Unga män dominerar på extremhögerns sajter

Högerextremismen fortsätter att ligga steget före i nya medier – och lockar framför allt yngre män. Det visar den första undersökningen i sitt slag, genomförd av Synovate i DN:s och Expos gemensamma granskning av den nya extremhögerns kulturella uttryck.

Anders Behring Breviks terrordåd den 22 juli kostade 77 människor livet. I sitt manifest förklarade han sina handlingar med att hänvisa till företrädare inom den antimuslimska miljön. I många fall är texterna kopierade direkt från nätet.
Några månader senare, den 4 november, hittas två lik i en husvagn i den tyska staden Eisenach. Det blev starten på en utredning, som vi ännu inte sett slutet på. De två döda männen misstänks för att tillsammans med en kvinnlig kompanjon ligga bakom minst tio mord.
Annons:

Mellan 2000 och 2006 mördade trion i Nationalsozialistischer Untergrund, som de kallade sig, nio personer med invandrarbakgrund på olika orter runt om i Tyskland. 2007 sköt de en kvinnlig polis. Gruppen hade sedan nittiotalet varit aktiva inom den högerextrema miljön.

Två händelser utan samband annat än att förövarna drivits av hat mot människor som de uppfattar som annorlunda och att deras handlingar fått förödande konsekvenser.
Händelserna är i många hänseenden unika, men inte hatet och intoleransen. Runt om i Europa gror högerextremism och nationalism. I flera parlament sitter främlingsfientliga partier. Samtidigt sprids intolerans och hat på internet och i tidningar.

Enligt en undersökning som Dagens Nyheter och Expo har låtit Synovate göra har var tionde tillfrågad mellan 16 och 29 de senaste 12 månaderna besökt någon av tio utvalda främlingsfientliga hemsidor och bloggar. Undersökningen visar att det framför allt är de yngre som söker sig till sajterna. Siffrorna minskar i takt med att åldern stiger och bland dem över 60 år hade endast 1,4 procent besökt en främlingsfientlig sajt.
Av samtliga tillfrågade har 6 procent besökt en främlingsfientlig hemsida eller blogg, män i betydligt högre grad än kvinnor. De med lägst och högst inkomst svarade i högre utsträckningen ja på frågan om de varit inne på någon främlingsfientlig sajt, men skillnaden ligger inom den statistiska felmarginalen. När det gäller partisympatier är siffrorna säkrare: framför allt tre partiers sympatisörer sticker ut. Av dem som sympatiserar med Folkpartiet och Miljöpartiet sa 14 procent ja på frågan och bland Sverigedemokraternas sympatisörer var den siffran 25 procent.
– Ämnet är ju känsligt, framför allt om man drar för stora växlar på det, och om man skulle likställa besök med att man sympatiserar med informationen på sajterna. För att kunna säga något om det hade vi behövt ställa betydligt mer djupgående frågor, säger Synovates analytiker Johanna Laurin Gulled, och påpekar att undersökningen är den första i sitt slag som Synovate gör och att ett jämförelsematerial saknas.

Framför allt en sajt lockar besökare – den sedan den 23 oktober nedlagda bloggen Politiskt inkorrekt. Totalt har 3,8 procent av de tillfrågade besökt den det senaste året, med tyngd i åldersgruppen 30 till 44 år. En av orsakerna till bloggens höga siffror kan vara att den uppmärksammats av rikstäckande, etablerade medier, tror Johanna Laurin Gulled.
Historikern Heléne Lööw har sedan åttiotalet följt den högerextrema miljöns utveckling. Hon är inte förvånad över att intoleransen har fått stor spridning på nätet.
– Extrema grupper har alltid varit snabba på att ta till sig ny teknik – av nödvändighet, eftersom de är exkluderade från mainstreammedierna.
Lööw nämner närradioreformen 1979; möjligheten att koppla samman datorer under 1980- och 90-talet i så kallade elektroniska anslagstavlor (Bulletin board system), och postorderverksamhet som exempel på kanaler som man varit snabb att använda.

– Extremister och universitet var de första att mer systematiskt anamma internet och e-post. De är ”early adopters”, och det gäller även extrema religiösa och vänstergrupper. De får ett övertag teknikmässigt, och vad som bara är på väg att etableras hos en bredare allmänhet har redan slagit igenom i de här kretsarna.
Hon menar att den tekniska utvecklingen naturligtvis har underlättat även extremisters möjligheter att få ut information.
– Tidigare var man tvungen att dela ut flygblad och ha undergroundtidskrifter för att nå nya sympatisörer. För inte så länge sedan, på nittiotalet, kunde en anhängare av rasistiska och antisemitiska idéer ha svårt att komma i kontakt med likasinnade.

Samtidigt är internet en plats som passar dem som inte vill eller vågar gå ut med sina åsikter. Lööw säger att ”garderobsrasisterna” som tidigare tvingats smyga med sina prenumerationer på extrema publikationer nu kan leva ett bekvämt dubbelliv i skydd av nätets anonymitet.
– Nätet är också en utmärkt arena för anonyma trakasserier. Men personerna bakom dem är naturligtvis inte mindre rasistiska än den person som går ut och slår ned någon på stan.
Några som ställt begreppet anonymitet på sin spets är det nystartade Nätverket stoppa pedofilerna, som säger sig vara opolitiskt och menar att man lockar personer över partigränserna. Nätverket stöds av ett flertal högerextrema grupper och säger sig vilja skapa opinion för att driva genom hårdare lagstiftning mot pedofiler. På deras sajt hängs dömda pedofiler ut med namn, personnummer och kontaktinformation, vilket föranlett Datainspektionen att polisanmäla hemsidan för brott mot personuppgiftslagen.

