Al-Khawaja tillägnar pris till aktivister i Bahrain

Publicerad 2012-11-10 16:56

Maryam Al-Khawaja talade om de som fortfarande kämpar i Bahrain när hon tilldelades Stieg Larsson priset. Foto Expo

På fredagen delades Stieg Larsson priset ut. Årets pris, med temat ”yttrandefrihet” gick till Maryam Al-Khawaja. Hon har länge kämpat för att mänskliga rättigheter ska vara något som alla har. Via sociala medier och bloggar har hon upplyst omvärlden om förtrycket som finns i Bahrain.

Annons

Annons

”För sin modiga kamp för demokrati och mänskliga rättigheter (…) Trots hot och trakasserier mot henne själv och sin familj har hon envist fortsatt arbeta för ett tolerant och demokratiskt Bahrain”. Så lyder delar av motivationen till att Maryam Al-Khawaja tilldelats årets Stieg Larsson pris.

Stieg Larsson priset är instiftat av Norstedts förlag tillsammans med Stieg Larssons far och bror. Priset på 200 000 kronor ges varje år till en person som verkat i Stieg Larssons anda.

– Prispengarna kommer användas för att fortsätta kampen för mänskliga rättigheter. Jag vill investera dem på något sätt, så att de fortsätter växa, men jag vet inte hur, sa Maryam Al-Khawaja efter presskonferensen.

Hela hennes familj har länge kämpat för människorättsfrågor. Hennes pappa sitter livstidsdömd i bahrainskt fängelse och hon själv tvingats att fly för att inte riskera sin säkerhet.

Maryam var med när den så kallade arabiska våren nådde landet. Själv gillar hon inte den benämningen, utan kallar den hellre bara för revolutionen.

– För det första är inte alla som deltagit i revolutionen araber. Och jag gillar inte termen ”vår”. Det förskönar blodspillan och skräcken som människor har tvingats genomlida.

Torsdagen den 4 januari 2011, strax före klockan fyra på morgonen var Maryam på väg hem. Hon, tillsammans med cirka 6000 andra, hade under flera dagar samlats i en stor rondell i utkanten av Bahrains huvudstad Manama. Precis som så många andra länder i Mellanöstern och Nordafrika gjorde då, demonstrerade de mot regimen och kämpade för sina mänskliga rättigheter. Maryam berättar att rondellen var full av tält som det låg vuxna och barn sov i. Hennes mobil ringde. Det var Zainab, hennes storasyster, som ringde för att varna om att polisen var på väg.

– Vi hade fått många sådana varningar de sista dagarna, så man tog dem inte längre på allvar, berättar hon.

– Men efter några minuter såg jag ett blått ljus blinka på torget en bit bort. Sedan upptäckte jag att hela bron var full av de blinkande blåa ljusen.

Ljusen närmade sig snabbt rondellen från alla håll. De som nyss låg och sov i sina tält började vakna till. Många samlades i rondellen och ropade ”Selmya! Selmya!”, ”Fred! Fred!”.

– Sen började polisen skjuta.

Maryam berättar att hon såg kvinnor greppa tag i små barn för att ta dem därifrån. Hon såg unga män fly samtidigt som de försökte få andra i säkerhet. Maryam själv hjälpte en kvinna och hennes två barn att ta sig ifrån rondellen.

När de hade kommit därifrån, sprang en pojke fram till henne och sa att hon var tvungen att vända tillbaka. Det fanns fortfarande många barn och kvinnor som behövde hjälp att komma därifrån. En grupp män vände och sprang tillbaka för att hjälpa till, men när Maryam försökte vända tillbaka blev hon hindrad.

– Det var två unga killar som stoppade mig. Hade det inte varit för dem hade jag nog blivit svårt skadad, kanske till och med dödad, berättar hon.

Några timmar senare var hon på sjukhuset. En av killarna som hade vänt tillbaka, Ali Moumen, var också på sjukhuset. Han hade blivit dödad.

Sammanlagt dödades fyra personer och fler än 300 personer skadades. I Bahrain har dagen kommit att kallas ”Bahrains blodiga torsdag”. Händelsen är bara en av de ofattbara händelser Maryam har varit med om.

Hon berättar att människorna i länderna som var med revolutionen fortfarande är rädda, att de fortfarande är en fara att kämpa för sina rättigheter. Faktumet att de väljer att ignorera sin rädsla och istället fortsätta kämpa gör revolutionen så beundransvärd, säger hon.

– Det är därför det här priset inte är hedersfullt för mig personligen. Priset är för varje person som har kämpat i de här revolutionerna. Som ställt sig på gatorna och sagt inte mer, jag kräver min värdighet och jag kräver den idag.


Vill du läsa fler texter som den här? Stöd vårt arbete genom att swisha valfritt belopp till 123 2710 259. Tillsammans utmanar vi rasismen!

Coronakrisen

Hur reagerar extremhögern på coronakrisen? Är pandemin ett hot mot demokratin? Läs alla våra artiklar om coronakrisen här.