Regeringen agerar mot extremism

Handlingsplanen bygger främst på uppgifter från Säkerhetspolisen,SÄPO, och Brottsförebyggande rådet, BRÅ, och behandlar hoten från den vänsterautonoma rörelsen, vit makt-miljön samt islamistisk extremism. 15 åtgärder och 62 miljoner kronor ska avsättas mellan 2012 och 2014 för ett förebyggande arbete mot extremism. Åtgärderna riktar sig framförallt mot unga människor.

Enligt handlingsplanen är demokratin i dagsläget inte hotad av extremistiska miljöer. Birgitta Ohlsson säger att SÄPO och BRÅ har bedömt att hotbilden kommer förbli konstant under de följande åren men att det finns en risk att mindre grupperingar, både inom den autonoma rörelsen och vit makt-miljön, kan bildas och begå allvarliga politiska brott.

Säkerhetspolisen har under en tioårsperiod identifierat personer inom den högerextrema rörelser och uppger att runt 100 personer varit brottsligt aktiva under perioden och har misstänkts eller dömts för politiskt motiverade brott. De flesta högerextrema brott är rubricerade som hets mot folkgrupp men personer inom vit makt-miljön har även begått mord med politiskt motiv, vilket skiljer sig från de övriga extremistmiljöerna i Sverige.

En skillnad mellan de extrema grupperna är individernas sociala bakgrund och motivering till engagemanget. Enligt SÄPO och BRÅ har personer inom vit makt-miljön i regel svårare hemförhållanden, ett svagare socialt skyddsnät och en sämre självbild än personer inom andra extrema miljöer.

I högerextrema grupper är oftast den sociala gemenskapen viktigare än det ideologiska budskapet. Så är det även i den islamistiska extremismen, där personer i regel har en muslimsk bakgrund men där religionen i sig inte har en större betydelse. Det beror på att muslimska minoriteter i Europa ofta står utanför samhället och många upplever diskriminering och ofta har ekonomiska svårigheter.

För att förebygga att personer ansluter sig till extrema grupper ska insatserna utgå från ett individperspektiv, står det i handlingsplanen. Myndigheter, organisationer och andra samhällsaktörer ska få resurser för att kunna stödja personer som vill lämna rörelsen och de personer som är i riskzonen från att ta steget in i extrema miljöer.

Handlingsplanen tar även upp att extremism kommer ur ett missnöje med det rådande samhällsklimatet. Utanförskap, arbetslöshet, upplevd diskriminering och ett lågt förtroende för demokratin kan utgöra drivkraften till extremism. Våldsam extremism kan också uppstå ur en känslomässig drivkraft. Att tillhöra en grupp kan få en person att känna samhörighet och därmed en känsla av makt, status eller en social gemenskap.

Enligt handlingsplanen är det svårt att fastställa vad som ger upphov till politiskt våld och hur det kommer att se ut längre fram.