Men när Förbundet nationell ungdom i början av november spred ut material om att en dömd pedofil bodde i ett visst område visade det sig att mannen friats från anklagelserna.
Informationen var hämtad från Nätverkets hemsida.
En av dem som deltog i aktionen var Mikael Skillt. Han har under många år varit aktiv inom den högerextrema miljön, först i nazistiska Svenska motståndsrörelsen och sedan en tid tillbaka i Nationaldemokraterna och Förbundet nationell ungdom. Han är Nätverkets enda offentlig person. Skillt har tidigare drivit en likande sajt, men den stängdes i avvaktan på en brottsutredning som i sin tur senare lades ned i brist på bevis. Han menar att risken att lagföras är ett av skälen att agera anonymt:

– Vi misstänker att vår hemsida kommer att anses vara skyldig till brott mot personuppgiftslagen, möjligtvis även förtal. Och vi har inte för avsikt att underlätta för rättväsendet att ställa oss till svars.
Han säger att verksamheten i huvudsak kommer att bedrivas genom internet, men tillägger att de är beredda att gå långt för att skapa uppmärksamhet.
För ungefär en och en halv vecka sedan meddelade nätverket på sin hemsida att de planerar att släppa en ”videokommuniké”. I texten står att ” vissa kan anse meddelandet lite väl radikalt och hårt”. Skillt tror att de kommer att uppfattas som en terrorgrupp, även om han menar att de inte kommer att bruka våld.
– Retoriken vi kommer att använda kommer att kunna sammankopplas med sådan verksamhet, men vårt verkliga arbete har ingenting med terrorverksamhet att göra.
Enligt Skillt kommer videon att påminna om sådana som militanta islamister och separatistgrupper tidigare har släppt.

– Det finns risk att den kommer att klassas som hot. Vi anser inte att vi riktar något hot mot en enskild individ, men det är möjligt att uttalandet ses som så radikalt att man kan uppfatta det som ett hot mot en grupp människor: pedofiler. Men det handlar om att ses och höras.
På frågan om de inte har ett ansvar för om någon triggas till våld genom en militant retorik, svarar Skillt att de har koll på sina egna medlemmar, eftersom dessa väljs ut. Man kan inte söka medlemskap i Nätverket. När frågan ställs igen svarar han endast att syftet inte är att bruka våld.
– Enbart genom att vara ett stort jävla bekymmer kommer Nätverket att orsaka oro och tvinga staten att ta ställning i frågan.
Och oavsett ställningstagande skapar uppmärksamheten, enligt Skillt, ”god propaganda för vår sak”.

Hur spridningen av intolerans och högerextrema idéer ska stävjas och hindras att nå nya målgrupper är en aktuell fråga i flera europeiska länder. I Tyskland samlade veckokampanjen ”Sociala nätverk mot nazister” förra året flera av landets viktigaste aktörer. Bland annat stöddes kampanjen av tyska nätplattformer som StudiVZ, men även av internationella aktörer som Myspace och Youtube. No Nazi Net, som grundades i april, har fortsatt med en likande verksamhet.
– Vi försöker lära unga, mellan 13 och 18, hur de kan agera mot högerextremism när de är ute på sociala nätverk, säger Anna Gross, projektledare på Nätet mot nazister, som till hälften är finansierat med statliga medel.
No Nazi Net försöker även förmå de sociala nätverken att agera som stöd för de användare som vill motverka att högerextremism sprids genom dem. En av organisationens hittills största framgångar är tyska Facebooks uttalande till stöd för organisationen, där de också säger att de inte vill se högerextremism på sin plattform. Enligt Gross är det första och enda gången som Facebook gjort ett sådant uttalande.

I Sverige pågår två statliga utredningar kopplade till denna utveckling. Dels granskar Statens medieråd hur antidemokratiska budskap sprids på internet; dels leder den före detta folkpartiledaren Bengt Westerberg en utredning om främlingsfientlighet som ska vara klar i oktober 2012.
Hans uppdrag är att utreda hur kunskapen om främlingsfientlighet ser ut och att komma med förslag om hur arbetet mot intoleransen kan effektiviseras.
– Det finns en uppfattning om att främlingsfientligheten har ökat i Europa, exempelvis genom det ökade stödet för främlingsfientliga partier. Naturligtvis vill man förhindra en likande utveckling i Sverige, säger Bengt Westerberg.

Han lyfter fram arbetslöshet och sociala problem som grogrund för att söka enkla förklaringar och syndabockar, och menar att en viktig del för att förhindra spridande av intoleranta idéer, utöver kunskap, är att ledande politiker inte uttrycker sig fördomsfullt, eftersom det ofta gynnar främlingsfientliga partier. Han tycker sig dock inte se den utvecklingen i Sverige. Han är inte så säker på att främlingsfientligheten är större i dag än för 20 år sedan. Men det snabbt kan förändras:
– Potentialen för att utveckla främlingsfientliga tankar är ganska stor i ett samhälle. Man ska komma ihåg att Hitler hade ett stort stöd och att det inte fanns någon stark opposition mot antisemitismen. Om ledande politiker och andra auktoriteter har en viss uppfattning, då sprider det sig ganska snabbt i ett samhälle. Så vi är inte vaccinerade mot den typen av stämningar i Sverige heller.