rösta på Sverigedemokraterna. Även om man är emot invandringen så kanske man prioriterar andra frågor; skolan, miljön eller skatterna. För att Sverigedemokraterna ska kunna locka väljare måste deras frågor upplevas som viktiga. Det har de uppenbarligen gjort i det här valet.

Under de senaste åren har vi haft en rad debatter som satt partiets kärnfråga på agendan. Uppmärksamheten kring den kommunala flyktingmottagningen, de ensamkommande flyktingbarnen, kravaller och stenkastning i förorter och inte minst slöj- och burkadebatten.

I vissa fall har Sverigedemokraterna spelat en roll i diskussionerna, i andra fall inte. Egentligen spelar det ingen roll. Sverigedemokraterna gynnas hur som helst eftersom det gör deras frågor viktiga.

Sverigedemokraterna behöver inte heller övertyga väljarna om grundsatsen i partiets politik – att vårt land består av ”svenskar” och ”invandrare”. Denna föreställning reproduceras ständigt av etablerade politiker och media.

På samma sätt beskrivs invandring generellt som ett problem. Det sägs ibland att vi inte talar öppet om problemen med integrationspolitiken i Sverige. Det är snarare tvärtom. Att vi har misslyckats med integrationen är kanske en av de mest slitna politiska fraserna. Och att den ständigt upprepas spelar Sverigedemokraterna i händerna.

Trovärdigheten
Tillsammans har allt detta bidragit till att göra Sverigedemokraterna till ett mer realistiskt alternativ för partiets potentiella väljare. Men det är inte enda förklaringen. Sverigedemokraterna har givetvis egen del i framgången. Partiledningen har lyckats övertyga väljarna om att partiet har gjort upp med sitt förflutna och partiledningen framstår som tillräckligt dugliga. Framför allt har Sverigedemokraterna effektivt minskat träffytorna för partiets motståndare. Man har, som partiet själva säger, verklighetsanpassat sin politik.

Det faktum att partiet har växt har utökat dess kontaktytor med väljarna. På så sätt har man öga mot öga kunnat övertala arbetskamrater och nyfikna om partiets nödvändighet. Dessutom har man inte varit ensamma. Under de senaste åren har det växt fram en betydande främlingsfientlig nätaktivism som ställt sig bakom partiet.
Partiet har också kunnat hantera skandalerna. Jimmie Åkessons enda pudel var när han bad svenska folket om ursäkt för att sjungit nidvisor om Olof Palme. Allt annat har partiet kommit undan med. Partier som Sverigedemokraterna har en förmåga att göra det.

När det gäller avslöjanden om partiets kopplingar till vit makt-rörelsen och framför allt rasistiska utspel verkar det inte ha påverkat partiets sympatisörer. Som någon sa, att avslöja att sverigedemokraterna är rasister är som att avslöja att glassförsäljaren säljer glass. Det är liksom en del av partiets varudeklaration. På samma sätt tenderar besvärande nyheter om hur partiet räknar fel i budgetförslag eller ljuger om siffror gå väljarna förbi. Traditionella granskningar betraktas istället som orättvisa påhopp på partiet.

Att det fanns en efterfrågan på ett parti som vill begränsa invandringen visste vi. Nu är det uppenbarligen också så att väljarna ser att det finns tillgång till ett sådant alternativ. Det alternativet heter Sverigedemokraterna. Och det skrämmande är inte att partiet nått riksdagen, utan att det nu sitter där för att det finns folk som håller med dem.