Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

I söndags publicerade bloggen "Politiskt inkorrekt" ett inlägg om en grillplats som uppförts i en park i Fittja. Av en bild framgår att det på platsen finns olika grillar varav en är till för kyckling, en för griskött och en för nötkött.

Politiskt inkorrekt skriver att den "halal-anpassade grillplatsen" är ett tecken på den pågående islamiseringen av samhället samt kallar det för "någon form av kulinarisk apartheid". Inlägget har lett till en mängd likartade kommentarer från bloggens läsare. Även sverigedemokraternas Alexandra Brunell såg liknelsen mellan grillarna och Sydafrikas tidigare rasåtskillnadspolitik, när hon på sitt twitter-konto länkande till inlägget tillsammans med texten "Sydafrika på 1950-talet eller Sverige på 2010-talet?".

Uttalandet fick direkt kritik av andra twitter-användare som tyckte liknelsen var ovanligt osmaklig och på frågan om vad hon egentligen menade, svarade hon: "Skulle ej vilja påstå att jag är emot idén (olika grillar) i sig, men är inte helt nöjd med vart detta kan leda".

Vad menade du när du jämförde de olika grillarna med apartheid?
– Jag tror inte att någon tog det på allvar. Men jag tycker inte att man ska börja göra skillnad på offentliga platser på grund av särintressen. Det skapar inte den gemenskap som sverigedemokraterna vill uppnå i samhället, säger hon till Expo.

Men är det så farligt att det finns olika grillar för olika typer av kött, eller varför inte rentav en grill för grönsaker?
– Jag tycker inte att grillarna i sig är fel utan det som jag är emot är anpassningen till vissa gruppers särintressen. Det är ett bevis på att man gör skillnad.

Håller du med inlägget om att det är ett tecken på en ökad islamisering av samhället?
– Det vet jag faktiskt inte, det är svårt att säga. Det är i alla fall ett tecken på att man börjar göra skillnad på grund av olika särintressen och det är ett steg i fel riktning, säger hon och poängterar att hon inte är politiker. Hon kallar sig för en opolitisk sekreterare – trots att hon är jobbar på sverigedemokraternas riksdagskansli, sitter i SDU:s styrelse samt är ledamot i SD-kvinnors valberedning.
– Det jag skriver på min blogg är inte nödvändigtvis partiets officiella åsikter.

Ämnen i artikeln