Så vinner vi mot Breiviks hat

Både före och under rättegångens första vecka diskuterades Breiviks uppträdande i rätten. Var det rätt att låta han läsa upp en förberedd text? Hur skulle media rapportera om det som hände. Det finns förstås många sätt att hantera situationen. Att inte kabla ut hans inlägg känns som en rimlig lösning. Det viktiga är dock inte mediers rapportering, det viktiga är att Breivik får en rättvis rättegång, som följer den demokratiska rättsstatens principer.

I förra veckan satt jag i en radiostudio och fick ta emot samtal från människor som tyckte och tänkte om den norske massmördaren. Oroväckande många ville i princip avrätta honom eller helt enkelt bara låsa in honom och kasta nyckeln, utan rättegång och sådant tjafs. Det är en begriplig känsla. Självklart känner vi vrede mot Breiviks massmord och hans brist på empati. Men att låta vreden styra rättsprocessen är en farlig väg att gå.

Tvärtom är det viktigare än någonsin att hålla på rättstatens principer. Om vi inte gör det vinner Breivik, om vi inte står upp för demokratins principer har hans terrordåd fått oss att svika de ideal vi borde försvara.

På natten mellan rättegångens första och andra dag avslöjade de norska antirasisterna på Vepsen.org att en av nämndemännen tyckte att Breivik skulle ha dödsstraff. Han hade gjort sitt utspel på Facebook i samband med terrordåden den 22 juli. Alltså mitt i det känslomässiga kaos som rådde dagarna efter terrordåden. Men hans inlägg räckte för att hans trovärdighet kunde ifrågasättas. På rättegångens andra dag tvingades han lämna sitt uppdrag.

Det var ingen slump att det var antirasister som grävde fram avslöjandet. Antirasismen bygger på demokratiska ideal. Den utgår från idén om att alla ska behandlas lika. Breivik är högerextremist, men han förtjänar en rättvis rättegång.

Genom att låta rättvisan ha sin gång kan avskyn mot Breivik och solidaritetens med hans offer uttryckas på andra sätt. Genom debattartiklar och en levande debatt eller som idag genom en mäktig manifestation där 40 000 personer samlas för att sjunga "Barn av regnbuen". Sången är norsk översättning av Pete Seegers låt My Rainbow race och har enligt Breivik indoktrinerat en hel generation norrmän.

Medan Breivik pressas i en rättegång fast förankrad i demokratiska principer samlas alltså tusentals människor för att tillsammans sjunga den låt han hatar.

En sång förändrar inte världen. Men att den sjungs betyder att norrmännen valt att möta Breiviks hat med något annat än hämnd.

Det är sådant som sker när man står upp för vad man tror på.
Det är sådant som kan besegra Breivik och hans idéer.

Daniel Poohl