Extremisterna speglar varandras världsbild | Expo.se

Extremisterna speglar varandras världsbild

Publicerad 2012-09-14 14:21

De senaste dygnen har media fokuserat på våldsamma demonstrationer mot filmen The Innocence of Muslims. En amerikansk ambassadör har dödats i Libyen och amerikanska ambassaden i Kairo har stormats, och på några få dagar har protesterna spridits globalt. Såväl Barack Obama och Hillary Clinton, som Libyens och Egyptens presidenter Mohamed Magariaf och Mohammad Mursi har tagit avstånd från såväl filmens innehåll som våldet.

Liksom fallet med de danska Muhammad-karikatyrerna har det tagit relativt lång tid från det att filmen lades ut på nätet i juli till att de kraftiga protesterna inleddes. Nu som då verkar grupper och individer som kan tänkas tjäna på de reaktionerna på filmen ha jobbat hårt för att skapa just dessa. Mycket tyder också på att våldsamheterna i samband med demonstrationerna mot filmen beror på en dubbelt olycklig slump, då protesterna i Libyen tycks ha sammanfallit med en attack mot amerikanska ambassaden i Benghazi, sedan länge planerad och utförd av en jihadistisk gruppering med kopplingar till al-Qaida. Detta har gett såväl demonstrationerna som filmen mer uppmärksamhet än vad som annars kanske hade varit fallet.

Filmen, eller snarare trailern till en film med namnet The Innocence of Muslims, är skapad av någon/några under pseudonymen Sam Bacile. Bacile presenterades först som en judisk-amerikansk mäklare, men senare har en koptisk amerikan med eventuella kopplingar till den kontrajihadistiska rörelsen pekats ut som filmens upphovsman. Då de kristna kopterna redan är en utsatt minoritet i Egypten finns risken att dessa ska drabbas ytterligare, och företrädare för koptiska kyrkan har varit snabba med att fördöma filmen, sannolikt för att om möjligt förhindra hämndaktioner.

Som religionsvetaren Jonas Svensson visat på bloggen Religionsvetenskapliga kommentarer kan filmen också förstås som ett uttryck för en kristen polemik mot islam med rötter långt tillbaka i tiden:

”Ett karakteristiskt drag hos [denna polemik] är hur islam och Muhammed blir till spegelbilder av kristendom och Jesus. I trailern återfinns följaktligen välkända teman såsom Muhammed ömsom som bedragare, ömsom som en lättlurad vilde, vars ”uppenbarelse” snarast är en ”villfarelse” och ett hopkok av tidigare religioner (till skillnad från Jesu lära som är unik). Andra teman som känns igen är Muhammed som bastard (i kontrast till Jesus vars pappa ju är känd), som särdeles våldsam och barbarisk (kontrast till den milde Jesus) och så naturligtvis, och över allt annat SEXET, som inte bara handlar om Muhammed äktenskap med ’Aisha (mer generellt förekommande i polemik), utan det faktum att han överhuvudtaget hade sex och njöt av det (i kontrast till den kyske Jesus).”

Men mer intressant än innehållet är hur filmen, eller ryktet om och reaktionerna på den, används i kampen om politisk makt och inflytande. Såväl Egypten som Libyen är instabila länder skakade av maktpolitiska stridigheter. Det är tydligt att politiska meningsmotståndare och oppositionella islamistiska grupperingar i flera länder med muslimsk majoritetsbefolkning tagit tillfället i akt och använt den vrede filmen väckt för att stärka sin auktoritet och sina politiska syften.

Som journalisten Salam Karam skriver på SvD opinion (13/9) kan vi förstå demonstrationerna som en maktkamp mellan olika islamistiska grupper, snarare än som ett uttryck för en bred folklig vrede. Det tycks också som att demonstrationerna lockat relativt få personer och flera av dessa har dessutom demonstrerat mot de våldsamma reaktionerna. Även i USA har olika röster i USA, från den republikanska presidentkandidaten Mitt Romney till SIONs (Stop the Islamization of Nations) Pamela Geller, använt den uppblossande krisen för att kritisera Barack Obama och utmåla honom som undfallande och svag inför hotet från den militanta islamismen.

Genom att filmen angriper Muhammad, som vördas av muslimer oavsett teologisk eller politisk inriktning, kan den användas för att ena annars motsatta muslimska grupperingar och individer. Och liksom Muhammad äger ett positivt värde som enande symbol kan USA, ”judarna” och kanske nu de kristna kopterna fungera som en symbolisk fiende att samlas kring. Det spelar då ingen roll vem som egentligen ligger bakom filmen – viktigare är att hålla sig inom tydliga ramar och en väl beprövad dikotomi: Islam vs. USA.

Härigenom speglar den islamistiska jihadismen och den anti-islamiska kontra-jihadismen varandra. Båda världsbilderna närs av konspiratoriska föreställningar om ett pågående krig mellan ”islam” och ”väst” och representanter för båda läger använder sig av den aggression The Innocence of Muslims framkallat för att bekräfta sin världsbild och stärka sin position i de egna leden.


Vill du att fler ska kunna läsa artiklar som den här?
Med hjälp av ditt stöd kan vi fortsätta vara en fri röst som granskar rasistiska grupper och idéer och sprider kunskap som gör att fler vill och kan stå upp mot rasismen – för demokratin.
Stöd Expo!  Bli månadsgivare

 

Annons

PROJEKT: FULSPEL

Med projektet Fulspel vill vi öka kunskapen om hur unga exponeras för högerextrema budskap i gamingmiljöer och hur det kan leda till radikalisering. 

Annons