Alexander Bengtsson: Näthatarna är SD:s nya skinnskallar

Från kontot hade det också skrivits kommentarer om att det borde vara spöstraff på kvinnor i slöja och att det ligger i romernas natur att ”sno och råna”. När Jimmie Åkesson för ett par dagar sedan fick frågor om rasistiska nätkommentarer från hans partikamrater sa han: ”Jag upplever inte att vi har några större problem, utan det är alltid enskilda exempel som jag tycker vi hanterar med trovärdighet”.

Någon timme senare deltog partisekreteraren Björn Söder i ett seminarium om Sverigedemokraterna och medierna. I seminariet förklarade Söder hatet på nätet på följande vis: ”Det här visar ju också medias rädsla över att beskriva den verklighet som många människor lever i och det skapar ju den här frustrationen. Och det blir ju också upprinnelsen till varför det är som det är i bloggosfären att folk måste få ut sina känslor. Man måste öppna på ventilen och pysa ut lite av det här i tryckkokaren för att inte den ska explodera. Då har man det här att man skriver på nätet”.

Så kan man också frånta sig ansvaret för att företrädare från det parti man är partisekreterare i, gång på gång avslöjas med att ha uttryckt hot, öppen rasism och kränkningar. Det är givetvis ett sätt att fly från det faktum att Sverigedemokraterna idag till och med har riksdagsledamöter som är dömda för vad de har skrivit på nätet. Både partiets andre vice ordförande Carina Herrstedt och Thoralf Alfsson är dömda för att ha förtalat politiska meningsmotståndare.

Oavsett om Jimmie Åkesson vill inse det eller ej så är näthatet ett problem för Sverigedemokraterna. Ska partiet bli det trettioprocentsparti som Åkesson och Söder drömmer om krävs det krafttag för att bli av med näthatet. De ambivalenta väljare som står och väger mellan Sverigedemokraterna, röstskolk eller något annat parti kommer knappast bli mer benägna att rösta på partiet när de hela tiden påminns om de extrema åsikter som uppenbarligen finns kvar i partiet.

Näthatarna i Sverigedemokraterna går att likna vid de skinnskallar som under 1990-talet utgjorde delar av partiets aktivistkader på 1990-talet. Skräniga och aggressiva personer som definitivt skrämde bort både potentiella väljare och medlemmar. Men dåvarande partiledaren Mikael Jansson insåg problemet. Skulle Sverigedemokraterna bli ett konventionellt parti kunde man helt enkelt inte låta skinnskallarna hållas längre. Därför införde Jansson strax efter att han tillträtt ett förbud mot ”uniformsliknande klädsel” vid partiets möten. Detta ledde till att en del medlemmar lämnade partiet medan andra rättade in sig i leden och satte på sig kostym istället.

Idag, snart 20 år senare, står Jimmie Åkesson inför en liknande problematik. Ska han låta näthatet fortgå eller helt enkelt införa ett liknande förbud vad det gäller aggressivitet på internet?